Satsningar på omställning får inte rinna ut i sanden

​För att vi ska klara kompetensförsörjningen och möta rekryteringsbehovet på arbetsmarknaden behövs fler och mer sammanhållna satsningar på omställning under resten av mandatperioden. Omställningsfonden lyfter tre viktiga reformförslag som till stor del saknas i den budgetproposition som regeringen presenterar i dag.

– Det är positivt att regeringen lägger fram förslag för att bygga ut kunskapslyftet. Men i januariavtalet utlovas förstärkta möjligheter till omställning, och satsningarna i budgetpropositionen är inte tillräckliga. Det krävs mer för att möta arbetsgivarnas rekryteringsbehov och kompetensförsörjningen på framtidens arbetsmarknad, säger Eva Wikström, vd för Omställningsfonden.

Utvecklingen med digitalisering, automatisering och globalisering medför nya behov på arbetsmarknaden. För att klara rekryteringsutmaningen krävs både nya arbetssätt och större möjligheter att lära om och lära nytt under yrkeslivet. Bara så kan Sverige bibehålla konkurrenskraften på hela arbetsmarknaden.

– Om man från politikens sida menar allvar med att möjliggöra ett livslångt lärande måste man agera skyndsamt. Ett reformerat utbildningssystem är nödvändigt för att alla som vill ska kunna jobba på framtidens arbetsmarknad, säger Eva Wikström.

Omställningsfondens tre förslag på reformer:

1. Möjliggör utbildning under hela livet. Steg i rätt riktning tas i budgeten genom satsningen på fler enstaka kurser inom yrkeshögskolan, men regeringen bör ge ett tydligt uppdrag till högskolan och yrkeshögskolan att aktivt anpassa kursutbudet till yrkesverksamma. Karriärväxling till bristyrken ska också kunna ske genom omställning via yrkesvux. Staten bör ta ett samlat grepp om valideringen av människors faktiska kunskaper – satsningarna i budgeten är lovvärda men alldeles för begränsade.

2. Utbildningsplatser i hela landet. Människor ska kunna vidareutbilda sig via vuxenutbildning, distansutbildning eller andra utbildningsvägar i hela landet. Exempelvis bör det alltid vara möjligt att tentera kurser på närmsta högskola. Detta är angeläget både för att upprätthålla en god samhällsservice och för den enskilde. Staten bör ta ett större ansvar än i dag för att det ska finnas ett brett och likvärdigt utbildningsutbud som möter arbetsmarknadens behov i hela landet.

3. Utökat studiemedel för yrkesverksamma. En helt avgörande faktor för att människor ska kunna skaffa sig en ny utbildning och karriär är möjligheten att försörja sig under studietiden. I dag kan man få studiemedel till och med 56 års ålder, men redan vid 47 års ålder minskar antalet veckor som man kan ta studielån. Båda dessa åldersgränser måste höjas. Den högskoleutbildade person som redan använt sina studiemedelsberättigade veckor bör kunna få extra veckor av arbetsmarknadsskäl.