Social samverkan viktigare än social position

Gemenskap och relationer påverkar hälsan och arbetsförmågan mer än många tror. Gamla ”sanningar” om utbildningsnivå och position rubbas i ny studie från Stockholms Universitet. I december 2014 deltog jag i Hjärnkolls konferens med rubrikenHjärnkoll på jobbet - mötesplats för psykisk hälsa i kommuner och landsting.Ett antal forskare deltog och spred intressant och viktig kunskap. Framför allt vill jag berätta om Erik Berntsons studie om hur sociala relationer påverkar både arbetslust och hälsa.

En fråga som Berntsons studie vill söka svar på är: Kan man tala om sociala arbetsvillkor och hänger dessa samman med hälsa och välbefinnande?

Studien gav viktig information om vår sociala arbetsmiljö och vad som genererar både prestation och välmående. Man samlade data under 2004, 2005 och 2006 från drygt 2 400 personer som representerar olika åldrar, olika positioner, olika yrken, olika branscher osv. Ett representativ urval som ska spegla Sveriges arbetande befolkning.

Deltagarna i studien fick bland annat svara på frågor som handlade om relationer till ledningen, öppenhet på arbetsplatsen, arbetsplatskonflikter och möjlighet till stöd och avlastning. Sedan delades de svarande, utifrån sina svar, in i olika grupper som ”de isolerade, de osedda, de involverade, de utsatta, de klämda och de uppskattade”.

Det var ”de involverade” som visade sig ha bäst arbetslust, bäst hälsa, bäst psykisk arbetsförmåga och minst sjuknärvaro efter två år. Näst bäst visade sig, föga överraskande ”de uppskattade” må.

Det som var överraskande, i förhållande till många tidigare studier som visat på ett samband mellan hög social klass och god hälsa, var att majoriteten i den grupp som visade bäst mående, ”de involverade”, hade gymnasieutbildning och många gånger så kallade tingyrken (de arbetade med konkreta ting som till exempel att städa, bygga, laga mat, montera, reparera, tillverka till skillnad mot människoyrken där man arbetar med människor). Många var verksamma inom industrijobb, huvudsakligen inom privat sektor och ofta i mansdominerade branscher.

Det som framför allt utmärkte gruppen var att de rapporterade god gemenskap med kollegor, delade värderingar med cheferna, hade minst motstridiga krav, minst tidspress och störts anpassningsmöjlighet av arbetet till den egna förmågan. De fick också mycket stöd och avlastning och hade goda relationer med ledningen.

Sämst hälsa fanns i gruppen ”de klämda” som rapporterade dålig avlastning, dåliga chefsrelationer, lite uppskattning, mest tidspress och mest organisationsförändringar.

Samverkan och uppskattning viktiga nycklar

Jag vill koppla studiens resultat till den forsknings- och erfarenhetsbaserade kunskap om förändring och vår sociala hjärna, som mental ergonomi bygger på och som jag arbetar med att sprida.

Berntsons studie ger tydligt stöd för hur viktigt det är med goda relationer mellan såväl kollegor som mellan arbetstagare och ledning. Det går inte att nog poängtera...

Läs hela artikeln på Sveriges ledarskapssajt Motivation.se