Varför dröjer den skärpta lagen mot identitetsstölder?

Idag blir identitetsstöld kriminaliserat i Finland. Det täcker en gapande lucka i lagen, där den som drabbats alltför ofta haft svårt att få upprättelse. Istället för att angripa identitetsstölden har man varit tvungen att finna andra brott, som ärekränkning, urkundsförfalskning eller bedrägeri för att komma till rätta med identitetsstölden i sig. Samma lucka har vi fortfarande i Sverige. En följd är inte bara att det är svårare att utreda identitetsstölder i sig, utan det blir också en signal till polis och åklagare att identitetskapning inte är något som är prioriterat.

För snart två år sedan presenterades ett konkret förslag i Egendomsskyddsutredningen, Utredningen föreslog att identitetsintrång skulle kriminaliseras, med böter eller fängelse i upp till två år i straffskalan. Det är ett utmärkt förslag, som visar att identitetsintrång kan vara ett allvarligt brott i sig, inte bara som en del i annan brottslighet. Jag anar dock en generationsklyfta i svensk politik, där ledande politiker har svårt att förstå t ex ungas verklighet i sociala medier och vad en identitetsstöld kan ställa till med, även om den inte används som hävstång för grövre brott. Därav finner jag det lite märkligt och talande för svensk debatt att identitesstölder bara hamnar i en utredning om egendomsbrott. Vi missar att nätet är en verklig arena för umgänge mellan människor och att brott där är nog så verkliga i sig. Men det viktiga är ju att vi har ett förslag på plats. Även om det inte är heltäckande så är det ett viktigt steg i rätt riktning.. Frågan är då varför det dröjer? I våras lovade justitieminister Morgan Johansson i SVT att förslaget skulle komma under hösten. I ett svar på en skriftlig fråga i juni var tongångarna försiktigare, även om beskedet fortfarande var tydligt: Målet är en proposition före årsskiftet. Men ännu syns inte något av den lagrådsremiss som ska föregå en proposition och snart är hösten här.

Det kan tyckas som en petimeterfråga att ligga på om en lagstiftning som redan sägs vara på gång. Men dröjesmål får verkliga effekter för dem som drabbas. Och då talar jag inte bara om de privatpersoner och företagare som drabbas av id-kapningar med ekonomiska konsekvenser (och inte att förglömma; företagarens problem med bluffakturor), utan också om vanliga människors nyttjande av sociala medier, och då särskilt tonåringar som lever stora delar av sina liv i sociala medier. De borde också få en röst när vi diskuterar id-kapningar.

Det är ytterligare noterbart att Finland startade sin utredning för två år sen och idag är det lag. Den här gången vann finsk Sisu över landet mellanmjölk!

Daniel Elfvendahl, Koncernchef mySafety Group