Fördjupat EU-samarbete väcker fortsatt svensk ambivalens

Konsekvenser av Brexit, Rysslands agerande i närområdet, Kinas ambitioner och osäkerhet under Trump. Det finns flera anledningar till att EU växlat upp sitt inflytande på senare år. Efter Brexit har det också blivit svårare för Sverige att hejda utvecklingen, enligt ny forskning om försvar och säkerhet i EU.

– När Sverige gick med 1995 var det av ekonomiska skäl och det var heller inte längre ett säkerhetspolitiskt vägval. Samtidigt har Sverige varit väldigt aktiva vid militära fredsinsatser och pådrivande vad gäller civil krishantering, säger Calle Håkansson, doktorand vid Malmö universitet och aktuell med två vetenskapliga artiklar om ämnet (se under relaterade länkar). 

Calle Håkansson saknar en svensk debatt om EU-frågorna, framför allt eftersom EU fördjupat samarbetet på flera plan. Det handlar om en ”alfabetssoppa” av både överstatliga och mellanstatliga initiativ, menar han och ger några exempel: försvarssamarbetet PESCO, en årlig försvarsöversyn (CARD) och den europeiska försvarsfonden (EDF). En lång rad initiativ har kommit till inom EU sedan EU:s globala strategi (EUGS) lanserades 2016.

Även om det funnits europeiska ambitioner om gemensam säkerhets- och försvarspolitik sedan 1950-talet har medlemsstaterna motsatt sig detta. Dessa idéer föll därför snabbt i glömska och fokus blev istället sådant som ekonomisk integration och inre marknad. För några år sedan hade kommissionen inte heller rullat ut den här typen av initiativ inom säkerhet och försvar som vi nu ser, menar Calle Håkansson.

Ändå har den svenska bilden aldrig varit att EU ska ägna sig åt försvars- och säkerhetspolitik.

– Här har vi sett en förändring på senare år. I de utrikespolitiska deklarationerna stod det tidigare att EU var vår viktigaste utrikespolitisk arena, nu ser vi att det även beskrivs som den viktigaste säkerhetspolitiska arena, säger Calle Håkansson.

"Sverige hukat bakom Storbritannien"
Brexit har på många sätt ritat om den politiska kartan. Storbritannien har till exempel stoppat flera tidigare överstatliga initiativ, till exempel vad gäller fördjupat försvarssamarbete, medan Sverige har ”hukat bakom Storbritannien”.

–Efter Brexit blev frågan om Sverige skulle ta Storbritanniens nejsägarroll eller förändra sin politik. Inledningsvis försökte Sverige ta över Storbritanniens roll, men så insåg man att detta skulle innebära att bränna för mycket politiskt kapital. Nu handlar det mer om att Sverige väljer sina strider och det betyder att man svänger inom en del frågor, säger Calle Håkansson.

Att försvars- och säkerhetspolitiken ska vara mellanstatlig försöker Sverige ändå fortsatt försvara, menar Calle Håkansson:

– För Sverige är det också viktigt att EU inte duplicerar Nato. Det har att göra med att Sverige är extremt integrerade i Nato, trots att vi officiellt inte är medlemmar.

Samtidigt råder mycket osäkerhet just nu. Hur till exempel coronapandemin kommer påverka försvar och säkerhet i Europa är för tidigt att säga.

– Kriser brukar leda till mer integration och fördjupat samarbete. Det tror jag vi kommer se på en rad olika politikområden efter coronapandemin. De försvars- och säkerhetspolitiska dimensionerna kommer fortsatt vara aktuella, säger Calle Håkansson.

Kontaktperson: Calle Håkansson, doktorand Malmö universitet, 070-492 92 21, calle.hakansson@mau.se

Om forskningen:
Calle Håkansson har genomfört 23 intervjuer med tjänstemän på EU-kommissionen, från medlemsstaterna vid deras ständiga representationer till EU, den europeiska utrikestjänsten, EEAS, Europaparlamentet, europeisk försvarsindustri, samt från den europeiska försvarsbyrån som är en mellanstatlig organisation inom EU.

Utöver detta har han genomfört ytterligare sju intervjuer med tjänstemän från utrikesdepartementet, riksdagen och statsrådsberedningen. De flesta intervjuer genomfördes innan pandemin svepte över världen. Calle Håkansson kunde genomföra de flesta intervjuerna på plats i Bryssel i februari 2020. Efter detta har en del genomförts genom videomöten.