Öppet brev till Morgan Johansson

Hej migrationsminister Morgan Johansson!

Rörelsen #vistårinteut skriver till dig idag på Minnesdagen för Förintelsens offer. Vi tycker att det passar bra eftersom det är en viktig dag att minnas utifrån tanken om alla människors rätt till skydd och liv.

Kanske känner du inte till oss. Det gör inget för vi berättar gärna vilka vi är. Vår rörelse består av cirka 8000 professionella och volontärer som i sin vardag möter ensamkommande asylsökande unga. Den bildades av enskilda professionella socionomer, lärare och ungdomshandledare som helt enkelt inte stod ut med att se hur Sverige behandlar våra ensamkommande unga. Vi stod inte ut med att ensamkommande började skrivas upp i ålder på ett godtyckligt sätt och i samma stund fick avslag. Vi stod inte ut med att detta skedde gång på gång i en aldrig sinande ström. Vi stod inte ut med att se det hända när vi samtidigt hade barnens vidriga berättelser ringande i öronen: ”jag har sett min bror bli skjuten av taliban, jag har blivit tillfångatagen av Al-Shabaab, jag såg min pappa bli misshandlad och de sa att jag är deras nästa offer, jag satt i fängelse i Ogaden, jag blev torterad och våldtagen, min familj blev sprängd i bitar, min mamma fick fly hals över huvud för att skydda mig och mina syskon, min bror blev lurad att åka till Syrien och slåss mot daesh”... och så vidare...och så vidare.

Det är outhärdligt med berättelserna ringande i öronen, Morgan Johansson, och det allra värsta är att du, trots att du vid det här laget borde ha hört en och annan berättelse själv, fortsätter driva en hård, kompromisslös och kontraproduktiv politik. Det verkar också som att du tror att vi som är professionella klarar vad som helst – att vi ska klara av alla berättelser och gå helskinnade ur det; att du ska kunna genomföra den här fruktansvärda politiken och att vi ska finnas där för dig och er regering.

Du sa i Studio 1 den 21 oktober 2016 att Migrationsverket prövar varje asylansökan för sig och att Sverige inte ändrat några regler, kommer du ihåg det? Vi vet att detta inte stämmer.

Du sa i samma sändning apropå risk för självmord hos och situationen för våra ensamkommande: ”Njae, det är naturligtvis en svår situation och det är det alltid när det gäller avvisningar […] men vi kan inte så att säga ha någon fri invandring för tonårskillar ifrån Mellanöstern, det går helt enkelt inte”.

Det är ett hån att läsa detta Morgan Johansson. Förutom att du på ett stereotypiserande sätt pekar ut tonårskillar som grupp borde du också veta att de flesta ensamkommande kommer från Afghanistan, Somalia, Etiopien och Eritrea. Dessa länder ligger inte i Mellanöstern, Morgan Johansson. Dessutom råkade du missa att nämna alla flickor som flyr.

"En svår situation", Morgan Johansson. Dina ord är ett hån mot alla ensamkommande unga i Sverige som just nu befinner sig i ett katastrofläge, i en systemkollaps. Det sker i Sverige, ett land vi ansett vara ett av de bästa länderna för barn. Förut. Men definitivt inte längre. För nu har vi hux flux fått asyllagar som är i nivå med Ungerns.

Det är extra bedrövligt i skenet av att det idag är Minnesdagen för Förintelsens offer, Morgan Johansson.

Ytterligare en sak du nämnde i höstas handlar om barns behov av skydd. Du sa då såhär i Agenda (161023): ”Vi kan ta hand om de som har ett skyddsbehov och det gör vi, men inte dom andra.”

Nej, Morgan Johansson, inte heller detta stämmer. Förutom att du på ett vidrigt sätt gör skillnad på barn och barn har vi sedan de nya lagarna infördes slutat ta hand om barn med skyddsbehov. Och sanningen är att det är du och regeringen som är ansvariga för det. Det är ni som skapat de nya hafsigt ihopsatta lagarna; du vet lika väl som vi hur massiv kritiken var från alla remissinstanser. Det som var självklara skyddsbehov för två år sen är inte skyddsbehov längre. Hur kommer det sig Morgan Johansson? Hur kommer det sig att skyddsbehov kan ändras så lätt? Har barnen blivit tåligare? Har de fått nån slags rustning att bära, finns det nån som plötsligt beskyddar dem?

Nej, Morgan Johansson. De har inte fått en beskyddare. De har inte ett mindre skyddsbehov. Tvärtom. Du och regeringen har slutat skydda barn och ni går helt fel väg. Ni. Är. Moraliskt. Vilse. Och er väg skördar offer. Igår blev det smärtsamt tydligt.

Ett pojkliv. En pojke som inte längre orkade med din förda politik. Det var inte ett val. Han blev tvingad till flykt, precis som när han flydde från sitt ursprungsland till Sverige; han trodde att hans liv skulle vara i säkerhet här. Den här gången, Morgan Johansson, flydde han för evigt.

Vi minns idag Förintelsens offer. Vi minns också denna pojke. Det är outhärdliga minnen. Och vi vet att vi riskerar att förlora många många fler ensamkommande barn och unga. Vem kommer att minnas dem, Morgan Johansson? Du?

Vi hoppas att du och regeringen tar en allvarlig funderare på hur mycket en hårdnande och iskall retorik är värd. Är den värd ett barns liv?

Vänligen Rörelsen #vistårinteut