Västförbudet i Kommunala lokaler i Luleå är upphävt!

Förvaltningsrätten i Luleå har idag  fattat beslut gällande det så kallade Västförbudet i Luleå Kommun. Av domen framgår följande:

"Förvaltningsrätten i Luleå bifaller överklagandet och upphäver Kommunfullmäktiges beslut från den 22/2 2010. 

Tillägget till kommunens handlingsplan mot den organiserade brottsligheten innebär således en begränsning av yttrandefriheten.

Yttrandefriheten kan begränsas endast med stöd av lag eller efter bemyndigande av lag. Då det inte framkommit att det nu överklagade beslutet fattats med stöd härav finner förvaltningsrätten att den begränsning av yttrandefriheten som beslutet innebär, strider mot lag varför beslutet således ska upphävas.

Med denna utgång prövar förvaltningsrätten inte om beslutet är olagligt i andra angivna hänseenden".

Hur var då överklagan formulerad?

Överklagan var inlämnad av en enskild kommunmedborgare:

Härmed överklagar jag Luleå kommuns Arbets- och personalutskotts beslut om komplettering av ”Handlingsplanen mot organiserad brottslighet, avsnitt 5.5.1, av 2010-01-25.

De två ”åtgärderna” i fråga lyder:

‐i lokaler som ägs och hyrs ut av Luleå kommun ska hyrestagare och/eller gäster inte tillåtas bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som är kopplad till kriminell verksamhet. Detta för att skapa en trygg, säker och positiv miljö för gäster och anställda. Gäster får aldrig avvisas på sådana grunder eller under sådana omständigheter att det kan utgöra diskriminering enligt diskrimineringslagstiftningen.
‐som förutsättning för att hyra lokal som ägs av Luleå kommun gäller vidare att hyresgästen och/eller arrangerande företags ledande personer inte är medlemmar i någon organisation som är kopplad till kriminell verksamhet.

Jag anser att de beslutade kompletteringarna strider mot:  

Kommunallagen 1991:900: 10: 8 § 2 och 4 Ett överklagat beslut skall upphävas, om
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.

Jag yrkar därför att Förvaltningsrätten i Luleå prövar lagligheten i Luleå Kommuns Arbets- och Personalutskotts beslut om kompletteringar av ”Handlingsplanen mot organiserad brottslighet”, avsnitt 5.5.1, av 2010-01-25 samt upphäver dessa kompletteringar”.

Åberopade omständigheter

Jag anser att ovanstående beslut i Luleå kommuns Arbets- och Personalutskott strider mot Regeringsformen på samtliga nedanstående punkter:

Regeringsformen 1 kap:1 paragrafen:

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.

Regeringsformen 1:2, stycke 1:  Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Regeringsformen 1:2 stycke 4: Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Regeringsformen 2:1:
Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,

Jag vill också som stöd för min plädering för upphävandet av Luleå kommuns Arbets- och Personalutskotts beslut av 2010-01-25 åberopa vad Justitiekanslern, JK, i sitt beslut, 1299-09-21, fastslagit rörande yttrandefriheten: ”Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen garanterar innebär att en myndighet inte utan lagstöd får ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning.

Jag anser som Justitiekanslern ovan angivit att Luleå Kommuns Arbets- och Personalutskotts beslut saknar det lagstöd som JK angivit såsom en absolut förutsättning för att äga rätt att: ”ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning. 

Jag anser vidare att Luleå Kommuns Arbets- och Personalutskotts beslut strider mot Regeringsformen på alla, av oss, ovan angivna punkter då det exkluderar kommunala medlemmar från att hyra eller bevista samtliga Luleå kommuns lokaler. Beslutet inskränker den grundlagsskyddade yttrandefriheten, den grundlagsskyddade friheten att inhämta och mottaga upplysningar såväl som information i kommunala lokaler samt å det starkaste inskränker den också grundlagsskyddade föreningfriheten. Vidare inskränks regeringsformen uttalade rätt till fri åsiktsbildning, regeringsformens stadgande om människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet samt Regeringsformen 1:2, stycke 4: ”Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.”

Som yttrande över Luleå kommuns svar på överklagan tillställdes följnade skrivelse Förvaltningsrätten i Luleå:

Efter min överklagan av ovanstående beslut har Förvaltningsrätten i Linköping fattat beslut i ett direkt likvärdigt mål gällande så kallat västförbud inom krogmiljön i Eskilstuna kommun, mål nummer: 1359-10.

I domen fastslås att ”den grundlagstadgade yttrandefriheten omfattar rätten att ge till känna sin åsikt genom att bära kläder som visar gäng eller grupptillhörighet”.

I domen slår Förvaltningsrätten även fast att ”Mot denna bakgrund innebär detta enligt Förvaltningsrättens mening enbart det förhållandet att kläderna utvisar att kläderna tillhör en gruppering som kan uppfattas som kriminell, inte att åsiktsyttringen faller utanför den grundlagsskyddade yttrandefriheten”.

Slutligen fastslår också Förvaltningsrätten att ”Yttrandefriheten kan begränsas enbart med stöd av lag eller bemyndigande i lag”.

Den försvarsargumentering som ingivits till Förvaltningsrätten i Luleå för att införa västförbud i kommunala lokaler är i huvudsak: ”Däremot innebär det att krav ställs på vilken klädsel som accepteras. Det kravet sig, som ovan redogjorts, på ställningstagande från ordnings- och säkerhetsaspekter och utgör inte någon form av olaga diskriminering eller att det är fråga om inskränkning av yttrandefriheten på ett otillåtet sätt.”

Slutsats: Förvaltningsrätten i Linköping fastslog att ”Yttrandefriheten kan begränsas enbart med stöd av lag eller bemyndigande i lag”. Luleå kommun har inte förmått hänvisa till lagrum som ger stöd för kommunens förbud. Då grundlagen stipulerar att yttrandefriheten bara kan begränsas med stöd av eller bemyndigande i lag skall alltså Luleå kommuns västförbud därför avvisas såsom stridande mot yttrandefrihetsgrundlagen.

Förvaltningsrätten i Linköping fastslog vidare att enbart det förhållandet att kläderna utvisar en viss tillhörighet inte innebär att åsiktsfriheten faller utanför den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Även här har Luleå kommun inte kunnat hänföra till några omständigheter som ger legala skäl att sätta den grundlagsskyddade åsiktsfriheten ur spel.

Jag yrkar därför att Förvaltningsrätten i Luleå förklarar Luleå kommuns såsom stridande mot såväl yttrandefriheten som mot åsiktsfriheten och förklarar ”Handlingsplan mot organiserad brottslighet”, diarienummer: 09.354-10, avsnitt 5.5.1”, såsom lagstridig.

Peter Schjerva, Nättidningen Payback