"Hat är bra, kärlek till livet bättre" - Läs George Schottls blogginlägg på Nätverket mot cancers sida

HAT ÄR BRA, KÄRLEK TILL LIVET ÄR BÄTTRE

Jag har fått lite mer att fundera på efter att jag själv sett det nya uppföljningsavsnittet av Himlen kan Vänta. Även om jag är en liten kugge i det maskineriet som programmet är så det även intressant för mig att se programmet. Jag får funderingar på hur och varför vi har hanterat situationen med vår följeslagare Herr Döden (kanske vi skall döpa om honom till Herr Dödén, låter lite bättre).

Sedan de där omvälvande timmarna  i slutet av år 2006 när diagnosen kom och paniken och kampläget blev ett nytt dagligt känslotillstånd så är ju självklart att värderingarna är ändrade. Även det emotionella spektrat är ju klart förändrat beroende på vilken situation man utsätts för.

Att hela tiden mata HATET mot cancern var inte svårt, det är på något sätt så mycket enklare att hata (kanske därför världen ibland upplever ondska). Att föreställa sig cancern som en fiende vars mål är att utplåna MIG och mitt liv är ju en förutsättning att kunna bygga upp ett rejält hat mot cancern.

Men det visade sig att eftersom hatet var så fokuserat mot cancern så var det så mycket enklare att uppskatta allt annat. Allt annat hade mycket klarare färger, allt var så mycket vackrare. Det var faktiskt mycket enklare att älska allt annat så mycket mer!

Konstigt, eller hur?

Jag tror att detta är en stor anledning till varför jag har den här enorma livsglädjen och kraften, mitt hat är riktat mot något som förtjänar hatet, och all min kärlek till livet får fullt utrymme att existera!

Så hat är faktiskt något bra, så länge det är något ONT man hatar. Man får inte hata oliktänkande, eller annorlunda, eller udda, eller något som man tycker är fel. Det räcker inte som orsak för att få lov att hata. Man får bara hata ondska,så som cancer, sjukdom eller skador!

Men absolut viktigast är att älska livet, att fortsätta trots motgångar och problem! Att inte ge upp, att inte gå ner på knä, att inte säga nu orkar jag inte mer!

De människor jag beundrar är de människor som sitter i en svårare och mycket mer mardrömslik situation än vad jag och Sara gör! De föräldrar vars barn är sjuka eller skadade, dessa människor är hundra gånger starkare och modigare än vad jag är, vänner till mig som familjen Iveberg, en familj som är bara fylld av omtanke och vänlighet, kanska tack vare att ett av de älskade barnen har ett kromosomfel.

Andra personer i min omgivning har förlamade, cancersjuka, olycksskadade och sjuka barn. Dessa föräldrar är hjältar och hjältedomen hos deras barn är ännu större. Så kom ihåg att det finns massor av underbara och starka människor därute, och antagligen är du själv en av dom!

George Schottl

—-

Läs Georges blogg – George med Liemannen bakom axeln:

http://georgeschottl.wordpress.com/about/