#iniskogendagar - mörker och ljus

”Men vi hade använt dem så försiktigt – en tändsticka varannan dag eller så för att tända i spisen om vi inte lyckats hålla kolen glödande till morgonen – att Eva inte ens hade märkt när vi närmade oss en halv ask, en tredjedels ask, en handfull tändstickor.”

Den här första veckan har helt handlat om hur mörkt novembermörkret är och hur viktigt det är med ljus – helst dagsljus, men även att kunna tända ljus inomhus. Jag insåg snabbt att mitt ljusförråd är alldeles för litet. Elva små ljusstumpar plus två förpackningar värmeljus som är bättre för mysig stämning än för att lysa upp ett rum. Vilken lycka när jag på dag fem letade runt i skåpen och hittade en bortglömd förpackning med små blockljus!

Lyckan varade dock inte särskilt länge. Den ack så viktiga tändaren började strejka rätt snabbt. Och hur tänder man ljus utan eld?! Efter ännu en genomgång av skåp och lådor har jag hittat två tändsticksaskar och likt Nell och Eva i utdraget ovan (ur In i skogen av Jean Hegland) så räknar jag noga mina tändstickor – 33 stycken allt som allt – och tar varsamt hand om dem. Här tänds inga tändstickor i onödan!

Jag var inte beredd på hur dåligt vår klocktid passar ihop med soltiden. Redan vid tretiden börjar det mörkna inomhus och det är svårt, mycket svårt, att hitta på saker att göra när man inte ser något. Ändå försöker jag tvinga mig att vara vaken så länge jag kan, för att sen vakna när solen redan varit uppe någon timme. Jag önskar att min dygnsrytm förändrades så att jag vaknar med ljuset.

Mörkret påverkar på underliga sätt. Att brist på solljus kan orsaka deppighet var väntat, men det gör att jag känner mig isolerad och nästan sorgsen. Samtidigt skänker det en extra intimitet och värme i de kontakter jag har med andra människor (och även i mötet med mig själv). Att mötas i det halvdunkel som är inomhus de få timmar det är ljust ute eller med enbart några få levande ljus som enda ljuskälla verkar göra att fokus verkligen ligger på mötet mellan människor. Det gäller även människor jag träffar för första gången. En viktig lärdom för mig alltså – att även när mina skogsdagar är slut släcka lamporna, stänga av radion eller teven och fokusera på den människa jag har framför mig.

/Vanja