Första humanstudien med skräddarsydd 3D-bioprintad fettvävnad för bröstrekonstruktion inleds

Forskare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Chalmers inleder nu de första humanstudierna i ett projekt som syftar till att utveckla en ny och minimalinvasiv metod för bröstrekonstruktion efter cancer. Genom att använda patientens egen 3D-bioprintade fettvävnad hoppas man kunna erbjuda kvinnor en skonsammare behandling med bättre resultat. I Sverige drabbas 1 av 9 kvinnor av bröstcancer under sin livstid, och behovet av förbättrade rekonstruktionstekniker är stort.

– Det övergripande målet är att föra 3D-bioprintad kroppsegen vävnad från labbänken till kliniken. De konventionella metoderna, som silikonproteser eller vävnadsförflyttning från magen, har sina begränsningar i utfall och innebär ofta besvär, säger Karin Säljö, överläkare och docent vid Plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Projektet bygger på nio års grundforskning och djurstudier som har lett till en central upptäckt: den fettvävnad som isoleras via fettsugning och sedan bearbetas för 3D-bioprinting, innehåller kärlstrukturer som spontant kopplar ihop sig med den omgivande vävnaden. Att den printade vävnaden av sig själv kan bilda nya blodkärl hjälper den att överleva. Denna process är nödvändig för att lyckas med framtidens bröstrekonstruktioner.

Skräddarsydd kirurgi och ökad patientnytta

Till skillnad från traditionell fettransplantation, där upp till 90 procent av det insprutade fettet återabsorberas, kan 3D-bioprinting säkerställa både stabilitet och exakt form. Tekniken tillåter forskarna att uppnå en volym och form som är nära det defekten kräver. Dessutom gör tillsatta ämnen det möjligt att skapa ett fast och kompakt vävnadskonstrukt, vilket underlättar näringstillförseln till cellerna som är avgörande för överlevnad.

En central fördel är att tekniken avsevärt minskar den så kallade tagställesmorbiditeten (de komplikationer, besvär eller funktionsnedsättningar som uppstår på den plats där kirurgen har tagit vävnad för att flytta den till ett annat ställe på kroppen). Genom att byta ut den omfattande vävnadsförflyttningen mot en enkel fettsugning, minskas det kirurgiska traumat för patienten betydligt. Detta öppnar upp för att kunna erbjuda rekonstruktion med kroppsegen vävnad till fler kvinnor som önskar ett alternativ till proteser.

Pilotstudie med ny utrustning

Forskargruppen har nu nått en avgörande milstolpe i projektet genom att inleda de första humanstudierna. Pilotstudien, som förväntas starta under våren, innebär att små konstrukt (det printade vävnadsstycket) implanteras under huden på överarmen för att testa konceptets hållbarhet.

– Vi jobbar med 3D-printing för att skräddarsy kirurgin och har nu äntligen fått tillstånd att gå vidare in i ett humanförsök efter omfattande granskning av diverse relevanta myndigheter i EU och Sverige, säger Karin Säljö.

Anslaget på 1 300 000 kr från IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse har varit viktigt för att möjliggöra projektet. Medlen har finansierat inköp av nödvändig utrustning för att utföra och utvärdera studien – däribland en 3D-bioprinter anpassad för operationsmiljön, samt en 3D-kamera och mätinstrument för att exakt jämföra konstruktets volym och form före och efter implantation.

Forskningen drivs primärt av ambitionen att minska den funktionella kostnaden för patienten – det vill säga minskad risk för komplikationer och minimalt trauma. På sikt medför de minimalinvasiva teknikerna dock även en betydande samhällsnytta genom kortare operationstider och minskad sjukskrivning. Tekniken har även stor potential att användas vid andra mjukdelsrekonstruktioner efter trauma och cancer.