Kort recension av senaste Ghibli-filmen "omoide no Marnie"

Har just kommit tillbaka från en resa till Japan och har nu en rejäl jetlag. Tyvärr hade jag bara tillfälle att se en film i Japan och det blev Ghibli-filmen "Omoide no Marnie"(Minnen av Marnie/När Marnie var där) som hade premiär i Japan 19 juli – här följer en kort recension av filmen.

Det var en mycket trevlig och varm film, men kanske inte direkt ett mästerverk som man vill se om flertalet gånger i rad. Trots det var det några ögonblick då denna film om ensamhet, familj och vänskap nästan höll på att få några tårar att välla fram från mina ögon. Den är kompetent gjord och bakgrunderna, musiken och animationen är så bra som man kan förvänta sig av en Ghibli-film, men det kändes ändå som den saknade något magiskt extra som skulle ha fått den att bli riktigt minnesvärd. Det hjälpte inte att jag gissade vad hemligheten som avslöjas i slutet skulle vara efter 10 minuter av filmen, men det har nog mer att göra med hur min hjärna fungerar än att det avslöjades några ledtrådar eller att den var dåligt berättad – för det var den inte och inga direkta ledtrådar gavs heller.

Filmen handlar om Anna som förlorat sina föräldrar som mycket liten, hon har fosterföräldrar som tar hand om henne men hon känner att hon inte passar in någonstans och att ingen älskar henne inte ens hennes fostermor. Som hon beskriver det i en inledande mening just i början av filmen så finns det en magisk cirkel som delar upp världen mellan de innanför/de som tillhör och de utanför/de som inte tillhör och hon är en person utanför.

Hon skickas av olika anledningar ut till landet där hon får bo hos en släkting till sin fostermor. Det är här som hon först stöter på den mystiska Marnie och en vänskap uppstår. Medan vänskapen fördjupas tätnar också mysteriet om vem eller vad Marnie är.

Jag tänker inte avslöja mer om handlingen eller hur den slutar. Det är i alla fall en fin film och jag hoppas att den kommer att släppas i Sverige så att alla här kan se den.