Uppmuntrande feelgood med humor och svärta - Terapeuten som inte visste vad han gjorde

”Det här kan fan inte vara rätt”

Ungefär så reagerade jag när jag häromveckan läste en otroligt deppig artikel om att antidepressiva mediciner för husdjur skrevs ut i allt högre grad. Det var så mycket att reagera på. Jag visste inte ens att sådana djurmediciner existerade. Och rent praktiskt – hur bedömer man om ett husdjur är deppigt? Dessutom: känns inte djurägarna som klart delaktiga till tillståndet? Får en hund tillräckligt med motion och mental stimulans brukar det inte vara några problem.

Alla djur och människor som tydligen mår uselt är väl helt enkelt ett tecken på vår samtid, där jakten på lycka inte är helt lätt. Hur många av oss har inte en vardag kantad av stress och produktionskrav? Mentala ohälsan bland unga har ju också skjutit i höjden, så sorgligt nog har ju i alla fall husdjuren och tonåringar något gemensamt att prata om.

Min första roman Det stora dejtingäventyret handlade om att resa sig, och att det aldrig är för sent att hitta kärlek igen. I slutet av april kommer min nya roman Terapeuten som inte visste vad han gjorde. Den skildrar slackern Johan, som fastnat i singellivets dekadens. Livet med taxen Winston saknar någon djupare mening, och en allt mer pressad ekonomi oroar dessutom.

Av en slump dyker en chans till stora pengar upp – men då måste han bryta mot både lagar och moral. En röd tråd i båda böckerna finns nog där – sökandet efter något mer, något bättre. Nog vore det bästa om vi ändrade prioriteringarna i välfärdssamhället i stort, där välmående vara lika viktigt som produktion och tillväxt?

Till dess: hoppas du läser Terapeuten som inte visste vad han gjorde! Den kan förhoppningsvis ge dig några härliga skratt och en stunds feelgood-harmoni. Samtidigt ger jag i romanen några välmotiverade kängor till terapibranschen, som idag är alldeles för oreglerad. Min cypriotiska gatuhund Tara skulle också kunna kalla sig för terapeut eller livscoach, men råden skulle sannolikt inte vara särskilt vetenskapliga eller vettiga – precis som det tyvärr ofta är i verkligheten idag.

Max Schüllerqvist