Vittnesmål från civilsamhället

Idag skickas den sista uppehållstillståndsansökan in för F. Vilken resa detta är. I 5 år har jag nu fajtats med näbbar och klor för ensamkommande, hela familjen har involverat sig och vi har levt i ett undantagstillstånd. Vår tilltro till svensk myndighetsutövning har urholkats. Vår tro på vårat parti sedan urtiden har helt krashat. Vi är partilösa, varje val en plåga, strategiskt lagda röster utan övertygelse.

Varför gör vi då detta? Varför har vi inte bara satsat på oss själva?

Det är inte för att dessa ungdomar är smartare än andra ungdomar, det är inte för att de är bättre än andra ungdomar. De är precis som alla ungdomar, de gör bort sig, de vet bäst själv, en del är rent otrevliga ibland, de tror att de är centrum av universum, ibland helt hopplösa. Men de är unga människor på tillväxt. Vad de går igenom kommer prägla resten av deras liv. Att vända ryggen mot en ung människa kan skapa ett krig längre fram alldeles oavsett omfattning. Vi vuxna har ett ansvar att se till att unga människor behåller hoppet, att de känner att de har ett värde, oavsett ursprung.

Vi gör detta lika mycket för vår egen skull eftersom ett Sverige med växande skuggsamhälle inte är ett land som vi vill att våra barn skall behöva axla ansvaret för. Det räcker gott och väl att de måste ta över våran trashade miljö. #vistårinteut men #vistårkvar

#viberättar

****

Många är de köksbord jag suttit vid, hemmen har alla varit olika men det gemensamma det medmänskliga fanns alltid där. Nödropen duggade tätt. De ensamkommande fyllde 18 år , eller rättare sagt, de flesta höjdes upp i ålder godtyckligt av Migrationsverket. Då fick de inte bo kvar i sina familjehem eller HVB-hem. Nej då skulle de ut! Samtidigt fick de ett första avslag. Samtidigt förlorade de sin socialsekreterare och sin God Man. Jag fick nödrop som: hjälp mig jag vet inte var jag ska sova i natt! Hjälp mig jag sover på tunnelbanan. Hjälp mig! Jag sökte febrilt på Facebook efter frivillighem. I börja gick det ganska bra och ungdom efter ungdom fick ett nytt hem av givmilda medmänniskor. Men sen gick det trögare och hemmen sinade. Jag skrev därför desperata annonser och hade tillslut ett helt instagram konto med foton på ungdomar i behov av ett hem. En dag såg jag ett TV-inslag om hemlösa katter som sökte hem. Jag insåg att det var lättare att hitta ett hem till en hemlös katt än dessa ungdomar. Jag började då lägga till ungdom med katt i knät. Det absurda var att då började likes öka på Facebook. Nödropen har ändrats över tid, men vi står kvar.

#viberättar

****

M kom till Sverige långt innan 24/11 2015. Hans bror bodde här sedan några år tillbaka. Brodern studerade på gymnasiet och arbetade dessutom extra. Migrationsverket ansåg att brodern hade haft så starka asylskäl att han 2012 fick Permanent uppehållstillstånd på mindre än 2 månader . M däremot, var Migrationsverket mycket tveksamma till. Var de ens bröder? Och om de var bröder så var det M som var storebror. Inte ens Ms Tazkira kunde få Migrationsverkets handläggare på andra tankar. Sådana enkla identitetshandlingar går inte att ta på allvar. Inte ens en DNA analys, som visade att de till 99,9% säkerhet var bröder kunde få Migrationsverket att ändra inställning. För då var redan asylprocessen över. Och eftersom ålder och identitet redan hade prövats så gick det inte att prövas igen. M studerade också på gymnasiet, hade fantastiks vitsord från sina praktikplatser och borde omfattats av gymnasielagen. Men eftersom Migrationsverket ändrat sig gällande Ms identitet i domstolen tre dagar innan hans riktiga 18 års dag föll han mellan stolarna. Ingen gymnasielag gällde för honom.

#viberättar

****

Så här långt har jag räddat ett liv med psykisk och praktisk hjälp!

Han är född av flyktingar i Iran och flydde som barn via Afghanistan till Sverige för att inte bli Fatemiyun soldat! Redan i Turkiet funderade han på att lämna Islam. Han är döpt och har tatuerat in kristna symboler då han vågade visa alla att han lämnat Islam! Han har utvisningsbeslut!

#viberättar

****

Jag jobbade på ett HVB hem 2015. Vi jobbade med att ungdomarna skulle få fadderfamiljer i närområdet, komma in i föreningslivet och lära sig svenska fort. Vi hade också börjat jobba med bostadsbolagen och företag för att de skulle ha en bra chans att komma in på arbetsmarknaden och få en bostad när de fått uppehållstillstånd och fyllt 18 år. Men så kom sommaren 2016..... allt vändes upp och ner och blev aldrig sig likt mer. Våra ungdomar blev plötsligt något som folk tittade snett på i affären och som folk kunde kalla våldtäktsmän åk hem. Våra små fina ungdomar som inte ens var 17 år ännu de flesta. Vad hände?

#viberättar

****

Har suttit med hos migrationsdomstolen flera gånger och det var en extremt obehaglig upplevelse. Det kändes som ett brottsmål där processledaren från Migrationsverket gjorde allt för att få den "åtalade" dömd. Hitta fel och få ungdomen ur balans på olika sätt. Att vinna målet helt enkelt. Jätteläskigt

#viberättar

****

Z kom till Sverige innan 24 november 2015. Blev uppskriven i ålder genom att Migrationsverkets handläggare ansåg att han såg äldre ut. Z hade inga identitetspapper med sig eftersom han varit tvingad att fly från sin by eftersom Kuchifolket hade intagit densamma då han vallade byns får i bergen. Att hans mamma talat om hans ålder, och vilket år han var född spelade ingen som helst roll.Z såg inte en dag äldre ut än vad mamman sagt. Z var 15 år. När kommunen han bodde i fick veta att Z numer var myndig fick han inte längre bo kvar. Istället flyttades han till ett vuxenboende i en annan kommun.Här fick han dela rum med flera andra. Samtidigt fick Z också byta God man och advokat. Hans asylskäl, som han berättat både för den förste Gode mannen och advokaten kom därför aldrig fram under asylprocessen. När det påtalades för Migrationsverket i en anmälan om verkställighetshinder svarade Migrationsverket att Z minsann själv borde tagit kontakt med handläggaren och berättat. Alltså fanns det ingen giltig ursäkt till att asylskälen inte kommit fram i rätt tid. Z älskade skolan. Hade bra betyg och hade varit självklar för Gymnasielagen. Om det inte varit att han saknade några dagar mellan sin asylansökan och första avslag.

Sverige har i och med det förlorat en fantastisk ung människa genom att envist hålla fast i sitt låsta tankemönster gällande signalpolitik.

#viberättar

****

Minnen från sommaren 2017

En tonåring ringer gråtandes från Resecentrum och en annan sover ihoprullad i fosterställning uppe på en liten huvudkudde. En ringer viskandes på natten när grannarna flyr och senare när polisen kommer. En skakar av ångest, en kräks efter mötet på Migrationsverket och en lägger ut ännu en bild på sina skurna armar. En skriver på messenger att hen gått ut i skogen för att dö.

#viberättar

****

"We are the lucky ones... efter lång väntan äntligen ett uppehållstillstånd veckan före midsommar. Glömmer aldrig dagen i mars 2018 när A stod i dörren med tårar i ögonen och ett desperat behov av någonstans att bo. Mitt arbetsrum stod tomt så det fick det bli! Kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att samhället vände ryggen åt unga människor på det sätt som skedde efter helomvändningen 2015/2016. Förtroendet för politiker och myndigheter har gått i botten. Varje gång jag läser en historia om en ungdom som tvingats fly vidare, eller som tvångsutvisas håller hjärtat på att brista. Eller bokstavligt talat gå sönder... Det säger allt om ett samhälle hur det behandlar de mest utsatta. Jag är så besviken. Tar man barn i båten så ror man dem iland!

A har klarat sig relativt väl, men att efter nästan fyra år kunna släppa oron för framtiden är nästan omöjligt. Den har krupit in under skinnet och kommer förmodligen påverka hans liv för alltid. Och mitt! Samtidigt som maktlösheten och ilskan har växt har också tacksamheten växt, för att jag och min familj har fått en ny familjemedlem som ger oss insikter om vad som verkligen är viktigt i livet!"

#viberättar

****

Träffade en ungdom som hade blivit åldersuppskriven och pang bom förlorat sin godman & sitt boende.

De var snälla på boendet och lät honom bo kvar i smyg, men efter någon månad fick han flytta hem till mig och min familj. Vilken resa det här har varit och så mycket som jag har sett av mitt land som jag inte visste. Mötena med Migrationsverket var nästan chockartade från början. En svensk myndighet som arbetade på det här viset? Var det ens möjligt? Nu så här några år senare kan jag småle åt min naiva inställning.

Han bodde hos oss i nästan två år innan han fick sitt tillfälliga uppehållstillstånd med hjälp av gymnasielagen. Nu går han på yrkes-komvux och ska bli bagare.

För mig har det svåraste varit hur politikerna medvetet osynliggjort alla oss som stöttat. Vi har hånats och förminskats.

Jag är väldigt tacksam för det stöd som jag har fått från alla inom #vistårinteut.

#viberättar

****

Vår familjemedlem har skickats fram och tillbaka mellan MV och domstol. Till dags dato har hen 4 olika födelsedatum och ännu ingen avgjord asylprocess efter 4 år i Sverige.

Viktiga år i en ung människas liv. Tredje året på gymnasiet och påväg ut i vuxenlivet. Hur skulle Afghanistan kunna va ett alternativ? Ett land hen inte varit i sen två års ålder.

Vi i hans nya familj skulle gå under om vi skulle skiljas åt. Hen är en del av våra hjärtan.

Låt hen få ge tillbaka genom att få betala skatt nästa sommar när hen tar studenten och har jobberbjudande.

Finns inget att förlora om hen får stanna. Att urvisa ger ett förlorat liv och en tröstlös familj i Sverige.

/en familj i Sverige

#viberättar

****

E kom till oss som en väldigt ledsen rädd och delvis traumatiserad kille som saknade sin familj fruktansvärt och inte hade nån aning om vart smugglarna fört honom. Många gånger ihoprullad till en liten boll i försök att stänga ute världen. Skolgången uppe i bergen hade bestått av ett par timmars läsande av koranen i moskén varje dag. Han visste inget om resten av sitt land, om andra länder, historia osv och var extremt ärlig.

Att följa honom på asylsamtalen var en chock. Kopian på tazkiran dög inte. De unga utredare vi hade verkade inte veta något om andra kulturer och frågorna var i många fall absurda. Vi slet som djur min man och jag för att hitta de få omvärldshändelser han hade minne av, minnen som kunde stärka åldern och vi lyckades. Men snart insåg jag att utredarnas uppdrag inte var att lägga ihop två och två, utan att hitta minsta lilla frågetecken där de kunde sticka in kniven.

Tre avslag, fyra år senare samt den klassiska åldersuppskrivningen har vi en pojke med självskador, suicidala tankar, medicinering varje dygn, ökad PTSD och ett stort raseri inombords mot Sveriges svek.

Hur kan någon ansvarig politiker vara stolt över hur vi förstör unga människors liv? 

#viberättar

****

Mitt engagemang för ensamkommande (ek) • ekonomiskt vid insamlingar till utvisade ek, • köp av böcker som skrivits om ek, varit med på läxhjälp för ek, medverkat vid manifestationer ( fackeltåg mm) för ek i Partille, Göteborg och Stockholm , varit med på lovaktivitet för ek, skrivit insändare om ek, skrivit brev om ek till lokala- och riksdagspolitiker, skrivit på soc medier om ek, stöttat ek genom att hitta nya frivillighem.

#viberättar

****

Sommaren 2015 kom M hit till Sverige. Föräldrarna födda i Afghanistan, men han är född papperslös i Iran. Första året i Sverige fungerade allt, han bodde på HVB, gick i skola i väntan på Migrationsverkets beslut. Han var ofta hemma hos oss, hans kompis bodde hos oss. Avslag kom. Uppskrivning i ålder. Ingen hjälpte 16-åringen längre. Fick gå kvar i skolan men kände hopplöshet och meningslöshet av att gå dit. Han som aldrig hade gått i skola på riktigt hade ingen studieteknik. Gymnasielagen kom, men han föll utanför den med några dagar. Agape ställde upp med sovplats. Avslag igen. Utvisningsbeslut till ett land han aldrig har varit i. En sen kväll valde han att lämna landet, och tog tåget ner i Europa. Väntar på asylbesked i ett nytt främmande land. Pratar med honom ibland. Han bor i ett tält på gatan med två andra han inte känner. #Viberättar - för det här händer idag i mitt Sverige. Vi alla ville hjälpa 2015 men när man sträcker ut en hand kan man inte dra tillbaka den. Sätter man barn i en båt får man ro dom i land.

#viberättar

****

I november 2016 kom första avslaget i min närhet. Jag jobbade den kvällen, han kom till fritidsgården och vi fick veta. Alla var så ledsna och i chock. Han som alla trodde skulle få stanna. Han som alla visste var 16 år blev helt plötsligt 18 år. Han hade bestämt sig , han skulle inte överklaga. Han orkade inte vänta mer...tänk om det tog ett år till att få nästa besked.

Ingen av oss visste vad som skulle hända nu.

När han kom från skolan dagen efter hade boendet packat han saker, han skulle ut. Han var ju nu plötsligt 18 och skulle flyttas till migrationsverkets boende i en kommun långt bort. Sista veckorna i Sverige, rädf och ledsen skulle hsn flyttas till en ny plats med nya människor. Han tog sin väska och gick. När jag fick veta och fick tag på honom hade han gått omkring ute en hel natt i snön.

Han flyttade hem till oss de fem veckor som han hade kvar i Sverige. Trygg hos människor som han kände, nära sina vänner, del i en familj.

Jag läste hans avslagsbeslut... jag som tänkt att ett nej är ett nej...jag som trodde att i Sverige kan man lita på myndigheter...jag började tvivla!

Han åkte till Afghanistan, ett land han aldrig varit i. Ensam och rädd...i väntan på sitt ettableringsstöd(?), pengar han skulle använda för att betala smugglare för att ta sig tillbaka det land där han växt upp som flykting. Där är han nu, fortfarande flykting, fortfarande rädd. Fru och barn men fortfarande rädd, för bomber som tagit människor i hans familj och vänner. Han skriver ibland, han kallar mig mamma.

Efter honom kom fler, ledsna, rädda, självmordsbenägna...

många samtal, många nätter med telefonen bredvid. Vad säger man för att trösta när man inte har hopp att ge, inte vet om det kommer bli bättre?

Det blev också skratt, värme, te på golvet idragiga migrationsverksboenden, långa glada långa middagar med ny spännande mat med mina barn och många männniskor från andra länder. Vi blev rika på kärlek!

Den siste/senadte har nu bott i snart 2 år hos oss. Efter 6 avslag, en period som papperslös och en tortyrskadeutredning fick han tillslut TUT i 3 år pga konvertering. Lycka!

Sommarjobb, skola, övningskörning...ett liv...

Ett nej är inte ett nej när det inte bygger på fakta, när det inte är rättssäkert.

#viberättar

****

Av en händelse fick jag frågan om jag kunde åka ut till förvaret och lämna över några småsaker. A som redan var deporterad ville att hans kompis K, som skulle deporteras, tog med några saker till Kabul. Jag åkte till Märsta och mötte en 19-åring som fyra dagar senare blev deporterad. Han hade mått väldigt dåligt i Sverige, men inte fått någon kvalificerad vård på den lilla ort där han placerades. Efter sitt tredje avslag flydde han vidare till Tyskland där han fick specialistvård och blev inskriven på klinik i 3 månader. En vändpunkt för hans psykiska hälsa, men när han var frisk nog så blev han utlämnad och återförd till förvaret i Sverige.

Han har ingen och är helt ensam då han lämnade sin familj redan innan han flydde till Sverige pga hot från talibanerna som redan hade dödat hans pappa och äldre bror. Talibanerna har hittat honom två gånger, överlämnat dödshot och han har fått fly och lever helt isolerad och gömd.

Sedan han deporterades har han varit försörjd av min familj.

På olika sätt har vi lyckats hjälpa honom att få hans livsnödvändiga medicin och även ordnat med tazkira då han inte fick tillbaka sitt original vid deportationen.

Jag hoppas att jag en dag kommer att få möta honom igen. Vi har daglig kontakt med varandra.

#viberättar

****

Hittade en ensam rädd hungrig och trött ungdom på en parkbänk i en mindre stad.

Han fick följa med hem för att få sova en natt eller två. Rädd som han var ville han en kompis med sig första natten... Vem vågade han lita på?

Ett par nätter har blivit två år. Han hade inget... inga pengar inget boende och efterlyst av polis. Att leva gömnd är inte lätt man blir till ingen. Delar min pension med honom (han ska inte behöva stjäla) och försöker ge honom trygghet och lite meningsfull sysselsättning. Den hjälp han fick under asylutredningen var lika med noll. Ingen hjälp av varken jurist eller god man. Han har inte bara en sängplats utan också en plats i mitt hjärta.

#viberättar

****

Två veckor före sin 18-årsdag hade M fått ett brev från MiV där det stod att han omedelbart skulle flytta till ett vuxenboende 300 km norrut. Personalen på HVB-hemmet gjorde allt för att M hitta ett frivilligt familjehem i kommunen så att M skulle kunna stanna kvar i det fungerande sammanhang han byggt upp med kamrater och fungerande skolgång. Så kom M till oss hösten 2017. Två veckor efter 18-årsdagen kom första avslaget.

Våren 2018 var en lång ångestfylld väntan på om NGL skulle bli verklighet. Med bestörtning såg vi hur dessa ungdomar blev brickor i ett politiskt spel. Pendling mellan lättnad och ny skräckfylld väntan under sommaren 2018. I förvirringen blev det avslag på ansökan till gymnasiet. Trots att M hade godkänt i alla ämnen, gjort allt rätt. Efter många turer går nu M på gymnasiet och klarar studierna fint. Haft sommarjobb, lärt sig svenska, skött sig exemplariskt trots perioder av depression. Vi skjuter nu oron om vad som ska hända efter avslutat gymnasium framför oss och försöker ta en dag i taget.

M har haft tur. Han omfattas av NGL, han har tak över huvudpet och en svensk familj som vill honom väl,han har goda egna resurser att klara ständig psykisk påfrestning. Men alla andra som inte är lika lyckligt lottade? Eller kan vi egentligen kalla någon av de här ungdomarna lyckligt lottade? Ständigt på nåder och lovligt villebråd för rasistiska påhopp. Medan våra ryggradslösa politiker blundar eller till och med bidrar med främlingsfientlig retorik. Hur kan det ha gått så här långt i Sverige?

#intemittsverige 

#vistårkvar 

#viberättar

****

2015, fyra år sedan och just vid denna tidpunkt började volleybollsäsongen som vanligt. Min älskade volleyboll som upptagit halva mitt liv sedan jag var 11 år. Som spelare, ledare och ordförande i en fantastisk förening. Uppstarten 2015 var speciell. Det hade kommit massor av flyktingar till Sverige och framför allt till min kommun. En kommun som tidigare vägrat ta emot men nu var tvungna att göra det. Såklart ville vi som förening engagera oss! Idrott skapar gemenskap och integration! Några veckor senare stod jag där med ca 40 främmande människor. Jag var rädd, jätterädd. Hur skulle detta gå? Vi pratar ju inte samma språk? Delar inte samma kultur? Min oro var obefogad. Idrott förenar. Instruktioner och känslor visas i kroppsspråk. En sån glädje, en sån energi från de ungdomarna som var med! Och sen tvärt byttes framtidstro till elände, vanmakt och sorg. Sveriges regering vände tvärt. Från öppna armar och inga murar till en fruktansvärd lagstiftning och retorik. Afghanerna lades sist i kön på @Migrationsverk. Deras ärenden sades vara ”komplicerade”. De från Syrien först! Enkla ärenden - alla får asyl. Men vad ska vi göra med afghanerna? 80 000 ska ju ut? Ja men då bestämmer vi att det inte är krig i Afghanistan! Vi negligerar FN, UNHCR och alla övrigas rekommendationer. Rättschefen på @Migrationsverk kan själv bestämma att internflykt är möjlig och att ungdomar och barnfamiljer kan utvisas. Super! Och så spär vi på med en fruktansvärd, populistisk retorik. Speciellt emot ensamkommande.

Så får vi väljare. Trodde @socialdemokrat och @johanssonmorgan. SD-väljarna ska tillbaka! Vi härmar deras retorik. Vi lägger till ovetenskapliga åldersbedömningar så vi kan visa att samtliga har ljugit. Media hängde på.

Så står man här 4 år senare. Med sitt liv i fullständigt kaos. Utbränd. En människa dom bara ville väl. Ville göra en insats som vanligt. Som man gör när man är en ideell person. Som man gjort i alla år för ungdomar. Svenska ungdomar då. Det var tydligen skillnad? Fått lära mig allt om migrationslagar, socialtjänstlagen och nu också skollagen. En kamp. Varje dag. För att stå upp för mänskligheten. En självklarhet för mig. Men tydligen inte för @socialdemokrat?

Så otroligt besviken. Ledsen. Uttömd. Utbränd. Det här trodde jag aldrig om Sverige. Aldrig! Aldrig nånsin.

#viberättar

****

I början av 2018 fick jag kontakt med en alldeles ensam ungdom som på ”18-årsdagen” hade blivit flyttad från sitt boende till det jättestora vuxenasylboendet Resta gård. Han var livrädd och förtvivlad. Nu långt senare har jag sett att socialtjänst och skola skrev intyg om att den ålder han uppgett kändes sann. Chefen på boendet som av någon anledning inte gillade ungdomen tyckte att han nog ändå var 18 år. Så blev han åldersuppskriven. Socialtjänsten skrev att han ändå behövde fortsatt stöd, men så blev det inte. Han flyttades alltså till vuxenboendet och förlorade alla kontakter och all trygghet. Vilka läskiga historier jag har fått höra av ungdomarna som

hamnade på vuxenboende.

Den här ungdomen flydde vidare till Frankrike, förstod sedan att han omfattades av nya lagen. Då tog han sig tillbaka men fastnade i Danmark och försvann plötsligt. Det dröjde flera dagar innan vi fick kontakt igen och innan dess var jag sjuk av oro. Han satt i häkte i Danmark. Efter det blev han transporterad till Sverige och blev sedan placerad på förvaret i Sverige.

Så kom det sig att jag fick besöka ett förvar och det var fruktansvärt obehagligt första gången. Så mycket sorg, ångest och förtvivlan.

Fängelselika byggnader, vägglöss och skabb.

Faktiskt svårt att fatta att det är Sverige.

#viberättar

****

Tre 14-åriga killar, S, A och M, var på flykt från Afghanistan hösten 2015. De träffades på vägen och slog följe mot Norden. S och M valde att åka till Sverige. A satsade på Finland. Tyvärr kom S och M fram i december, några dagar efter det datum som skulle bli skiljelinjen mellan hopp och förtvivlan. Men det visste ingen då.

M hamnade i Göteborg, A i Helsingfors, S i Stockholm. Killarna höll kontakt med varandra.

M fick ganska snabbt tre avslag och levde gömd med hjälp av en svensk familj, innan han bestämde sig för att pröva lyckan i Frankrike. Tyvärr dök fingeravtrycken upp, men han höll sig kvar i Paris.

A fick lika snabbt uppehållstillstånd i Finland och lärde sig genast finska, utöver de fem språk han redan kunde.

S process tog lång tid, under tiden bodde han i en svensk familj och lärde sig perfekt svenska. Han fick sitt sista avslag först när M redan hade etablerat sig som gömd i Frankrike; fixat bostad, jobb och kontakter.

S planerade sin avresa till Paris för att bo med M och försöka få asyl där, när beskedet kom: M hade gripits och satt i franskt förvar. Bara dagar senare var han överförd till svenskt förvar.

På tisdag skickas han till Kabul.

I dag flög A med sitt nya finska pass till Sverige, för att tillsammans med S träffa M en sista gång. I morgon åker de till Märsta och tar farväl av sin vän.

Tre ambitiösa och fina pojkar, tre livsöden.

Ett orättvist lotteri där någon vinner, men de flesta får Svarte Petter. Och inte ens den som vinner kan vara riktigt glad, eftersom alla andra förlorar.

#viberättar

****

JAG UPPLEVER. DU ÖVERLEVER. VI LEVER

Jag sökte efter orden.

Orden som skulle beskriva det som jag såg.

Ögonen som återfick livet.

Hoppet.

Ögonen som Sverige dödade.

Ögonen som skrattar.

Strålar.

Som visar glädje.

Som visar vilken varm människa du är.

Som avslöjar att det finns bus där inne.

Ögonen som visade glad förvåning då du kom på dig själv med att prata på franska.

Ditt nya språk.

Jag fann dem inte – jag fann inte de rätta orden.

Inga ord gör det rättvisa.

Först gjorde det mig besviken.

Nu gör det mig glad.

Jag får erfara något som det inte går att sätta ord på.

Jag upplever.

Du överlever.

Vi lever.

Av: Malin Fahlborg

#viberättar

****

Vittesmål från civilsamhället / #viberättar

Föreställ dig att ditt syskon får besked om att hen med våld kommer att slitas ur din familj för att deporteras till världens farligaste land. Det är vad som pågår just nu i Sverige, och det är den mörkaste verklighet jag har kommit i kontakt med under mitt 21-åriga liv.

En femtonåring utan familj flydde från Afghanistan i juli 2015. Han anlände till Sverige som ensamkommande flykting i december 2015.

Idag, nästan fyra år senare, är han en medlem i min familj. Han delar alltid med sig av allt, han är en fantastisk frisör, han är jättedålig på yoga, han lagar underbar auberginegryta, han drömmer om att bli polis, han pratar perfekt svenska, han älskar Bonusfamiljen och Solsidan, han har lärt mig hundratals ord på dari och han gör alltid av med allt varmvatten. Han är min bror.

Nu har min bror fått sitt slutgiltiga besked om att utvisas från Sverige.

Mitt Sverige. Min bror får inte stanna.

#viberättar

****

En familj flyr från Kabul eftersom mamman , som arbetar som advokat, utsätts för ett mordförsök. På gränsen till Turkiet kommer familjen ifrån varandra. Till Sverige kommer då tre minderåriga killar. Den yngsta född 2005. Den näst yngsta född 2002. Året är 2015.

Efter en seg och långdragen asylprocess med medicinska åldersbedömningar för de två äldre bröderna blir de tvillingar!!

De får avslag på sina asylansökningar med hänvisning till att de är vuxna män och därför också kan agera som ordnat mottagande i Kabul till sin yngsta bror. Samtliga kan därför utvisas till Kabul. Att det finns en hotbild mot familjen är dessutom enbart hörsägen eftersom det inte finns något skriftligt sådant. Dessutom är det inte trovärdigt att mamman arbetat som advokat. Inte ens bilder på hennes advokatlegitimation och skador kan få Migrationsverkets handläggare att ändra uppfattning.

Att Rättsmedicinalverket går ut med att de medicinska åldersbedömningarna är en rättsskandal är inte heller något man tar hänsyn till i asylutredningen. Inte ens då sannolikheterna för att de äldre brödernas åldrar är den absolut lägsta på skalan. Man håller envist fast att de är tvillingar över 18 år.

#viberättar

****

Det är svårt att hitta orden ikväll. Orden för hur jag har upplevt de senaste 4 åren... Jag arbetade på ett HVB-hem för ensamkommande 2015 och fick uppleva först så stor solidaritet och kärlek som strömmade in från hela samhället, till vändningen i politik och sedan se kärleken vända till rädsla och hat och nu även likgiltighet från omvärlden... En resa och vändning så svår att greppa och förstå. Hur är det möjligt. HUR kan det vända så. Jag tror aldrig jag kommer att kunna förstå, även om tankarna och teorierna är många.

Mitt i detta föränderliga sammanhang levde vi i ett hem fyllt av unga människor från olika håll på vår jord. Tjejer och killar. Muslimer och kristna. Alla hade genomlevt en flykt. Alla landat hos oss, blivit vårt ansvar. I början handlade det om samhällsorientering, lära sig svenska, komma in och börja skolan, framtidstro och hopp. Ungdomar som bar med sig sina berättelser, av sorg och kamp, men ändå fulla av framtidstro och glädje. De blev syskon. De mötte varandra med respekt. Vårt hem var fullt av skratt och kärlek...och en del tonårs gnabb om middagsmaten eller vems tur det är att spela X-box. Livet. Fullt av allt som ett liv är... För mig ett kärlekens hus som jag var stolt att få vara en del av.

Sen kom vändningen i politiken. Och de godtyckliga åldersuppskrivningarna. Och avslagen som kändes helt rättsvidriga. Godemän som försvann. Ungdomar vars blickar slocknade. Vars hopp slocknade. Som ville dö. Självmordsförsök. Sömnlöshet. Mardrömmar. Sorgsna ögon som frågade "Varför vill inte Sverige ha mig längre? Vad har jag gjort fel?" Stanna kvar. Finnas bredvid. Försöka vara hoppet för en ung människa som inte längre orkar tro. Väntan på överklagan i månader och år. Ovisshet som tortyr, när man inte längre vågar tro. Men försöka fortsätta plugga och leva.

Sen kom andra och tredje avslagen. Eller 18-årsdagen. Ungdomar som skulle bli ställda på gatan och desperat försökte hitta någonstans att ta vägen. De flesta gjorde det. Togs in av fotbollstränaren, läraren, diakonen i kyrkan. Fick en ny familj. Men oron och paniken innan, för oss alla. Hur gör man som professionell, när samhället ställer unga fina människor, som man ansvarat för i flera år på gatan??? Vilken handbok kan jag läsa det i? Är detta mitt jobb? Vara en del av ett system som sviker? NEJ!!!

Samtidigt ligga vaken på natten på hemmet och undra, är i natt den natt när någon tänder på. Kommer jag att vakna av brandlarmet? För hatet därute är så stort och förra veckan brann det på flera liknande hem? Hur gör jag då? Kan jag rädda alla? Kolla brandrutinerna en gång till... När blev det så här? Vad hände med världen? Samtidigt talar politikerna om ordning och reda??? Var då??? Inte hos oss.

Mitt i allt kaos. Förmedla värme och trygghet. Vaka på natten efter avslag. Krama. Lära någon baka bullar. Läsa läxor. Gå på uppföljningsmöte i skolan.

Tappar tron på mitt land. Hur kan man göra så här? Förstår de inte, eller vill de inte se? Vem ska jag vända mig till. Ingen lyssnar. Ingen orkar se. Våra älskade ungdomar - nu förbrukningsvaror. Rimliga offer i ett politiskt spel. Mina ord hjälper inte. Hjärtan är stängda. Jag vill skrika högt, men gråter i stället i bilen på vägen hem.

En dag kanske jag skriver en bok. För det är så mycket så det går liksom inte att förstå och överblicka än... Allt det jag har sett och upplevt vid sidan av våra ensamkommande unga.

Men ett vet jag. Jag kommer bära med mig deras berättelser resten av mitt liv. I mitt hjärta. I min kropp. Likaså sveket från ett land som jag trodde ville stå upp för den svaga. För solidaritet och mänskliga rättigheter och som i stället vände oss alla ryggen när det gällde. Jag kommer aldrig att glömma. Aldrig.

#viberättar

****

Det jag skrev 2017 är tyvärr fortfarande aktuellt. #viberättar

"Vaknade i vargtimmen, igen.

Hösten 2015 öppnade jag mitt hjärta. Dels för att hjälpa ett barn på flykt. Dels för att jag ville vara del av något större som jag i framtiden kunde vara stolt över. Att ta ansvar när det behövdes. Att slippa fundera efteråt på om jag hade kunnat göra skillnad.

Jag valde att bli god man till en pojke från Afghanistan, det kändes administrativt, mindre privat och barn därifrån hade gott rykte då de ofta ansträngde sig för att integreras. Och de fick oftast permanent uppehållstillstånd p g a situationen i Afghanistan. Andra svenskar valde t ex att bli familjehem, men jag kände att vare sig familjesituation eller min läggning lämpade sig för det.

Det började som jag hade tänkt, med kontakter med migrationsverket, skolan, socialen, hälsovården mm. Pojkens rumskompis behövde en god man och en kompis till dem behövde byta bort sin oengagerade god man, så strax hade jag tre pojkar att ta hand om. En ynnest att få lära känna dem och få hjälpa dem att komma in i samhället. De hade då två bekymmer, utöver traumatiserande minnen och saknaden av familj och hemland: de ville få sin asylintervju på Migrationsverket och att de ville börja skolan snarast och få lära sig mer svenska.

Nu är läget annorlunda. Nya lagar och regler. Läget i Afghanistan är sämre, men Sverige ger fler avslag.

En av pojkarna har fått sitt tredje avslag då Migrationsverket anser att han är över 18 år, dvs två år äldre än han är. Migrationsdomstolen anser att han är hotad i sin hemstad p g a en dödsdom från mullor som lokalsamhället har anammat (tänk häxprocesserna på 1700-talet), men att han kan deporteras till Kabul och starta ett nytt liv där som ”vuxen man” dvs internflykt. Pojken anser dock att det finns en stor risk att någon från hemtrakten kan stöta på honom i Kabul och förråda honom.

Två gånger har jag räddat honom från att förflyttas till vuxen-asylboende mer än 20 mil härifrån för att han ska kunna fortsätta sina gymnasieförberedande studier och ha kvar sitt nätverk. Snart måste han flytta igen. Pojken har ett återvändandebesök inbokat där Migrationsverkets personal ska meddela hur han kommer att deporteras. Han är 16 år och svenska staten vill sätta honom på ett flyg till Kabul där han inte känner en enda person. Man erbjuder honom en penningsumma så att han ”kan starta eget” ifall han inte får jobb utan kontakter i ett land med nästan 50 % arbetslöshet…

De andra två pojkarna har sina asylintervjuer under sommaren. De har inget hopp då de har hört om alla avslag, men jag försöker stötta.

Två av de tre pojkarna har uttalat självmordstankar. En av dem har legat på sjukhus för krampanfall och kontaktlöshet.

Jag vaknar i vargtimmen."

#viberättar

*****

Igår var jag på en minnesstund för en av våra pojkar på ett boende.

Han avled i tisdags.

Hans vänner hade ordnat denna fina minnesstund som var ljus o fin. Det var långt över 100 personer som kom, både komun, kyrka o skola fanns med.

All min beundran till dessa killar som med egna pengar ordnade med både mat o dryck till alla som kom.

Detta är kärlek till en vän som inte längre finns med oss. ❤❤❤

#viberättar

****

Har jobbat i 5 år med att hjälpa och ställa upp för Ek. 5 år av både glädje, sorg, och många tårar.

Har fått sett hur både MV och regering har misshandlat ungdomar på många olika sätt.

Men har oxo träffat fantastiska ungdomar som spritt kärlek och kämpat.

Jag kommer aldrig ge upp denna kampen och jag kommer aldrig glömma vad Sverige gjort mot dom.👊

#viberättar

****

Hade en ungdom som bodde här ett tag.

Utan ett ord packade han sin lilla ryggsäck och försvann tidigt en morgon.

Fick sedan reda på att han skulle ta sig till Tyskland.

Finns inte ett endaste spår efter honom.💔

#viberättar

****

Utanför förvaret möter jag en ung kille. Han han har sin vän där inne, han har haft flera möten bokade men i sista stund har det blivit ändrat. Han hoppas att få träffa sin vän för att säga farväl. Givetvis blir han nekad..... HAN KÄNNER SIG SÅ BESVIKEN!!

#viberättar

****

Vi är ideellt familjehem sedan 2,5 år. En 17- åring som skrevs upp i ålder till 18 år. Då miste han sin gode man och fick inte bo kvar. Alternativet skulle vara att han skickades till migrationsverkets boende någon annan stans i landet. Det skulle innebära att han tvingades lämna skola och kamrater. Vi öppnade vårt hem. Och våra hjärtan. Och är berikade med en ny familjemedlem. Våra döttrar har fått en lillebror. Skötsam, klok, mjuk och omtänksam, klarar skolan galant, pratar mycket bra svenska. Arbetar extra på helger. Lyfter inga bidrag. Betalar skatt och pluggar på gymnasiet. Vilken resurs för oss alla i detta land. Hur är det möjligt att ens tänka tanken att deportera denna ungdom till Afghanistan???

Skäms Sverige!

#viberättar

****

Det började sommaren 2017 när vi hörde att en kille sov utomhus. Vid en manifestation bildade vi krisgruppen för att ordna tak över huvudet åt de som allt eftersom blev 18 och fick lämna sina boenden. "Vi har en till" "Nästa vecka blir tre utan" ojojoj vi skrev pratade delade inlägg. "Kan någon en natt eller en vecka?" Det var inte lätt det sov någon på soffan 1-2 nätter emellanåt. Jag har inget rum eller säng över. Frågar sonen och han lånar ut sitt rum när han är hos pappa. Sen 1,5 år har A två adresser bor här varannan vecka och hos en fin granne den andra. Som delad vårdnad och det fungerar jättebra.

#viberättar

****

Så många ensamkommande unga jag har träffat på mitt jobb på Bup. Så många traumatiserade, rädda unga. Men framför allt så livrädda för den ovissa framtiden. Så livrädda för att bli tillbakaskickade till det svåra de flytt från. Allt de önskade var en chans till en ny start i ett land med fred.

#viberättar

****

Vi är frivilligt familjehem till en kille sedan drygt två år. Han har TUT pga nya gymnasielagen.

Medicinerar för depression och sömnsvårigheter. Det är inte lätt att orka med skola alla dagar. Vi finns ändå för honom. Andra skolkompisar och andra vänner är hemlösa. Att leva nära dessa ungdomar innebär att jag får nya perspektiv på livet. Min stora sorg är att samhället idag inte bryr sig. Var finns medmänskligheten bland de styrande i vårt land? Vi är många som gör livet drägligt för vissa av ungdomarna men det behövs flera. Många av oss förlorar sina ”barn” och jag törs inte föreställa mig all sorg som det innebär😥

#viberättar

****

Jag har fått lära känna ganska många afghaner på min nya hemort. De två som har kallat mig mamma har deporteras mer eller mindre frivilligt den här våren. Många känner jag från ett kyrkligt sammanhang och några till som bor hos mig och min dotter. De senare känner jag lite mer.

Detta har inneburit en mängd resor till MV och till Ambassaden i Stockholm, läxhjalp, lyssna, prata och förstås också gett mycket av att lära känna ny kultur, annan mat roliga samtal, värme och omtanke även mot mig. Jag har ett bra liv men gör mycket för samhället och integrationen.

#viberättar

****

I våras blev den fine ambitiöse och blyge killen tvungen att fly från Sverige vidare ut i Europa. Tänk ändå, att människor idag behöver fly från Sverige för att inte deporteras till ett av världens farligaste länder. Hur kunde det bli så?

#viberättar

****

En påg skrevs upp två år och sändes till asylboende med nio personer per rum. Några var grova med tatueringar upp över armarna. Rädslan tvingade grabben att sova ute i vindskydd mitt i vintern, utan vare sig liggunderlag eller sovsäck.

Tack vare att det finns hjälpsamma civila hittade han ett riktigt hem så småningom. Var vore han annars nu? Hemlös i knarkträsket?

#viberättar

****

Jag är så oerhört tacksam för att jag och min familj har fått lära känna W från Afghanistan. Han har nu bott hos oss i ett år och åtta månader. Vi har lärt oss att uppskatta allt vi har i Sverige, men samtidigt har tilliten till myndigheter och rättssystemet fått sig en rejäl törn. Jag har förstått att det officiella Sverige gör skillnad på folk och folk. Parallellt har vi upplevt en mobilisering full av kärlek. Kompisar, lärare, lagkamrater, kompisars föräldrar, ja hela nätverket har ställt upp. Vi har pendlat mellan hopp och förtvivlan många gånger. Nu har nya gymnasielagen räddat W. Och oss. En lag som vi både älskar och hatar. Nu lever vi och planerar för körkort och student. Så som alla ungdomar ska ha det.

#viberättar

****

Hösten 2015kom en kille för att söka skydd i ett land som han trodde skulle ta emot honom. Han har kallat mig mama. MV trodde inte på hans berättelse och han kunde ju gömma sig

För ett år sedan blev han deporterad tillbaka till det han flytt från. Sedan 6 månader är han försvunnen. Tror inte att han lever💔

#viberättar

****

Z M och J kom efter 24 nov 15.alla 3 åldersuppskrivna och alla Har nu 3 avslag.2 av dem har döpt sig i svenska kyrkan. Z har ingen familj kvar förutom hans storebror som har put i Sverige.sverige vill skilja dem åt.j gömmer sig någonstans i Sverige ( jag vet inte var) m planerar vidare flykt till annat land.3 unga duktiga fina grabbar med alla förutsättningar,de vill vi skicka till världens mest dödliga land! Det vill inte jag!

#viberättar

****

Så mycket rädsla jag mött, så många tårar. Skräckslagna ungdomar som mår sämre och sämre. De som flydde ut. De som kom en vecka för sent för gymnasielagen. Vad ska man med perfekt svenska till i Kabul?

#viberättar

****

Var på förhandling i Förvaltningsrätten. Medan den unge berättade om tortyr, fängelse och flykt somnade en av nämndemännen. Hon snarkade så domaren fick putta på henne. Ungdomen fick avslag och vi ville få ny förhandling. Domaren ansåg då att nämndemannen bara sov en kort stund och det hela inte behövdes göras om. Rättssäkerhet i Sverige 2019.

#viberättar

****

S kom till Sverige den 15/9 15 enligt MV. Det fattades 1 dag för att han skulle kunna stanna enligt gymnasielagen. Han har inget att återvända till, kom via Iran, minns inte sin by i Wardak. Skrevs upp i ålder. Ska utvisas.

#viberättar

****

Vi har blivit en större familj vi fick en son , en storebror som efter år av slit och kämpande fick stanna hans bästa vän däremot utvisades 10/9 2019 utan nätverk pengar eller pass

Internflykt är inget alternativ

#viberättar

****

Mött så många

Hört så mycket

Fina människor som inte valt att födas i Iran av Afghanska flyktingar

Flyr för överlevnad

Gud vare med er ❤️och tack för allt ni lärt mej

#viberättar

****

Besökte en ungdom i går, frågade hur hans familj har det? - det smäller varje dag nu i Kabul. De är mycket rädda, är i huset nästan hela tiden. Om ngn går ut vet min familj inte om det är sista gången de ses.

Ungdom med NGL.

#viberättar

****

Nödanrop, jätteont, kan du fixa recept? Snabb lägescheck med rutinfrågor, hur mycket ont, hur ofta, hur många gånger... jodå, det behövs läkarkontroll. Skriver förslag på tre mottagningar. Nej, vågar inte... tillslut hittar jag en läkare utan gränser som är öppen. Vi tar oss dit. 22 åring som kissar blod, och måste värma med duschen en timma innan urinen kommer. Ja, av o till under två års tid. Påbörjade undersökning har avbrutits pga omständigheter. Han vet inte vad röntgen visade, de som gjordes för snart 2 år sedan. Får inget recept på smärtstillande, de vågar inte skriva ut recept utan adekvat undersökning. De säger tydligt: du måste komma tillbaka för mer prover. Allt han vill är att krypa ihop i sitt tillfälliga nattläger o hoppas att vägglössen äntligen är utrotade så han får sova ist för att jaga löss. 

#viberättar

****

Jag har en lillasyster. Hon är slavarbetare, statslös, analfabet och hon är den stoltaste människan i världen. Hennes två söner har lyckats fly från skjulet utanför Teheran där hon nödsamt överlever med två döttrar och en svårt handikappad yngre son. Den äldste sonen kallar mig khala. Han går ut gymnasiet till våren, som cnc-operatör. Han vägrar prata småländska, så vi brukar öva stockholmsdialekt och spetsiga sje-ljud. Och så fnittrar vi. Hans mamma är fjorton år yngre än jag och ser ut som en svältande flykting-gumma. Hon är flykting och hon svälter men hon lever. Vi har lyssnat till varandras röster en gång. Då grät vi. 

#viberättar

****

För en vecka sedan fanns glöden i hans ögon. För en vecka sedan fanns hopp. För en vecka sedan fanns glädje i hans steg o kraft o hans kropp. Idag var det slut, en gnista brann ut. Ett avslag slog av, det slag Sverige gav. Ett nej är ett nej är ett nej...

#viberättar

****

Citerar min 8-åriga brorsson om sin bonusbror: "Hur kan de skicka ut någon efter flera år i Sverige. De är helt dumma i huvudet".

#viberättar

****

Hänger som så ofta ett tag på T-Centralen i Sthlm. Alltid någon ek där som behöver prata lite, behöver en kram, ett leende o ett bekant vuxet ansikte som enbart vill dem väl. Som blir glad av att träffa dem. Så även idag. Träffar en ek som kommit ut från förvaret för några dagar sedan. Papperslös och satt på förvaret i sex månader. Kommer ut med uppehållstillstånd! Ett nej är inte alltid ett nej!!!

#viberättar

****

När 2016 kom så fick jag berätta om avslag. Jag fick säga till ungdomar som hittat trygghet att sätta på sig sin rustning igen och stå på fötterna. Trösta, hålla, prata om alternativen som finns, och de som inte finns.

Arbeta på boende på dagen. Med ”vi står inte ut” på kvällen och natten. Sova på volentärt boende för ungdomar en dag i veckan. Se människor kämpa för sina liv. Se personal vittra sönder. Skriva, demonstrera, arrangera konferens. Försöka hitta sätt att påverka politiker. Försöka hitta juridiska vägar. Gråta varje dag. Till slut inte orka. Stänga ner boende, säga hejdå. Se ungdomar åka ut i Europa och en del bli kvar på olika sätt.

Idag träffar jag några ungdomar ibland. Med eller utan uppehållstillstånd. Vi pratar. Jag tänker att det också kan hjälpa lite.

#viberättar

****

Jag har varit god man för 7 ensamkommande från Afghanistan därav 2 tjejer. Lyckligtvis har alla utom en åtminstone tillfälliga uppehållstillstånd. En av dem valde att resa tillbaka till Herat, han hade drogproblem, men lyckades målmedvetet lägga av innan han reste hem till modern som han saknade. Jag har kontakt med dem alla för ännu är de inte i hamn. De ör 20 år nu.

#viberättar

****

Vi kände att vi ville göra något när det kom så lång flyktingar hösten 2015. Rädda Barnen Knivsta startade ett projekt med vänfamiljer som vi valde att ansluta oss till. Vi blev en vänfamilj med syfte att integrera men det blev något helt annat. Vi blev med ett bonusbarn som sakta sakta bröts ner psykiskt av vår flyktingpolitik. Som tidigare myndighetsanställd och van utredare fick jag och min familj ta del av en rättsprocess vi aldrig tidigare skådat. Ett barn som kom ensamt hit behandlades som en vuxen. Han skulle själv stå upp för sin asylberättelse och migrationsverket krävde att han skulle kunna förklara på ett sätt som en av oss andra utan en fruktansvärd flyktupplevelse kanske hade klarat. Han blev inte bara illa behandlad av staten utan kommunen där vi bor valde att slänga ut honom på gatan utan att bry sig. Idag är vår käre bonusson inte kvar hos oss. Han orkade inte kämpa i Sverige längre. Han orkade inte att bli misshandlad och missförstådd. Vi gjorde allt vi kunde men vi lyckades inte. Det känns fruktansvärt! Vi ville göra något för integrationen men vi skadades och har fått livslånga sår. Utöver oss i vår lilla familj har vår släkt, våra vänner, hans klasskamrater och vänner, lärare, stödjare på Röda Korset, fritidsledare, andra vänfamiljer också drabbats. Alla har vi sett hur vår bonusson och andra som flydde hit behandlats. Vi kommer aldrig glömma.Detta är en sådan sorg och besvikelse över hur Sverige har blivit.

#viberättar

****

Han ringde mig en höstkväll för två år sedan. "Eva, hjälp mig. Polisen kommer snart o letar efter mig". Jag behövde 10 sekunders betänketid "Visst, klart att jag hjälper dig". En vecka senare hade jag gömt honom o han förblev gömd i 1,5 år.

Den första tiden var hemsk. Han hade ångest o mardrömmar. Han fick panik o skar sig i armen. Vi åkte in till psyk akut.

Ingen, som inte själv har gömt en unge, kan föreställa sig den oron, som är närvarande dygnet runt. Oron över att polisen kan ta honom närsomhelst. Hemskt!

Vi kom väldigt nära varandra o han blev den käraste jag hade o jag älskade honom som min egen son.

Sakteliga återvände han till livet. Tränade, åt ordentligt o gick upp 12 kg i vikt. Glädjen kom tillbaka, han mådde bra o kunde sluta med sina antidepressiva.

Idag mår han prima. Har fått en ny prövning efter ett VUT. Han bor fortfarande hos mig och han är min pojke. Han ska stanna, så är det bara. Jag går under om vi måste skiljas åt.

#viberättar

****

Han kom hösten 2015, 13 år liten tanig filur med glimten i ögat. 2016 gick och han växte så det så det knakade. Glimten i ögat slocknade och han blev mer och mer uppgiven. 2017 på sommaren hade han växt 10 cm, pappa började kalla honom basketspelaren. Den sommaren fick han sin tid för intervju på migrationsverket. Tårarna rann tyst när han för fjärde gången svarade: nej jag minns inte hur det såg ut i min hemby, jag var bara 2.5 år. Pappa var skakis i flera dagar efteråt, det värsta han varit med om i sitt 75 åriga liv, sa han. Hur kan de sitta och korsförhöra en liten grabb på det där sättet, sa han. Pojken har ännu inte fått tillbaka glimten i ögat 2019

#viberättar

****

A kom som 14 åring till Sverige och jag fick glädjen att bli hans gode man. En helt underbar,rädd liten pojke som efter ett år började bli trygg. Men detta förbyttes efter första intervjun i fasa. Uppskriven till 18 och utvisningsbeslut. Överklagan med intyg från soclalhandläggare, 42 lära på skolan sant från familjehem och från mig avslogs. Då försökte han ta sitt liv och räddades i sista stund. Efter avslag 3 gav han sig iväg till Tyskland. De intervjuade honom och sa direkt, du är ett barn så du ska stanna här. Vilken lycka. Och vilken förlust för Sverige.

Nu kämpar jag för M som var 13 när han kom. Snart 17 ska han utvisas då migrationsverket inte tror på att han flrloratckontajten med sin familj, alltså har han ett ordnat mottagande. Nu är det upp till honom att bevisa att hans familj inte finns i Afghanistan. En något tuff uppgift för ett barn.

#viberättar

****

Finaste killen som varit en del av vår familj i snart tre år, varit i Sverige i snart fyra år (december). Går andra året på tekniskt program med fina betyg. Pratar nästan felfri svenska. Spelar fotboll i klubb. Lyckas hålla humöret uppe trots alla bakslag. Fjällvandrar, seglar, åker slalom och längdskidor. Följer med oss på allt och har fått en stor svensk familj som älskar honom. Försökt få adoptera men naturligtvis avslag! Kompisar till honom kommer och bor hos oss, äter hos oss och umgås med oss. Han har blivit upp- och nerskriven i ålder, genomlidit medicinsk åldersbedömning och timslånga intervjuer där migrationsverket vänt och vridit på och misstrott allt han sagt. Kom hit som 14-åring och är nu 18. Ateist. Har fyra avslag - hittills! Vad ska hända honom - och oss? 😢

#viberättar

****

Jag har hjälpt några unga killar i deras asylprocesser. Det är inte så mycket som många andra gör men det ger ändå en inblick i hur illa Migrationsverket jobbar. Jag har skrivit flera Vut, som alla fått avslag. Tror knappt Miv läste det som skrevs. Jag har varit med på återvändarsamtal med otrevliga och ljugande tjänstemän. Jag har varit med hos migrationsdomstolen där de behandlade den asylsökande som han hade gjort något brottsligt. Om alla vuxna svenskar fick vara med hos migrationsdomstolen en dag tror jag de skulle ändra åsikt, det var en fruktansvärd upplevelse. Vi har haft en kille boende hos oss som var tvungen att fly till Frankrike. Och jag har hjälpt och stöttat en kille som som 16-åring var tvungen att fly till Italien. Den senare har blivit som en extrason till mig. Många nätter har varit sömnlösa de senaste 3,5 åren men jag har samtidigt fått och får så mycket tillbaka.

#viberättar

****

Vi som är många som kämpar för de Afghanska flyktingarna var och en efter bästa förmåga. Först kände jag en stor maktlöshet över att regering å Migrationsverket inte bryr sej.ett skit vad vi svenska medborgare tycker. Nu.har denna känsla av maktlöshet övergått i ilska !! De är en bättre drivande kraft. Jag kommer att kämpa tills jag drar mitt sista andetag mot denna inhumana inställning man har å mot fascismens framfart JAG VÄGRAR ACCEPTERA DETTA!! Vi.ska inte glömma dom politiker som kämpar med oss !! Dom gör ett mycke Bra jobb i en miljö av förtryck och orättvisor. Kanske kommer de att gå n så långt om fascisterna ska köra över allt vad medmänsklighetnheter attmvi måste bilda en motståndsrörelse. Jag skäms över sveriges agerande i flyktingfrågan. De är vi många som gör. Inte i något annat land som oxå tagit emot flyktingar har man betett sej nm så inhumant som i Sverige. Ett stort tack till er SOM ENGAGERAR ER SÅ FANTASTISKT FÖR FLYKTINGARNA. Ska den nya andan sprida sej i Sverige har jag en känsla av att meningsskiljaktigheterna kanske leder till inbördeskrig. Vi som är emot fascismen viker oss inte vi heller.

#viberättar

****

Han gråter ibland på natten, förut var det varje natt. Han mins inte det, men vi i rummet bredvid har hört det i tre år. Han är trygg här, men oron när han tänker på framtiden. Avslaget, den stundande utvisningen= elefanten i vardagsrummet. Hur mycket ska en ung människa klara och ändå få betyg och kämpa? Vi kommer klara oss. Han dör säkert inte för att han åker hem, men han förlorar igen en familj en flickvän, kusiner och mormor och morfar. Det är så orättvist. Sverige borde skämmas. Han är inte uppskriven men migrationsverket vill skicka ett barn till Afghanistan där familjen redan har avvisat honom. 😭😭😭😭😭😭

#viberättar

****

Oktober 2018

""Varför" - frågar han mig...

Han ringer mig, min vän. Han ringer mig från Frankrike.

Det är dit han har åkt, flytt på nytt. Efter flera år i Sverige.

I Sverige hade Migrationsverket gett honom ett nej.

Avslag efter avslag, sex stycken sammanlagt. Inte en chans.

Det var då han flydde vidare, efter det sista avslaget.

Det var dags att lämna Sverige, att åka vidare. Hoppas.

I Frankrike. De hittade hans fingeravtryck. Från Sverige.

Nu frågar min vän, "varför, varför vill Sverige ha mig tillbaka".

"I Sverige får man tre avslag, sen utvisas man".

Så säger min vän. "Sverige vill utvisa dig"

säger han, "...och ändå vill de ha dig tillbaka..." .

"De vill utvisa mig" säger han. Jag hör oron i hans röst.

"Jag är arg" säger han, och berättar om hur han känner.

Han hatar Migrationsverket, och det de gör mot honom.

Han ska till domstolen, kanske får han ändå stanna..?

"Tuula, kan du skriva om hur jag känner, men utan mitt namn".

Ja, vännen, jag skriver dina ord och och dina tankar.

Jag skriver för alla att se."

Jag berättar. Vi berättar.

Vi som inte står ut, #vistårkvar.

#viberättar

****

För några kvällar sedan satt jag med ungdom som behövde akut läkarvård. Papperslös, lever på marginalen, i utanförskap. Visar sina bett fr vägglössen, berättar att han brukar nypa om lusen o elda upp den. Svårt att sova eftersom lösen har julafton på min unga väns kropp.

#viberättar

****

Hade lite ångest över att vara sjuk just idag 10/9 och varken kunna delta i manifestationen utanför förvaret i Märsta i protest mot dagens massdeportation till världens numer farligaste land Afghanistan eller demonstrationen och demonstrationståget från Norra Bantorget till Sergelstorg där nätverket #livutangränser protesterar mot utvisningarna av barnfamiljer till Afghanistan. Jag har stöttat en utav de sittstrejkande familjerna på Norra Bantorget en del. Dottern i familjen har under dessa 4 år i Sverige hunnit bli myndig vilket gör att de inte anses vara en barnfamilj längre och inget som alltså hindrar gränspolisen och migrationsvÄrket från att utvisa dem. Fick för ca 15 minuter sedan hennes kallelse till återvändarsamtal om endast tre dagar på min messenger tillsammans med massor med dessa emoji 😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭.

Vad kan jag möjligtvis säga eller göra för att trösta i den här situationen??? 💔😭😡

#viberättar

****

💔 Mina vänner, en familj med fyra mindre barn, förväntas resa till Afghanistan trots hot från talibaner. Trots aktiv konflikt i landet. Trots att barn lider och flickor hamnar i riktigt usel och livslång situation. 💔

#viberättar

****

*Samhällets undergång*

-Är du asylsökande och under 18 år får du hjälp. I alla fall om personalen inom sjukvården vet vad de gör.

-Är du asylsökande och 18 år fyllda, ligger du illa till. Nej, nej, bara akutsjukvård, ingenting mer. Vad är akut..? Nja, det kan diskuteras... Njursten räknas inte dit, ligg kvar utanför akutmottagningen och du kan gråta hur mycket du vill. Ingen har dött av akuta smärtor än...

-Är du suicidal? Du blir du inte inlagd även om du har skurit dig i dina handleder, eller i halsen. Du plåstras ihop och skickas hem.

-Är du suicidal och har turen att få bli inlagd, då hotar Migrationsverket dig med att du blir av med ditt boende så att du kan placeras vidare någon annanstans.

-Bor du på ett boende, kanske ett hvb-hem? Du vet väl att du kan när som helst flyttas någon annanstans. Du säger att du har rotat dig? Det tar vi ingen hänsyn till, inte kostnadseffektivt.

-Vuxenboenden i Migrationsverkets regi, vem behöver personal? Män i olika åldrar, missbruk och psykisk ohälsa, blandat med malplacerade unga pojkar. Det blir bra så.

-Migrationsverkets handläggningstider, en evighet. Det gör inget, de fyller 18 snabbare så. Tolkar som inte kan språket, tolkar som inte kan tolka. Tolkar som spelar schack med människoliv.

-Gode män med väl för många ungdomar, vissa helt utan intresse. Gode män som uteblir från möte efter möte. Offentliga biträden som undviker sina klienter och smiter så fort de kan.

-Politiker som vänder bort blicken, det enda de vill är räkna röster och att känna den välfyllda plånboken i fickan. Pengarna rullar in. Ta den lättaste vägen, smid medan järnet är varmt. Sparka på den som redan ligger, låt rassarna komna fram.

Mina vänner, det vi idag bevittnar är samhällets undergång.

#viberättar

****

Som om någon hade dött... Så reagerade han när hans god man berättade för honom om att han hade fått avslag. Livet rann ur honom och han bröt ihop totalt, vad det var för faror som jagade honom kan jag endast ana. Det var jag som fick samla ihop bitarna, det som fanns kvar. Hur tröstar man någon som flytt för sitt liv...

"Idag har hört den djupaste förtvivlan, gråtet när ingen återvändo finns. Avgrunden som öppnar sig, marken som försvinner under fötterna, livet som rinner ut mellan fingrarna på en... Likt ett skadat djur som med sina sista krafter har tagit sig fram men nu orkar den inte mer. Ett avslag, ingen återvändo. Drömmarna krossas och livet tar slut.

Och likt ett skadat djur, den utsträckta handen blir ett hot."

#vistårinteut 

#vistårkvar

#viberättar

****

#viberättar om skammen vi känner för landet vi bor i, om skammen vi känner för hur asylsökande behandlas i Sverige idag, vi berättar om skammen de unga känner, de är ju bara flyktingar, ensamkommande, som ber om hjälp. Men skammen är inte deras, inte vår heller.

"Skam

Skammen - den är inte min.

Den är inte heller din.

Men vi bär den. Båda två.

Tillsammans - och var för sig.

Jag skäms för landet jag bor i.

Jag skäms för flyktingpolitiken.

Jag skäms eftersom de unga far så illa.

Jag skäms för utvisningarna, att det fortgår.

Du skäms också för det som händer i Sverige.

Du skäms även för förnedringen i att tigga.

Du skäms över att behöva be om hjälp.

Du skäms för att du kan inte göra mer än du gör.

Men skammen, den är inte din. Inte heller min.

De unga är överlevare, starka och modiga.

De tigger inte, oftast ber de inte ens om hjälp.

Ditt folk är starka, de är fina och vänliga. Bra människor.

Skammen tillhör den som inte förstår.

Skammen är inte din, den tillhör den som blundar.

Skammen tillhör den som vänder bort blicken.

Skammen är inte din."

#viberättar