Vart är alla män?

Jag har under min tid på MINE varit projektledare för fyra mentorprogram. Under samtliga av dessa har det varit fler kvinnor än män som deltagit. Mindre än en tredjedel av samtliga mentorer har varit män. Samtidigt som män är överrepresenterade i chefsroller, de roller som är den huvudsakliga målgruppen för programmet. Det är personer med mandat att förändra vi vill nå, det är dem som ger mest effekt för de företag vi genom programmet vill forma till inkluderande arbetsplatser. Skulle urvalet spegla deltagarna hade vi alltså haft mer män än kvinnor. 

Varför är det så svårt att hitta män som vill engagera sig? Jag har under mina två år som föreläsare sett att det ofta finns ett stort intresse, både vad gäller mångfalds- och jämställdhetsfrågor bland manliga åhörare. Men något saknas fortfarande. Kanske är det en föreställning om att mentorskap handlar om att ta hand om någon (vilket det absolut inte gör) som känns främmande. Eller tidsbrist, vilket ofta är en ursäkt. Ledsen att behöva säga det, men det finns ingen quick-fix för mångfald, jämställdhet och inkludering. Man (i dubbel bemärkelse) måste själv få erfarenheter och insikter genom handling. Genom att möta andra, reflektera och granska oss själva kan vi få förståelse för våra egna fördomar.

En av de tidigare manliga mentorerna uttryckte just detta i sin beskrivning om mentorskapet.

”I min roll som chef jobbar jag mycket med rekrytering och träffar många som kommit till Sverige med utmaningen att ta sig in på den Svenska arbetsmarknaden. Personer som i grunden har liknande bakgrund när det gäller utbildning och erfarenhet men som ser en högre tröskel jämfört med om man är född i Sverige.
Att vara med som mentor gav mig en möjlighet att reflektera över de olika fördomar som finns, inte minst mina egna. En insikt att vi har långt mer som förenar än som skiljer oss åt. Upplägget med en kombination av utbildning, nätverksträffar och mentorskap gör även att man får tillbaka minst lika mycket som man ger som mentor.”

Jag hoppas och tror att vi i framtiden får se fler personer som inser att det är de som måste agera, att inte vänta på att någon annan (läs HR-avdelningen) löser jämställdhets- och mångfaldsfrågor åt dem.

MINE´s mentorprogram startar den 29 augusti och jag önskar att se en jämn könsfördelning i kommande mentorgrupp. Än så länge leder kvinnorna med råge...

Ivar Nilsson, projektledare