Medicinska åldersbedömningar - dilemman

Rörelsen #vistårinteut har bett regeringen, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Svenska Barnläkarföreningen, Sveriges Advokatsamfund samt Sveriges Tandläkarförbund om hjälp att förstå och reda ut våra frågor kring de nya medicinska åldersbedömningarna. 

Rörelsen #vistårinteut har sedan tidigare tillsatt en arbetsgrupp bestående av bland annat barnläkare som särskilt följer de medicinska åldersbedömningarna. Arbetsgruppen har uppfattat att Socialstyrelsen och Sveriges Tandläkarförbund är eniga om att tandundersökning som ensam metod för att göra en bedömning om en person är 18 år inte är en tillräckligt tillförlitlig metod. Vidare har arbetsgruppen tittat på den metaanalys av 1400 vetenskapliga artiklar som Socialstyrelsen publicerade 2016. Analysen påvisar att undersökning av knäled och fotled med magnetkamera kan minska risken för att ett barn misstas för en vuxen. Jämfört med tandröntgen sjunker den från 10–12 procent till 3 procent för pojkar och 7 procent för flickor.

Vidare är arbetsgruppens uppfattning att Svenska Barnläkarföreningen sedan början på 2000-talet hävdat att röntgenundersökningar av handled och visdomständer inte möter de krav som man har rätt att ställa på en metod för att bedöma ålder hos asylsökande ungdomar3.

Det är arbetsgruppens tolkning att man i valet av de nya åldersbedömningarna önskat eliminera risken för att barn bedöms som vuxna. För att komma så nära detta ideal som möjligt har man valt att ta bort röntgenundersökning av handled och istället genomföra tandröntgen och en röntgen av lårbenets nedre tillväxtzon.

Vid Rättsmedicinalverkets och Migrationsverkets gemensamma presskonferens 170331 presenterades en slide med exempel på tre olika alternativa bedömningar som Rättsmedicinalverket kan skriva i sitt slutliga utlåtande:

En av rörelsens medlemmar skickade med anledning av detta frågor till Rättsmedicinalverket. Av verkets svar framkommer tydligt att ett fjärde alternativ ”Resultatet av de genomförda undersökningarna talar för att den undersökta är under 18 år” inte kan ges utifrån ”den säkerhet som vi har i metoden”. Vad innebär detta för de asylsökande som får bedömningen ”talar möjligen för att den undersökta är under 18 år”? Kan Migrationsverket utifrån osäkerheten i metoden ändå göra en sammanvägd bedömning att personen är över 18 år, trots utlåtandet från Rättsmedicinalverket? I så fall på vilka grunder?

Vidare framkommer att om tandröntgen visar fullmoget stadium medan lårbenets nedre tillväxtzon visar ej fullmoget stadium så kommer formuleringen ”talar för att den undersökta är 18 år eller äldre” att användas. Vi förstår då inte hur åldersbedömningen eliminerar den påtalade risken att tandröntgen visar fullmoget stadium även hos ett barn? Vi förstår inte heller vad röntgen av lårbenet tillför om den inte alls påverkar slutresultatet, i de fall visdomständerna i underkäken bedöms fullmogna. Vi önskar ett klargörande kring vilken betydelse en ej fullmogen tillväxtzon av lårbenets nedre del har i de undersökningar som nu erbjuds asylsökande som uppgett sig vara underåriga.

Slutligen undrar vi över den gruppen barn som både saknar visdomstandsanlag (brukar uppskattas till 25% av befolkningen, så enbart detta kan motsvara tusentals bedömningar) samt har granatsplitter eller andra typer av skador (vilket inte torde vara helt ovanligt förekommande hos denna grupp) som omöjliggör MR-undersökning av lårbenet. Hur ska denna grupp barn kunna sannolikhetsgöra sin ålder? Särskilt viktig blir frågan för de i den här gruppen som har intyg från specialistvården kring PTSD-diagnos och svåra trauman som omöjliggör den detaljerade och sammanhållna berättelse som behövs ges för att den ska bedömas som trovärdig. Kommer intyg från professionella i barnets närhet så som socialtjänst, specialistvård och andra som finns runtomkring barnet eller hur ska dessa barns särskilda utsatthet beaktas?

Till regeringen

Under S-kongressen har Morgan Johansson med flera statsråd återkommande betonat vikten av en rättssäker process samt ordning och reda i asylprocessen.

Hur ser regeringen på rättssäkerheten i de nya åldersbedömningarna?

Hur säkerställs rättssäkerhet för de barn som inte kommer att kunna få resultat från någon av de två metoderna för radiologisk åldersbedömning som Socialstyrelsen rekommenderat?

Till Migrationsverket

När det gäller asylsökande som får bedömningen ”talar möjligen för att den undersökta är under 18 år” undrar vi om Migrationsverket, utifrån osäkerheten i metoden, ändå kan göra en sammanvägd bedömning att personen är över 18 år, trots utlåtandet från Rättsmedicinalverket? I så fall på vilka grunder?

Hur säkerställs rättssäkerhet för de barn som inte kommer att kunna få resultat från någon av de två metoderna för radiologisk åldersbedömning som Socialstyrelsen rekommenderat?

Till Socialstyrelsen

Hur bedömer ni att den medicinska åldersbedömningen i högre utsträckning minskar risken för att ett barn blir bedömd som vuxen. Frågan är ställd utifrån att en person med ej fullmoget lårben ändå får bedömningen ”talar för att den undersökta är 18 år eller äldre” om underkäkens visdomständer anses fullmogna.

Anser Socialstyrelsen att det finns tillräcklig evidens för detta tillvägagångssätt för att ni ska anse bedömningen som rättssäker? 

Hur säkerställs rättssäkerhet för de barn som inte kommer att kunna få resultat från någon av de två metoderna för radiologisk åldersbedömning som Socialstyrelsen rekommenderat?

Till Svenska Barnläkarföreningen, Sveriges Tandläkarförbund och Sveriges Advokatsamfund

Vad anser ni och era medlemmar om det som står beskrivet och de frågeställningar som väcks i denna skrivelse? Står ni som organisationer bakom nu valda metoder och sammanställningen av resultat? Är ni positiva till dessa eller har ni kritik mot hela eller delar av de nya bedömningarna och vad består i så fall er kritik av? 

Hur anser ni att rättssäkerhet ska säkerställas för de barn som inte kommer att kunna få resultat från någon av de två metoderna för radiologisk åldersbedömning som Socialstyrelsen rekommenderat?