Gruvkompensation ignorerar omfattande förluster i lokalsamhällen

Världsbanken överskattar de vinster som kan göras vid gruvbrytning i utvecklingsländer, huvudsakligen eftersom den underskattar kostnaderna för utvinning. Internationell standard för kompensation till lokalsamhällen tar inte hänsyn till alla värdeförluster dessa samhällen gör på grund av gruvprojekt. Detta är två av slutsatserna i en ny avhandling i nationalekonomi från Luleå tekniska universitet.

I avhandlingen jämförs ekonomiska data från kolgruveföretag i Mocambique med motsvarande data från Världsbanken.

–Det är en stor skillnad mellan Världsbankens data och data från enskilda företag. Utvecklingsländer borde därför investera mer i lokal expertis på datainsamling, säger José Ganhane, avhandlingens författare.

Han understryker att pålitliga data ligger i både statens och gruvföretagens intresse; den förstnämnda vill maximera avkastningen i egenskap av gruvans ägare den senare i egenskap av företagsledare. Pålitliga data ligger också i lokalsamhällets intresse eftersom en underskattning av de ekologiska kostnaderna (i form av bland annat återbeskogning och vattenrening) kommer att försämra livskvalitén.

Opålitligheten hos Världsbankens data har två huvudsakliga förklaringar: Den underskattar kostnaderna för utvinning i utvecklingsländer och den gör uppskattningar, inte baserade på enskilda gruvor, utan på stora regioner som ofta omfattar flera länder. Även om studien gjordes på kolgruvor i Mocambique är slutsatserna generaliserbara också på andra utvecklingsländer och andra typer av gruvor enligt José Ganhane.

–Världsbankens policyrekommendationer till länder är baserade på den data som banken samlar in. Min slutsats är därför att dessa länder bör vara försiktiga med att följa dessa rekommendationer.

Enligt internationella standarder är gruvföretag skyldiga att kompensera lokalsamhällen för omlokalisering och/eller skador på miljön. Empiriska studier i avhandlingen pekar på att lokalbefolkningen har sinsemellan olika behov, kapaciteter och preferenser som standarderna inte tar hänsyn till i tillräckligt stor utsträckning. En annan studie i avhandlingen visar att kompensationen varken tar hänsyn till ekonomiska förluster på grund av sådant som förlust av fiskevatten, bevattningsmöjligheter, förlust av jordbruksmark och närhet till marknader eller icke-ekonomiska värden av kulturell och social betydelse.

–Det är en skillnad mellan ”hus” och hem”. Dessa och andra externa kostnader måste tas med i beräkningen, de måste bli internaliserade. Om de internationella standarderna för kompensation ska vara rättvisa måste de förbättras.

José Ganhane menar att vissa av hans slutsatser går att generalisera till utvecklade gruvnationer så som Sverige. Även om Världsbankens data är mer pålitlig för utvecklade länder så är de internationella standarderna för kompensation tillämpbara även där.

–De internationella standarderna kan betraktas som en miniminivå för kompensation. Nationella standarder kan vara högre, men det är sannolikt att även svenskar som omlokaliseras skulle rapportera en brist på kompensation för icke-ekonomiska värden.

Läs mer:
Avhandlingen Economics of Mineral Resources and the Environment: Studies from Mozambique

Kontakt:
José Ganhane, doktor i nationalekonomi
jose.ganhane@efd.gu.se
073-594 12 83