Deltagarberättelse: Josefina Tengroth

”Veckan på Mullingstorp förändrade allt. Äntligen fick jag möta mig själv – och min partner!”

Utmaningar i boxningsringen runt om i Europa väckte mitt stora intresse för mental träning och personlig utveckling. Det är viktiga pusselbitar när man vill vara ”bäst när det gäller”. Och jag lyckades, men jag var inte lycklig. Allt snurrade bara fortare och fortare.

Efter att ha blivit träningsberoende, utvecklat ätstörningar, genomgått en skilsmässa och slutligen kraschat in i väggen hoppade jag av landslaget. Sorgen och smärtan kändes oöverstiglig och misslyckandet brände. Jag kunde med hjälp av en psykolog förstå hur högt priset för framgången blivit och att allt bottnade i min låga självkänsla.

Jag insåg att min drivkraft varit rädsla för att inte duga och att jag delvis använt boxningen som ett flykbeteende för att slippa stanna upp och möta de problem jag hade med mig själv och i min relation. Jag hade projicerat det mesta av våra problem på mina barns far och använt träningen för att springa ifrån mitt eget ansvar.

Efter ett par år träffade jag en ny man och vi bildade familj. Ganska snart kunde jag se mina mönster återupprepas – hur jag började se också min nya man lite som ett ”renoveringsobjekt” som måste fixas – bara han ändrade sig skulle allt bli bra. Då skulle jag bli lycklig.

Jag hade utbildat mig till coach och upplevde att jag ”såg” vad folk behövde – men jag kände mig fortfarande som en bluff utan egentlig kunskap. Insikterna fanns på det intellektuella planet men inte i hjärtat och jag klarade varken att stärka självkänslan eller att bryta mina destruktiva mönster. Jag fokuserade allt mer på det som min partner borde ta tag i – trots att jag mycket väl kände till devisen att den enda du kan förändra är dig själv.

Jag ringde och anmälde honom till Steg 1, men fick genast klart för mig att vi som par borde gå samtidigt. Det hade jag inget emot, men jag tänkte att det inte skulle ge mig så mycket – jag som jobbade som coach och allt…

Så fel jag hade!

Veckan på Mullingstorp förändrade allt. Äntligen fick jag möta mig själv – och min partner! Det var magiskt. Så vackert. Så kärleksfullt. Så naket och sårbart. Och samtidigt så tryggt. Jag hade aldrig vågat ensam. Atmosfären på Mullingstorp, kunskapen och erfarenheterna som kursledningen besitter är så gedigen och fantastiskt utvecklande och stimulerande.

Jag reste tillbaka efter bara några dagar och gjorde Steg 2. Det passade mig utmärkt. Jag hade längtat och sökt efter mig själv så länge. Nu visste jag var jag skulle leta.

Mina barn pratar om ”mamma före Mullingstorp” och ”mamma efter Mullingstorp”. Vi har en helt ny relation idag. Vi är som en ny familj. Jag har slutat ”spela” mamma. Jag vågar vara mig själv. Responsen från barnen kom omedelbart. Det är så mycket härligare att vara jag idag. Det går knappt att beskriva!

Jag ser likheter mellan mina upplevelser på Mullingstorp och hur det är att få barn… Innan kanske man kan föreställa sig hur härligt det kommer att kännas, men det är först när man håller sitt eget barn i famnen som man vet.