Ost-kungen Jan Anker vill skapa en framtidsplan för jordbrukare

Beståndet av nötkreatur i Nederländerna bör inte minska mer, det anser verkställande direktör Jan Anker på ostjätten Royal A-ware. Han vill att regeringen ska ge ekonomiskt stöd så att sektorn själv kan lösa de miljöproblemen som finns kring jordbrukets utsläpp av kväve, ammoniak och fosfater.

Artikeln i kort:

• Jan Anker, VD för ostgruppen Royal A-ware, vill behålla nötkreaturs beståndet i Nederländerna.
• Familjeföretaget, med en omsättning på 1,4 miljarder euro, fortsätter expansionen med flera nya stora fabriker både i Nederländerna och utomlands.
• För dessa fabriker letar A-ware fortfarande efter mjölk- och mjölkproducenter. Osthandlaren Jan Anker omsatte 1,4 miljarder euro genom transport, produktion och handel av ost förra året.

Han ger mycket sällan intervjuer, men vill ta bladet från munnen för att delta kring den heta debatten skapad genom jordbrukarnas protester."Vi tycker det är fel att allt ansvar läggs på våra jordbrukare för att hantera det debatterade kväveproblemet. Om holländska bönder arbetar miljömedvetet och efter det allra högsta djurskyddet känns det fel att flytta problemet någon annanstans. Om en ko lämnar Nederländerna kommer det krävas två eller tre kor någon annanstans. Hur ska vi annars tillgodose den ökade efterfrågan från exempelvis i Afrika och Asien? "Royal A-ware är känt av allmänheten och det ägs av familjerna Anker och Bouter som slog samman sina företag 2009. 

De senaste fem åren har företaget lyckats skaka om den nederländska mejerimarknaden. De byggde flera stora mejerifabriker i Heerenveen där en och en halv miljard liter mjölk bearbetas till ostar och andra mejeriprodukter. Med detta övertog företaget flera hundratals mjölkbönder som tidigare levererat till mjölk till FrieslandCampina och andra mjölkkooperativ. VD Jan Anker tycker det är orimligt att kväveproblemet nu ligger på mjölkproducenternas bord. ”Allt har expanderat - Schiphol, antalet bilar och befolkningen - men inte mjölkproduktionen. 

Cirka 1990 fanns 2,5 miljoner kor i Nederländerna och nu bara 1,6 miljoner. Det gör att jordbrukssektorn är den som snabbaste sättet ställt om för att uppnå Paris klimatmål. " Jan Anker vill inte säga att en expansion av fler kor är vägen fram, men det är kritiskt att beståndet av nötkreatur inte krymper ytterligare. För att behålla attraktiviteten i jordbruket som basnäring måste den enskilda jordbrukaren kunna få fortsätta växa. I hans ögon måste lösningen komma från innovation: där finns flera bra exempel med bättre hustekniker och gödselbehandling. "Om regeringen är villig att saminvestera, kommer vi kunna minska utsläppen avsevärt." Om det finns en tydligare framtidsplan för jordbruk, kan Nederländerna bygga upp en nationell expertis med en otrolig exportpotential där man hanterar problemen kring ammoniak, fosfat och kväve. 

Han vill helst inte fästa ett belopp på en sådan framtidsplan. Han gillar inte iden om att ”lösa ut” bönder, vilket många partier föreslår som en lösning. "Vi anser att en egen sanering genom att stänga ner nationella gårdar är en återvändsgränd. Sannolikheten är att problemen kommer tillbaka. Ett annat exempel på för drastiska åtgärder var fosfatkrisen där det helt onödigt slaktades 150 000 kor, eftersom det sedan visade sig att bönder låg väl under den stipulerade fosfatgränsen. 

Så länge det diskuteras om siffror, standarder och mätmetod som vi har skapat själva men inte kan lita på, bör vi inte låta jordbruk försvinna i onödan. Krympande boskapsbestånd skulle inte gagna företaget ifrån Lopik. Mjölken från hundratals mjölkbönder bearbetas i A-Wares frisiska mejerifabriker och de letar fortfarande efter jordbrukare som vill leverera mjölk. Anker känner sig ändå rustad för en minskad mjölkproduktion. Ineffektiva fabriker pressar naturligt mjölkpriset mer för att vara konkurrenskraftiga, dvs de mindre och äldre ostfabriker kommer att drabbas långt före de nya och effektiva fabrikerna i Heerenveen.

"Så länge det diskuteras om antal och mätmetoder, bör vi inte stänga ner holländska jordbruk" Jan Anker

Jan Anker, VD för koncernen A-ware, anser att lösningen på jordbrukens miljöutmaningar måste komma från innovation, såsom bättre stabila tekniker och gödselbehandling. Foto: Merlin Daleman för Het Financieele Dagblad

Tillverkar ost själva

Familjeföretaget A-ware har handlat med ost och andra mejeriprodukter i generationer, men har bara de senaste 5 åren investerat miljarder i sin egen ostproduktion. Möjligheten kom för tio år sedan genom sammanslagningen av Friesland Dairy Foods och Campina vilket skapade FrieslandCampina. Det nya enorma ostkonglomeratet tog marknaden ur balans och A-ware anpassade då sin strategi för att bättra att behålla sin marknadsposition med egna fabriker. Detta gör att gruppen kan erbjuda sina kunder - stora stormarknader, grossister, industri och livsmedelsservice - ett större sortiment av produkter. Dessutom kan sortimentet förnyas snabbare och bättre anpassningar kan göras till kund. "Det här är den kortaste vägen till konsumenten."

2015 öppnade A-ware en fabrik på 25 hektar i Heerenveen som nu bearbetar 1,5 miljarder liter mjölk till ost varje år. Fonterra från Nya Zeeland vilket är det största mejeriföretaget i världen, inrättade en fabrik bredvid den för att få vasslan vilket frigörs till ingredienser för sportdrycker eller mediciner.

Efter en utbyggnad av ostfabriken bygger A-ware nu också en fabrik för grädde och mozzarella, "Vi är glada över att vi började producera själva", säger Anker. "Om du bygger en fabrik investerar du i framtiden som familjeföretag. Det är inte många företag som gör det. " Företaget har varit extremt expansiva med bibehållen vinst som för 2018 tangerade 18 miljoner euro i nettovinst. De betalar inte ut någon utdelning, allt som tjänas återinvesteras.

Rekrytering av mjölkbönder

För den nya gigantiska ostfabriken Heerenveen var A-ware tvungen att leta efter mjölkleverantörer. "Marknaden domineras helt av mjölkbönder som arbetat i kooperativ i hundratals år," säger Anker. 'Klaas de Jong (styrelseledamot, red.) Och jag har jobbat mycket med det, ofta hemma med bonden vid köksbordet, för att skapa en relation som gör att de vill sälja mjölken till oss. När byggnadsplanen tillkännagavs hade vi inte en enda liter mjölk leverans knuten till oss. Från det att vi satte spaden i marken lyckades vi på nio månader knyta flera hundra miljoner liter mjölk till vår fabrik. "

För en nykomling är detta mycket som Anker uttryckte det. Han har hört flera anledningar till att mjölkbönderna lämnade FrieslandCampina, till A-ware. Mjölkpriset var givetvis viktigt, men en avgörande anledning var att bönderna var fortsatt ”fria” och inte behövde köpa sig in i ”kooperativet” A-ware. De kunde investera pengarna i sitt eget företag istället. För andra var den avgörande faktorn att A-ware-jordbrukare har en friare roll hur de bedriver sin verksamhet och kunde nyttja sitt entreprenörskap.

Marknads omständigheterna hjälpte också. Efter mer än 30 år med mjölkkvotering fick holländska jordbrukare mjölka mer. "Produktionen gick från 11 miljarder till 14 miljarder liter på två år och det fanns inga andra företag som letade efter mjölk," säger Anker. FrieslandCampina införde t.o.m böter på överlevererad mjölk, vilket ledde till utbrett missnöje. "Om vi inte hade byggt en fabrik på den tiden, skulle bönderna ha varit tvungna att låta stora mängder mjölk gå förlorad."

Fabriker utomlands

Efter byggandet av fabrikerna i Nederländerna har A-ware fortsatt sin expansion utanför Nederländerna. Det började för några år sedan med en ostfabrik i Italien. Vidare är A-ware i startskedet att bygga en ostfabrik för 140 miljoner Euro på Irland tillsammans med Glanbia, landets största mjölkkooperativ. Nästa månad öppnar man även en ostfabrik i Simmental, Schweiz, där A-ware samarbetar med kooperativet Aaremilch.

"Den här typen av investeringar är grunden för vår tillväxt. Mjölkproduktionen växer rekord snabbt å Irland och Brexit gör att man måste säkra efterfrågan av den inhemska mjölkproduktionen. Vi bygger även en fabrik i Schweiz men där är basen att vi utökar vårt sortiment av special produkter i detta fallet med fjällostar. " Enligt Anker ska den globala expansionen inte ses som en mjölksäkring efter att Nederländerna minskar sin produktion utan är ett led i att nå nya marknader och produkter.

"Holländska jordbrukare har de senaste trettio åren anpassat sig till nya marknadsomständigheter och regler", säger Anker. " De kommer att göra det nu med. Utmaningen är snarare att det inte funnits någon tydlig vision om jordbrukets framtid. Vad som krävs nu är en stabil reglering och hjälp och då kommer sektorn och jordbruket lösa de problem som man står inför. Då blir det en ljus framtid för den nederländska mjölkbonden med!”