Vi måste på allvar börja prata om hot och hat på nätet

Igår morse bjöd vår samarbetspartner Klara K på ett frukostseminarium. På agendan fanns näthat, specifikt riktat mot kvinnliga journalister och opinionsbildare. Klara K och TU (Tidningsutgivarna) har nyligen tagit fram en Sifo-undersökning som visar att tre av fyra åsiktsdrivande kvinnor, exempelvis ledarskribenter eller krönikörer, har utsatts för hat och hot det senaste året. Mer om den undersökning kan du läsa i det inlägg som Camilla Wagner från Klara K skrev hos oss nyligen.

På frukostseminariet diskuterades undersökningen och problemet i stort. Som vanligt var det skrämmande och ledsamt, såväl vad gäller statistik som följder av det hat som så många måste utstå på daglig basis. Samtidigt märker jag av ett imponerande lugn och nära på optimism från många som är engagerade i den här frågan. Känslan av att det börjar röra på sig. Att allt fler uppmärksammar problemet och att initiativ mot näthat dyker upp allt oftare.

Försiktigt optimistisk
Själv är jag försiktigt optimistisk. Att problemet uppmärksammats råder det inget tvivel om. Men jag tror tyvärr att det än så länge går på tok för långsamt när det gäller att få bukt med problemet. Näthatet har helt enkelt fortfarande en tendens att växa snabbare, eller i alla fall bli grövre, än motsatsen.

Vilket automatiskt leder mig in på en tanke. Vad är motsatsen till näthat? Jag propagerar ju ofta för att vi inte kan bemöta hat med hat. Exempelvis gör det mig lite ledsen när man från stora svenska företag just säger att man ska hata hat. Hat leder ju som bekant oftast till mer hat. I grunden är tanken rätt – och motsatsen är absolut inte gränslös kärlek till allt. Nej – motsatsen till näthat är snarare att våga säga ifrån och ta avstånd.

När det gäller att ta ställning mot är en av de vanligaste uppmaningarna till föräldrar att de måste prata med sina barn om hur man beter sig på nätet. Vilket ju förstås är en självklarhet. Jag har sagt den själv många gånger. Men det är dags att sluta tjata om det och vidga vyerna.

Det är allas ansvar
Den viktiga och riktiga frågan är istället när du senast pratade med en vän om näthat? Eller en bekant, en kollega eller med personen som sitter bredvid dig på tunnelbanan eller bussen? När tog du senast avstånd mot näthatet i ett kommentarsfält eller i ditt Facebook-flöde?

Jag vet att risken är stor att det blir obekvämt och du kanske kommer anses som ”jobbig” av andra. Men jag vill tro att det är värt den risken och att det är viktigare att få fram budskapet. För vi måste snabbare få bukt med den här utvecklingen. Det är vi skyldiga oss själva och våra medmänniskor.

Och kom ihåg. Du är inte ensam. Tvärtom är ju de allra flesta klart mot näthat i alla dess former. Problemet är bara att vi inte hörs lika mycket och frekvent som de som hatar. De skriker ju oftast högre och grövre. Känner du att du vill ha tips, råd och stöd kan organisationen och Facebook-gruppen http://www.jagarhar.se/ kanske vara en bra start!