Bristande stöd för barn som upplevt våld

En nationell utvärdering av forskare från universiteten i Göteborg, Karlstad, Uppsala och Örebro visar att för barn som upplevt våld mot sin mamma behövs en kedja av insatser, så att de kan få stöd för att bearbeta sina upplevelser på rätt nivå.
– Dessutom behövs mer strukturerade bedömningar för att identifiera barn som riskerar att utsättas för mer våld, säger Åsa Källström Cater, forskare i Socialt arbete vid Örebro universitet.

En tvärvetenskaplig forskargrupp från de fyra universiteten har, under ledning av professor Anders Broberg vid Göteborgs universitet, på uppdrag av Socialstyrelsen utvärderat olika stödinsatser i Sverige för barn som upplevt våld mot mamma. I rapporten Stöd till barn som upplevt våld mot mamma – preliminära resultat från en nationell utvärdering har mammor och barn som deltagit i olika stödinsatser undersökts med avseende på sin våldsutsatthet, psykiska hälsa och upplevda livskvalitet.

Bidrar positivt
Forskarna har utvärderat stödverksamheter med särskild inriktning mot barn som upplevt våld mot mamma inom till exempel kvinnohus eller socialtjänsten till exempel individuella Trappan-samtal, Utvägs-grupper, Children are People (CAP-grupper) och en särskild Barn- och ungdomspsykiatrisk enhet: BUP Bågen (numera: BUP Grinden).

– Barn som upplevt våld mot mamma har ofta mer psykisk ohälsa än barn i allmänhet och våra preliminära resultat visar att verksamheter specifikt riktade till gruppen barn som upplevt våld mot mamma utgör ett värdefullt komplement till de vanliga behandlingsinsatser som finns i samhället. Verksamheterna är uppskattade och tycks bidra positivt till barnens hälsa, säger Åsa Källström Cater.

Används som ersättning istället för komplement
Men utvärderingen visar att dessa små ofta ideellt drivna verksamheter, som är avsedda att vara en generellt stödjande insats där barn synliggörs och giltiggörs, riskerar att användas som ersättning för barnpsykiatrisk behandling. Antingen för att Barn och Ungdomspsykiatrin, BUP, saknar behandlingsmetoder eller för att det inte går att erbjuda behandling eftersom pappan inte samtycker till detta.

– Därför behöver man förbättra tillgången till specifika behandlingsinsatser för barn med svårare problematik så att barnens möjligheter att få stöd på rätt nivå blir bättre. Det behövs en insatskedja så att ärendet kan föras vidare i fall där det behövs, säger Åsa Källström Cater.

Stor risk att våldet fortsätter
Dessutom visar utvärderingen att barn som upplevt våld mot sin mamma ofta löper risk att fortsatt utsättas utan att det uppmärksammas, eftersom riskerna för barnet inte bedöms på ett strukturerat sätt.

– Strukturerade riskbedömningar av barnets och mammans situation saknas ofta, trots att barnet har regelbundet umgänge med den man, oftast barnets pappa, som utsatt mamman och ibland även barnet för våld. Kunskap om modeller för strukturerade riskbedömningar och hur de kan användas när barn upplevt våld mot mamma behöver förbättras, i synnerhet inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin så att man kan förhindra att barn och kvinnor i riskzonen fortsätter att utsättas för våld, säger Åsa Källström Cater.

– Det allra bästa vore förstås om färre barn behövde uppleva våld i familjen över huvud taget, avslutar Åsa Källström Cater.

Anders Broberg, professor och projektledare, Göteborgs universitet tel. 031-786 17 03
Maria Eriksson, docent, Uppsala universitet tel. 018 - 471 15 01
Ulf Axberg, Fil.dr, Göteborgs universitet tel. 031-786 16 39
Kjerstin Almqvist, professor, Karlstad universitet tel. 070-222 90 16
Åsa K Cater, Fil.dr, Örebro universitet tel. 0706-760717