I romersk mytologi finns Janus, en dörrvaktargud som förmedlar budskap mellan människor och övriga gudar. Samma typ av funktion tycks finnas hos svenska myndigheter!

Är den romerska guden Janus förebild för hur svenska myndigheters general- och överdirektörer försöker att undvika kontakt med en kritisk allmänhet?

Guden Janus stod ivägen för den som ville komma in och tala direkt med den mäktigaste av gudar. Budskapet skulle alltid föras via Janus. Frågeställarna fick aldrig komma i närheten av gudarna. Dörrvaktarguden förhindrade att någon fick kliva in över tröskeln till en maktfullkomlig gud för att ställa frågor.

Med sitt ena ansikte riktat mot den som ville ställa frågor och det andra mot guden innanför kunde Janus se till att ett budskap indirekt blev förmedlat. Om det var samma budskap, som förmedlades vidare visste aldrig frågeställaren.

Även i vårt samhälle tycks det finnas en Janus-funktion hos vissa myndigheter, där offentlighetsprinciper inte förefaller att gälla. Svenska myndigheter är skyldiga att besvara allmänhetens frågor. De måste även diarieföra de handlingar som kommer in, så att t ex utomstående skall kunna granska vad som sker bakom de dörrar vanliga dödliga normalt inte får komma.

Precis på samma sätt som saker beskrevs i den romerska mytologin tycks det fungera för de medborgare vilka vill ställa frågor till och kräva svar från general- och överdirektörer, kanske även för styrelseordföranden hos aktuell myndighet.

Nackskadeförbundet och arbetsgruppen AMBU möter ofta på betydande motstånd när de ställer frågor eller påtalar brister i de verksamheter myndigheterna säger sig ägna sin tid åt.

Några aktuella exempel kan vara på sin plats.

Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender har vid ett antal tillfällen vägrat att besvara brev. Först när påstötningar skett och hot om JO-anmälan framförts har det kommit svar, men då via underordnade tjänstemän utan någon namnteckning från Adriana själv.

Svaren har som regel varit svårtolkade, med hänvisning till olika stycken och paragrafer. Utformningen är ofta påfallande  svårtolkade - snarast i en form som skulle kunna beskrivas som juridisk ”kringelikrok”.

Att det gäller väsentliga frågor som har med att sjuka och skadade medborgare, vilka inte får den vård enligt de rättigheter de har enligt EU-domstolens beslut, tycks t ex inte den myndiga generaldirektören Adriana Lender bry sig om.

I en intervju i NWT den 8 oktober 2010 framhåller Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender att "Vi vill inte den enskilde något ont", men vi har till uppgift att genomföra en rättssäker och likvärdig tillämpning. Då är det här ett av instrumenten [att överklaga till högsta tänkbara försäkringsdomstol].

Frågan är dock:"Hur många av dessa rättegångar förlorade de redan skadedrabbade beroende på att Processjuridiska enheten undanhåller information till domstolen?"

Gör det inte mer än ont om man som skadad i fall-, trafik- eller arbetsolycker fått ett stort lidande, ofta med betydande ekonomiska konsekvenser som följd, blir dömd att förlora mot Försäkringskassans Processjuridiska enhet.

Dessutom förnekas ofta drabbade att få ta upp sitt ärende i högre instans, trots att Processjuridiska enheten undanhållit dokument med information som skulle kunna inneburit att den skadedrabbade skulle kunna ha vunnit mot Försäkringskassan.

Till saken hör att domarna vilka sitter i förvaltningsdomstolar, lika lite som de som dömer i andra domstolar saknar medicinsk kunskap för att förstå vad de dömer - utan tolkar allt efter paragrafer och prejudikat. Alltså helt juridiskt.

Att det skulle vara rättsäkert att bli dömd i förvaltningsdomstol av medicinskt okunniga domare förefaller vara något som bara en medicinskt okunnig generaldirektör kan tycka.

Att Försäkringskassan med hjälp av Processjuridiska enheten förhindrar att skadedrabbade och sjuka får ersättningar eller betalningar för de vårdkostnader de haft. Något som de enligt EU-domstolen är berättigade till. Enligt ledande juridisk sakkunskap gällande EU-rätt, är detta ett brott som måste beivras.

Att den Processjuridiska enheten i processer i förvaltningsdomstolar undanhåller dokument med väsentlig information gör det omöjligt för drabbade att få en rättsäker process.

Sambandsfrågor misstolkas och manipulerade medicinska påståenden framförs.

Att så sker har Nackskadebundet kunnat konstatera mer än en gång.

Detta är skrämmande och visar på att svensk rättvisa inte fungerar.

Finansinspektionen är en annan myndighet, som inte rosar marknaden. Den skall kontrollera att försäkringsbolagen och deras gemensamma nämnare Trafikskadenämnden fungerar på ett rättsäkert sätt.

Enligt ledande expertis på EU-rätt råder kartellförhållanden mellan försäkringsindustrin och den verksamhet som bedrivs i Trafikskadenämnden. Den som vill veta mer om detta kan läsa på Nackskadeförbundets hemsida www.nackskadeforbundet.se

Finansinspektionens generaldirektör har vid skilda tillfällen fått brev med krav på att förklara hur kontrollen av försäkringsbolag och Trafikskadenämnd skall ske.

Diarienummer har inte erhållits. Svar via underlydande tjänsteman innehöll inget av värde varför ny begäran om diarienummer och konkreta svar har begärts för många veckor sedan. Dödstystnad råder. Hur är det med offentlighetsprincipen. Gäller den inte?

Är detta inte ett brott mot den, som måste beivras?

Nackskadeförbundet har ett flertal gånger begärt att få sammanträffa med Försäkringskassans ledande trojka, dit inte bara Adriana Lender och överdirektör Stig Orustfjord, utan även förre finansministern, numera Försäkringskassans styrelseordförande Erik Åsbrink, räknas.

Nackskadeförbundet har förvägrats ett möte med motivering att det skulle inte leda till något.

Ett av skälen för ett möte var för att påtala att på Försäkringskassans Visbyenhet sitter en ortoped, Åke Karlbom och bedömer om nackskadade skall erhålla någon ersättning för de kostnader de haft för att kunna bli återställda. Av hans fattade beslut framgår att han saknar grundläggande kunskap inom området.

Dessa nackskadade har inte fått sina skador fastställda av svensk sjukvård eftersom den kunskapen saknas i Sverige. Drabbade har därför sökt och fått vård i EU för egna medel, ofta av släkt och vänner och vill nu få sina kostnader betalda.

Enligt EU-domstolens beslut har de rätt till ersättningar, men på mycket lösliga grunder – troligtvis p g a bristande kunskaper om nackskador hos den aktuelle ortopeden avslås ansökningarna.

D v s några ersättningar utbetalas ej. Det sker utan någon hänvisning till fakta.

Ett annat skäl till möte är att Försäkringskassan utbetalar mångmiljonbelopp till ett företag som friskskriver nackskadade vilka inte fått skadorna fastställda.

En av storägarna i det företaget är förre näringsministern Björn Rosengren. Enligt Dagens Nyheter och Norrbottenskuriren gjorde verksamheten en vinst på 150 miljoner kronor, som istället borde ha få användas för att bota nackskadade i EU - där kunskapen finns!

Frågor gällande hur en sådan verksamhet kan tillåtas fortsätta pågå har skickats till Försäkringskassans styrelseordförande Erik Åsbrink, samt till Försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord.

Diarienummer har Nackskadeförbundet erhållit, något möte vill dessa mäktiga herrar inte vara med om.

Frågan är om ärendet är så känsligt att dessa saker inte kan/får diskuteras. Mer om dessa förhållanden kan läsas på Google, www.nackskadeforbundet.se

Även i dessa fall har underhuggare till Erik Åsbrink och Stig Orustfjord inträtt som mellanhänder, som vore de guden Janus efterföljare.

Av svaren framgår att ingen av herrarna trodde att ett möte skulle leda till någon ändring och att det därför var meningslöst att träffas.

Undras just om dessa ovan nämnda beteenden stämmer väl överens med hur myndigheter skall agera både när det gäller ledande figurers hantering av de verksamheter de är satta att styra eller när det gäller myndigheters skyldighet att kommunicera med allmänheten.

Varför vägrar Åsbrink, Orustfjord och Lender erkänna Försäkringskassans brott mot EU-domstolens beslut om gränsöverskridande vård?

Tror svenska myndigheter att de men hjälp av en Janus-liknande mellanhand kan fungera precis  hur som helst …

D v s inte bry sig om vilka regler som gäller kommunikation med allmänheten.