Gustav Fridolin - ska vi överge de som var barn med skyddsbehov när de kom?

Rörelsen #vistårinteut bemöter Gustav Fridolins påståenden om det omöjliga i en amnesti för ensamkommande barn och unga som framkom i gårdagens Rapport. 

Det finns stöd för amnesti - och det växer
Angående att det inte finns ett särskilt stort stöd för att ta ett ytterligare steg för att lösa situationen för Sveriges ensamkommande barn och unga konstaterar vi att motståndet mot hur Sverige behandlar ensamkommande barn och unga växer för varje dag. Förutom de tiotusentals människor, professionella och volontärer som kämpar för att hålla barnen vid liv växer opinionen; miljöpartister, centerpartister, liberaler, kristdemokrater, ungdomsorganisationer, fackförbund, samfund, församlingar, biskopar och föreningar ställer sig bakom kravet på amnesti och för en lösning på en ohållbar situation. 

När det gäller socialdemokraterna och regeringssamarbetet konstaterar vi utifrån samtal med enskilda socialdemokratiska kongressombud att många socialdemokrater är starkt kritiska till hur Sverige behandlar ensamkommande.

Rörelsen #vistårinteut har funnits i åtta månader och har inga planer på att sluta vårt civilsamhälleliga demokratiserings- och opinionsarbete. Vi är övertygade om att det går att få igenom ett beslut på amnesti för barn och unga i riksdagen.

Fler och fler ser alltså det orimliga i att kasta ut skyddslösa ensamkommande barn och unga på gatan, öka deras psykiska ohälsa och splittra de sköra relationer som byggts upp.  

Nästa år ska barnkonventionen bli lag i Sverige. Vi kan inte förstå hur regeringen pratar om barnrättsperspektivet i samma andetag som man överger den mest utsatta gruppen barn och unga i Sverige.  

De var barn med skyddsbehov när de kom - vad ska vi göra med dem?
Gustav Fridolin nämner att de som var barn när de kom och som går i gymnasiet får större möjlighet att få trygghet och stanna i Sverige. Vi förstår att Gustav Fridolin gärna vill se det så men nej, det stämmer inte. Ensamkommande fjorton-, femton- och sextonåringar var barn när de kom under åren 2014, 2015 och 2016. En del har varit i asylprocess i så länge som 3 år och har hunnit rota sig, fylla 18 eller blivit uppskrivna i ålder. De här barnen verkar Gustav Fridolin glömma bort. De är tiotusentals. Vad ska vi göra med dem? Vill Miljöpartiet överge dem?

Gustav Fridolin säger att det är viktigt att inte väcka hopp som man inte kan infria; det är ett politiskt ansvar. Vi vill påminna honom om att vår statsminister öppnade sina armar och sa välkommen till 35 000 ensamkommande hösten 2015 - orden om politiskt ansvar klingar inte väl i deras öron nu. Att först välkomna och sedan stänga ute och överge barn på grund av orimliga handläggningstider och hafsigt ihopsatta tillfälliga lagar är ett tecken på avsaknad av ideologi - inte ett politiskt ansvarstagande. 

Vi hoppas på ett samtal med Gustav Fridolin under kongressen.