Göran Tunström spränger berättarteorins ramar

Litteraturvetaren Ulrika Göransson vid Örebro universitet kritiserar i en ny doktorsavhandling fokuseringen på händelseförlopp i romananalyser. Hon använder Göran Tunströms romaner för att visa betydelsen av att se på ett verk i sin helhet.
- Man förminskar Göran Tunströms författarskap när man säger att han berättar historier. Det är inte information. Det är konst.

Vad är en roman? Det är dags för litteraturkritiker och litteraturvetenskapen att ställa den frågan igen, anser Ulrika Göransson. Tendensen att i enlighet med den berättarteori, som brukar benämnas narratologi, definiera romanen som en berättelse - det vill säga som om någon berättar för någon att något har hänt - gör inte rättvisa åt romanens egenart.

- Jag läste Göran Tunström med berättarteorin i bakhuvudet och kände att det inte stämde. För att få det att stämma blir man tvungen att bortse från romanens specifikt litterära egenskaper för att fokusera på handlingen och berättaren.

Lyrik och musik

Hans författarskap är komplext och han låter lyrik och musik ta plats i sina romaner. Han för en diskussion i sina romaner om vad konst är och vilket syfte den tjänar.

- Det är snarare tema än händelser som ska vara i fokus, säger Ulrika Göransson.

Han använder bilden för att förmedla känslor och upplevelse. Miljön återspeglar karaktärernas eländiga liv. Tre tandlösa gummor på stranden stickar stilla sina ord, som tre ödesgudinnor och känslan av annalkande katastrof drabbar läsaren. Det blir en märklig analys om man bara ser på innehållet som information om händelser eller händelsekedjor.

- Göran Tunström söker bildens möjlighet att inge en känsla av något outtalat och oprecist, eller kanske mer korrekt uttryckt, något som skulle förlora på att utsägas.

En allkonstnär

Stillheten, eller avsaknaden av rörelse, tystnaderna och kontrasterna mellan ljus och mörker är egenskaper som vi i allmänhet i större utsträckning förknippar med bildkonsten än med ordkonsten. Göran Tunström är en allkonstnär men jag tror inte att det går att göra en helhetsanalys av verk av många andra författare heller inom berättarteorins ramar, anser Ulrika Göransson.

Man bör skilja på informativt berättande och fiktion. I informativt berättande kan handlingen och berättaren stå i fokus men romanen kan inte analyseras med samma verktyg, anser Ulrika Göransson.

- På frågan vad en roman är har jag inget enkelt svar. Men svaret är definitivt inte att anpassa romananalysen efter en teori. Man måste börja med att beskriva det man möter i romanen.

För mer information kontakta Ulrika Göransson: 076-1466055, ulrika.goransson@oru.se