Anna Lönnqvist bloggar - Att se läsaren framför sig

För vem skriver jag? Från början skrev jag med drivkraften att klara av att skriva en hel bok. När jag visste att jag kunde det, vilket jag skrev om här, blev i stället själva berättelsen och för vem jag skrev viktig. Borde inte det ha varit viktigt redan från början? Går det ens att skriva en hel roman utan att veta vad du ska skriva om? Förstås hade jag en historia att berätta även i mitt första manus (det jag skrev innan Tills kärleken skiljer oss). Jag utgick från ett synopsis varifrån manuset växte fram. Manusidén hade dessutom funnits i mitt huvud i flera år. Den hade knådats och formats om. Både en, två och flera gånger. Vad var då problemet? Varför blev det inte den berättelse jag föreställde mig innan?

Jag tror att ett av mina grundmisstag för manus ett var att jag inte såg min typiske läsare framför mig. Att målgruppen för manuset saknades. Är det verkligen så viktigt med en målgrupp kanske någon undrar? Det räcker väl med att bli läst och helst av så många som möjligt? Visst är det på sätt och vis så. Ingen blir gladare än jag om ”alla” vill läsa Tills kärleken skiljer oss. Men jag har ändå svårt att skriva med rätt känsla om jag inte vet vem jag skriver för.

Faktum är att jag skapade skelettet för Tills kärleken skiljer oss, genom min föreställda läsares ögon. Antydningar, känslostämningar och reaktioner. Allt skrevs med tanken att göra honom/henne nöjd.