"Förlossningsvården behöver fler utövare"

Förlossningsvården skulle kunna förbättras, men frågan är om politiker och andra beslutsfattare vill lyssna på oss som vill hitta nya lösningar på problemen.

En rad barnmorskor och företrädare för förlossningsvården skriver hur de vill se ett ökat inflytande för barnmorskor i förlossningsvården (Brännpunkt 3/12). De beskriver även att det behövs en ökad valfrihet på området och detta kan jag som verkat inom mödravården i tre decennier verkligen hålla med om.

Jag har jobbat som barnmorska i över 30 år och driver idag mödravårdsklinikerna Mama Mia i Stockholm, Göteborg och Malmö. Men trots erfarenheterna och framgångarna får jag inte tillstånd att öppna en kompletterande förlossningsavdelning som skulle kunna avlasta de tungt belastade avdelningar som finns idag.

Hårt belastade förlossningsavdelningar är inget som är unikt för Stockholm. I flera större städer beror tillgången på förlossningsvård på hur det ser ut för dagen. Samtidigt är det alltså svårt att få tillstånd till nya privata förlossningskliniker. Främst beror det på hur riktlinjerna och kraven för att öppna förlossningsverksamhet är utformade. Rigiditeten och kvantitetsfokuset innebär att man för att bli godkänd måste man uppnå minst flera tusen födslar per år samt vara direktansluten till ett stort sjukhus. Och vilken sjukhusledning vill öppna upp för en konkurrent? Här måste politiken skapa konkurrensneutrala villkor om man vill ha mångfald.

Man ska förstås inte ta för lättvindigt på de komplikationer och risker som omgärdar en förlossningssituation, det är därför man ska lägga vården i anslutning till de stora sjukhusen. Bygg förlossningskliniker inom sjukhusets väggar. Fördela om vad som skall bedrivas på sjukhus och vad som kan slussas ut till primärvården på så vis skapas högre vårdkvalitet och man frigör lokaler som då kan användas till säker förlossningsvård.

En förlossningsklinik måste, för att ha maximal kvalitet, förlösa 3-4000 kvinnor per år. Större kliniker är inte heller bra, det skapar stress och dålig sammanhållning hos personalen som går ut över kvinnorna som skall föda. Stockholm borde satsa på två starka förlossningssjukhus. Vi har brist på neonatal läkare, och genom att koncentrera förlossningsvården till Danderyd och Södersjukhuset så kan vi också garantera tillgången till de viktiga neonatal läkarna. Lägger man dessutom förlossningspengen hos mödravården skapas naturliga nätverk mellan mödravård och förlossningen och den födande kvinnan får verklig valfrihet.

Barnmorskornas kompetens måste tas till vara, förlossningskonst är i stora delar ett hantverk där erfarenhet skapar bästa tänkbara kvalitet. Ansvarsområden mellan två skilda yrkesutbildningar som barnmorskan och läkarens måste tydliggöras – idag är det dubbelkommande som gäller. När barnmorskans yrkesroll vidareutvecklas kommer man kunna ta ett helhetsgrepp om förlossningsvården. Läkare får då större möjlighet att ta hand om verkligt sjuka gravida kvinnor inom såväl mödravård som förlossningsvård.

Det finns ju knappast något som är mer naturligt än att föda barn och det borde ligga i allas intresse att det också finns möjlighet att kunna planera en förlossning på sådant sätt att man i förväg kan vara säker på att man får möjlighet att föda där man själv vill och där det är tänkt. För visst är det märkligt att vi trots allt tal om att se vården som en helhet helt misslyckas med att hålla ihop vårdkedjan för kvinnor under en period då ett helhetsperspektiv är att föredra?

Med fler förlossningsavdelningar och bättre samverkan mellan landsting och privata vårdföretagare skulle kvinnorna i Stockholm och andra orter som har många födslar, slippa jaga runt efter en avdelning som har plats för dem på förlossningsdagen. Frågan är bara om de som är intresserad av att förbättra förlossningsvården i Sverige också vågar lyssna på oss som vill hitta nya lösningar på problemen.

CHRISTINA WAHLSTRÖM

grundare Mama Mia Mödravård och medlem i Välfärdens grupp 8