Hög psykisk och fysisk ohälsa hos oss som möter ensamkommande

#vistårinteut har idag skickat nedanstående text till Socialdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, SKL och Annika Strandhäll, socialminister. 

Kartläggning av psykisk och fysisk ohälsa hos oss som möter ensamkommande

Nätverket #vistårinteut har under den senaste månaden kartlagt psykisk och fysisk hälsa hos personer som arbetar med eller engagerar sig i ensamkommande. Nästan 700 personer har hittills svarat på vår enkät som rör nuläget kring hälsa, sjukskrivningsnivåer och arbetsuppgifter. Bland de som svarat finns många från de redan ytterst ansträngda yrkesgrupperna lärare och socionomer.

Resultatet är alarmerande. 85 % upplever psykisk ohälsa och nästan 70 % upplever att den psykiska ohälsan har blivit värre under de senaste månaderna. 24 % har varit sjukskrivna mer än 10 dagar under det senaste året och drygt 13 % har varit sjukskrivna längre än en månad. Nästan 30 % har funderat på att säga upp sig och 8 % har sagt upp sig.

Orsaker till ohälsan

Orsakerna till vår psykiska och fysiska ohälsa är den ohållbara situationen för ensamkommande unga vilken drabbar oss oerhört hårt.

En socionom beskriver i enkäten att arbetet som socionom inte längre ”är förenligt med socionomyrkets etiska riktlinjer och går emot moraliska och grundläggande värderingar”. En lärare beskriver att det inte går att undervisa ”när det enda vi kan fokusera på är de ungas ensamkommandes mående”. En annan skriver att ”det är ohållbart att jobba med ungdomar som behandlas som djur” och ytterligare en att det är ”så känslomässigt dränerande att jag inte räcker till. Bästa jobb jag haft men jag kör slut på mig själv”. En god man beskriver sitt uppdrag såhär: ”Jag har tänkt att om jag visste när jag beslutade mig för att bli god man att det skulle bli på det här sättet så hade jag aldrig gjort det. Det går ju inte att ge upp dem nu mitt i asylprocessen. Att lämna ut dem i detta komplicerade system där tillfälligheter råder”. En annan god man skriver ”jag kommer inte någonsin att ta på mig några nya uppdrag”.

Andra röster från enkäten:

"Att jobba med ek har varit bland det mest positiva jag har gjort i mitt liv. Men nu, när de behandlas på ett mindervärdigt sätt, våra politiker inte förstår situationen och de riskerar att skickas tillbaka till krig eller väpnad konflikt så orkar jag inte längre. En skam för Sverige detta!”

"För att det inte går att utföra arbetet under de förutsättningar som råder nu. För att inte hela min familj ska krascha på grund av min ohälsa.”

"Jag är inte säker på om jag ska säga upp mig, men om jag gör det beror det på att jag inte kan stå för hur min kommun behandlar ensamkommande.”

"Jag har sagt upp mig, på grund av att jag upplever att politiken lägger fällben för ett integrationsarbete även i skolan.”

"Jag vikarierar på IMSPR OCH DET ÄR JÄTTEROLIGT, men jag orkar snart inte med alla vädjanden om hjälp, med sorg i blicken och tårar i ögonen. Jag hjälper dem med byte av rättsosäkra advokater och ställer upp med sängplatser så att de ska orka kämpa. Jag har ont i magen av oro för att någon ska ta sitt liv. Ungdomarna är desperata av skräck för att skickas till det helvete de flytt ifrån. Jag får ont i magen och hinner inte få tillräckligt med sömn. Ibland vill jag bara skrika rakt ut av vanmakt! Jag orkar inte se denna psykiska misshandel och dessa övergrepp av våra underbara elever. Jag vill jobba, men jag känner att jag inte står ut länge till.”

"Jag har haft starka funderingar på att säga upp mig då det är svårt att leva nära människor som mår så dåligt. Det smittar och jag behöver vara stark för att hjälpa. Samtidigt känns det fegt att ens tänka så då ungdomarna inte har en chans att säga upp sig. De lever i sin oro, ständigt, och de behöver mig. Därför stannar jag ett tag till. Men sjukskriver mig ibland och kompar ut några dagar. Jag håller på att gå sönder.”

"Jag har sagt upp mig från HVB pga utmattningssyndrom. Har kvar uppdrag som god man men orkar snart inte med den psykiska utmaningen som det innebär. Fjortonåringar som får beslut om utvisning trots bevisad ålder med "antagande om ordnat mottagande" som motivering. Jag orkar inte längre och vill inte bli sjukskriven igen.”

"Jag kan inte etiskt stå för hur dessa barn och ungdomar blir behandlade. Bävar för de beslut som väntar i höst och vinter för mina ungdomar. Hör om självmord och självmordsförsök och det är förkrossande. Stannar kvar året ut för att hinna få de flesta beslut och finnas där för ungdomarna. Men orkar inte så mycket längre. Det är ungdomarna som får mig att fortfarande orka gå till jobbet, dom är fantastiska!”

Vi är oroliga - det är ett allvarligt läge

Vi är allvarligt oroade över att fler och fler av oss hamnar i sjukskrivning och/eller säger upp oss och vi hoppas att vår oro tas på allvar. Vi vill förtydliga att vi på alla sätt vi kan försöker mildra effekterna av den förda politiken och den rättsosäkerhet som råder för ensamkommande i asylprocess. Men läget är så allvarligt att vi inte vet hur länge vi kan fungera som stötdämpare. Ytterligare konsekvenser är att tusentals av oss signalerar att det inte längre finns någon som helst tilltro till myndigheter och beslutsfattare vilket riskerar att öka det demokratiska underskottet i Sverige.

#vistårinteut