Nobelfesten verkar tråkig, menade Erik Axel Karlfeldt 1907

Gustav Källstrand har läst över sex tusen tidningsartiklar från 1897 till 1911. Han har undersökt hur den svenska pressen tog emot nyheten om att Alfred Nobel hade donerat sin stora förmögenhet till att instifta det internationella priset och hur tidningarna beskrev priset under dess första decennium.

– De tidiga Nobelfesterna var visserligen högtidliga, men långt ifrån några folkfester. De blev inte särskilt uppmärksammade internationellt. Redan 1907 kommenterade Erik Axel Karlfeldt att festen fått ”stadgat anseende för tråkighet”, ändå valde pressen en positiv vinkel – då som nu – med festkommentarer om kläder, titlar och matsedlar, säger Gustav Källstrand.

De vetenskapliga pristagarna beskrevs som genier och speciella personligheter, på ett sätt som påminde mer om hur man brukade skriva om uppfinnare och upptäcktsresande än universitetsprofessorer.

– Pristagarna i litteratur var mer problematiska, eftersom Svenska Akademien då var en hårt kritiserad institution. Med pressens välvilliga inställning till priset hyllades ändå de flesta författare som belönades. Fast med priset till Sully Prudhomme 1901 etablerades en negativ bild av litteraturpristagarna som ålderstigna och okända. En bild som sedan blev svår att sudda ut, avslutar Gustav Källstrand.

Gustav Källstrand, historiker och forskare på Linköpings universitet, disputerade den 9 november 2012 med Medaljens framsida: Nobelpriset i pressen 1897-1911. Det är den första avhandlingen på svenska om Nobelprisets historia. I april 2013 påbörjar Gustav Källstrand en tjänst som forskare på Nobelmuseet.

Vill du få mer information, pressbilder eller boka ett möte med Gustav Källstrand, kontakta kommunikatör Helena Wallemo, e-post: helena.wallemo@nobelmuseum.se, tel 070-494 40 09.