Krokig väg till stort genombrott

Torgny Näsholm vände upp och ned på synen på skogsträdens kväveförsörjning, när han kunde visa hur de tar upp organiskt kväve ur marken. Upptäckten inspirerade också till en miljövänlig växtnäring.
Vägen till framgång var dock inte spikrak.

Det är regn och decembermörker utanför professor Torgny Näsholms tjänsterum på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå. Om bara ett par dagar ska han flyga till Australien för att träffa forskarkolleger, som genomför fältstudier med den växtnäring som han har utvecklat.

I slutet av september tog Torgny Näsholm emot Marcus Wallenbergpriset 2018 för upptäckten att tall, gran och många växter kan ta upp olika former av organiskt kväve direkt ur marken.

Utnämningen kom som en stor överraskning.

– Jag blev väldigt förvånad men naturligtvis också jätteglad. Priset är en bekräftelse på den forskning som mina medarbetare och jag har hållit på med i tjugo år, säger Torgny Näsholm.

Kung Carl XVI Gustaf överlämnade utmärkelsen under en högtidlig ceremoni i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm, och firandet har fortsatt i form av gratulationsbrev, lunch hos landshövdingen i Västerbotten och lite mer tårtkalas än vanligt.

Direktrapport från skogsmark
Det hade länge varit känt att organiska kväveföreningar kan utgöra kvävekällor för växter, men bevisen var aldrig övertygande. För ett tjugotal år sedan kom en ny studie, som inte heller lyckades med experimentet. Torgny Näsholm och hans kolleger tyckte dock att diskussionen var intressant och kom på hur de skulle kunna testa hypotesen i växternas rätta miljö.

Hans forskargrupp har sedan dess arbetat mycket med metodutveckling och har bland annat utvecklat markmikrodialys. Mikrodialys används inom medicinsk forskning för att mäta halten av olika ämnen i levande vävnad med hjälp av en sond med ett halvgenomsläppligt membran längst ut i spetsen.

– Vi kan få membranet att fungera som en rot och ge oss fortlöpande kemiska analyser. Vi kan med minimal påverkan undersöka vad som finns i marken.

Tidigare metoder har gått ut på att gräva upp ett markprov för att studera i laboratorium. Med mikrodialys blev resultatet väldigt annorlunda.

– Vi vände upp och ned på synen på förekomsten av kväve i skogen. Vi visade att det finns mer än vad tidigare studier visat, konstaterar Torgny Näsholm.

Hans forskargrupp kunde också beskriva skogsträdens förmåga att ta upp kväve i form av aminosyror, och att aminosyror är den huvudsakliga näringskällan för tall, gran och andra skogsväxter.

Om kvävegödsel inte tas upp av växterna utan rinner ut i vattendrag ger det negativa miljöeffekter i form av övergödning. Forskarna sökte därför en aminosyra som inte skulle orsaka ett kväveläckage.

– Vi kom ganska snart fram till att aminosyran arginin binds starkt till markpartiklar och absorberas samtidigt snabbast av alla kväveföreningar av trädens rötter.

Genombrottet en startpunkt
Resultaten blev omtalade. För forskargruppen blev genombrottet inte någon slutstation för forskningen om växternas kväveupptag utan en startpunkt för fortsatta studier.

Torgny Näsholm var inte heller nöjd med att bara förstå själva processen. Han ville också veta hur kunskapen kunde omsättas i praktiken.

Som vd i Arevo leder han en utveckling och tillverkning av miljövänliga gödselmedel för olika typer av grödor. Först ut på scenen var växtnäringen Argrow, som bygger just på aminosyran arginin.

Försvinnande små mängder ger tydlig effekt – det räcker med 80 g per hektar. Och det fungerar lika bra i barrskogar i Sverige som för krukväxterna hemma hos Torgny Näsholm.

– Nästan alla gödselmedel har problemet att de framförallt ger tillväxt ovan men inte under mark. Med det här preparatet blir rotutvecklingen väldigt god.

Torgny Näsholm vill inte förgylla den resa de har gjort i forskargruppen. För det mesta har det varit roligt – men inte alltid.

– Det hade inte gått utan alla misstag. Vi har varit i många återvändsgränder, när vi har tvingats inse att det inte fungerar. Men misslyckandet är aldrig tydligt. Det är alltid lika svårt att veta när man ska framhärda och när man ska släppa taget. Man måste inse att det inte alltid är fel att ge upp.

Han betonar om och om igen att framgångarna är resultatet av ett lagarbete. Han har också insett hur viktigt det är med olika personligheter i forskargruppen. Rätt dynamik kan vara avgörande för resultatet.
­– Visst är det jobbigt att bli motsagd, men det är också nödvändigt att omges både av personer som är väldigt kritiska – och väldigt positiva. Just den blandningen är väldigt lyckad, om man också är lite lyhörd, säger han.

Sommarlov på fäbodvall
Torgny Näsholm föddes på Höga Kusten och växte upp i Sollefteå, Västernorrland. På somrarna bodde familjen på en fäbodvall, som hörde till pappans föräldrahem på Ullångersfjället. Fäboden finns kvar i familjen. Den unika skogsmiljön med gamla granar och lavar skyddas numera i flera naturreservat.

Under tonåren blev han intresserad av miljöfrågor, bestämde sig för att läsa biologi och kompletterade gymnasiebetygen med naturvetenskapliga ämnen.

Avhandlingen handlade om trädtillväxt och näringsupptag. Och ja, även där anades ett miljöperspektiv.

Tillsammans med hustrun Ann bor han utanför Umeå i en nybyggd villa, bara några meter från Umeälven, inte så långt ifrån utloppet i Bottenviken.

Alla fyra barnen har flyttat till andra delar av Sverige men väntas hem till jul. Det blir ett traditionellt firande med god mat – och förhoppningsvis både skridskois och skidåkningssnö.

– Familjen är jätteviktig. Vi har i forskargruppen pratat om att det måste finnas utrymme för både jobb och privatliv. Det finns tider när det funkar att arbeta mycket, och andra tider när man behöver vara hemma mer. Jag tror nog att mina barn tycker att jag har varit en närvarande förälder, och det var roligt att också dela upplevelsen omkring Marcus Wallenbergpriset med dem.