#iniskogendagar - nyheter och rykten

”Hela förra våren, varje gång vi alla tre åkte in till stan, möttes vi av fler och vildare versioner av vad som hände i världen bortom Redwood. Till slut tycktes de olika delarna av rykten och skvaller lika pålitligt som det förvanskade nonsens vi brukade skratta åt som barn när vi skickade runt ett meddelande i viskleken.”

Förutom el- och matbrist så har mina iniskogendagar även bestått av en brist på nyheter. Jag har förstås ingen radio eller teve och har även pausat morgontidningen. Eftersom jag inte heller får surfa (privat) så är de enda nyheter jag tar del av sådant som – precis som för Nell och Eva i In i skogen här ovan – någon råkar berätta för mig. Till största delen har det här varit väldigt skönt. Att slippa höra om allt elände, intolerans åt olika håll och det hat som verkar finnas mest överallt. Jag kanske är lite mindre allmänbildad, men definitivt mer nöjd med livet.

Men. Så kom Paris. Under lördagen ringde tre personer till mig och berättade sin version av vad som hade hänt. Det blev uppenbart för mig hur olika vi människor tolkar olika händelser och att vi lyfter fram olika aspekter som är viktiga för just oss. Händelserna i sig är fortfarande overkliga för mig – jag har inte sett några bilder eller läst något om det, så förutom att det är tragiskt kan jag inte riktigt bilda mig någon egen uppfattning. Min logik och analysförmåga kommer inte igång, det gör däremot känslorna.

Vanligtvis blir jag inte särskilt oroad av nyheter om terrordåd, smittsamma sjukdomar eller larm om farlig mat, men nu när jag inte riktigt vet vad som har hänt väcks oron. Mina vänners berättelser ger mig inte tillräcklig information för att jag ska kunna sortera in det i min hjärna på rätt sätt och då verkar det som om hjärnan vill fylla på med egen – fantasifull – information. Kanske förvärras det även av att jag är mitt i en påhittad samhällskollaps. Det är lätt hänt att tankarna söker sig till att mitt tillfälliga ”äventyr” skulle kunna bli allas vår vardag…