Kraftig ökning av antalet hjärnskakningar bland elitishockeyspelare

Antalet hjärnskakningar bland elithockeyspelare har ökat kraftigt sedan 1980-talet.
Det visar en ny studie från Luleå tekniska universitet, där hjärnskakningarna bland spelare i ett elitserielag kartlagts 29 säsonger i rad. Mer än en tredjedel av spelarna råkade under denna tid ut för hjärnskakning.

Mascha Pauelsen, doktorand i fysioterapi, och Yelverton Tegner, professor i idrottsmedicin och mångårig lagläkare för elitlag i ishockey, basket och fotboll, har studerat antalet hjärnskakningar bland spelare i ett svenskt elitlag i ishockey under 29 säsonger i följd, från 1984/85 till 2012/13.

Diagnosen hjärnskakning bland spelarna i detta herrlag har ställts enligt gängse kriterier och statistik på antalet hjärnskakningar har, med spelarnas godkännande, förts säsong för säsong.

Studien ”Concussions in ice hockey – a cohort study across 29 seasons” visar att 90 av de totalt 267 medverkande spelarna, alltså 34 procent, drabbades av totalt 162 hjärnskakningar under de aktuella säsongerna. Upprepade hjärnskakningar är vanligt – 33 spelare hade 2-4 stycken och fyra spelare 5-6. Två hockeyspelare fick avsluta sina karriärer till följd av hjärnskakningarna.

Ända fram till sent 1990-tal förekom max 40-50 hjärnskakningar per 1000 spelade elitseriematcher. Sedan 2010 har det varit över 100 hjärnskakningar/1000 spelade matcher – alltså mer än en fördubbling.

– Domare i SHL som vi varit i kontakt med i arbetet med studien vittnar om att spelet blivit hårdare. Spelarna åker skridskor fortare och har bättre skydd, vilket gör det lättare att spela tufft, säger Mascha Pauelsen om varför hjärnskakningarna blivit fler.

Studien visar att hjärnskakningarna står för en större andel av det totala antalet skador i det aktuella laget. Den första granskade säsongen förekom inga hjärnskakningar alls, men sedan 2010 och framåt har hjärnskakningarna stått för 15-20 procent av det totala antalet skador.

Forskningen från Luleå tekniska universitet visar också att hjärnskakningarna blivit kraftigare och att rehabiliteringen tar längre tid.

– Det tar längre och längre tid att återhämta sig, så det verkar som att smällarna blir svårare. Vi vet från andra undersökningar som har gjorts att det finns risk för att spelare som råkat ut för hjärnskakningar i framtiden utvecklar så kallar boxardemens, säger Yelverton Tegner.

Mascha Pauelsen poängterar att studien visar att ökningen av hjärnskakningarna inom elitishockeyn är reell; det handlar inte om att läkarna blivit bättre på att ställa diagnos.

– Det är viktigt att det budskapet kommer fram, säger hon.

Yelverton Tegner vill se ett antal åtgärder för att minska antalet hjärnskakningar, som förbud för tacklingar bland spelare under 16 år, rejäla avstängningar för oschysst spel på isen och mindre axel- och armbågsskydd så att tacklingen känns mer för den som utdelar den. Han vill också att utövare får ännu mer information om hur allvarlig en hjärnskakning kan vara.
– Vi måste tala om att det här inte ”bara” är en hjärnskakning, utan att det är en hjärnskada som kan ge livslånga men. Det krävs att ledare tar det här på allvar och inte försvarar spelare som till exempel stängts av för en ful tackling. Klubbarna måste sätta gränser, säger han.

Kontakt:
Mascha Pauelsen, doktorand vid Luleå tekniska universitet, tel 0920-49 17 32, mascha.pauelsen@ltu.se.

Yelverton Tegner, professor vid Luleå tekniska universitet, tel 0920-49 39 23, yelverton.tegner@ltu.se.