Skrivelse till Naturvårdsverket betr. Verkets uppdrag gällande textilavfall

Vi har i dag skickat en skrivelse till Naturvårdsverket beträffande Verkets uppdrag att föreslå metoder för att minska den mängd textilier som hamnar på sopberget. Verket, liksom de flesta andra aktörer inom området, utgår emellertid från en tolkning av begreppet ”Hållbarhet” som är så ofullständig att man missar det kanske viktigaste allt - nämligen att gå från ”Slit-och-släng” till fysisk hållbarhet hos produkterna. Nedan: Skrivelse till Naturvårdsverket.

Till Naturvårdsverket

Hemställan

”I Sverige och Norden pågår ett intensivt arbete för att textil ska återanvändas och återvinnas istället för ett slängas i soporna”, skriver Naturvårdsverket på sin hemsida. Verket utvecklar på uppdrag av regeringen förslag om hantering av textilier. Förslagen ska sikta på att minska den andel av hela textilier som bara slängs efter användningen. Av de ca 12 kilo textilier per person som årligen köps i Sverige går ungefär åtta kilo i soporna. Ca hälften av dessa är, enligt Naturvårdsverket, hela och skulle kunna återanvändas. Det betyder att ungefär hälften av alla kläder som slängs går i soporna därför att de är trasiga.

Att också minska denna mängd genom att tillverka mer hållbara textilier bör då vara lika viktigt som att minska mängden hela plagg som går i soporna. Detta är fullt möjligt, bland annat genom att använda moderna, starkare textilfibrer. Ändå handlar klädbranschens försäljning mer om ”slit och släng” än om hållbarhet.

Både i den allmänna debatten och när producenter och klädföretag redovisar sina åtgärder använder man begreppet ”hållbarhet” på alla möjliga områden utom det mest naturliga och centrala, nämligen själva produkten. Det är ju alldeles givet att god eller dålig fysisk hållbarhet – kvalitet i material och arbete – för många typer av kläder spelar en avgörande roll för om eller när ett plagg hamnar i soporna.

Naturvårdsverket liksom andra aktörer – till exempel det nätverk med representanter för klädproducenter och klädhandeln som samarbetar med verket – tycks emellertid helt försumma denna väg för att radikalt minska textilavfallet, kanske därför att den står i strid med starka ekonomiska intressen.

Vi ser tre problem, som Naturvårdsverket borde uppmärksamma:

• De flesta stora klädföretagen prioriterar hög omsättning så till den grad, att man i praktiken i stort sett enbart tar fram produkter som leder till ”slit och släng”.
• Varken konsumenter eller konsumentupplysare är medvetna om de enorma skillnader som finns i verklig fysisk hållbarhet i textila material, vilket är resultatet av produktutvecklingen inom textilfiberindustrin.
• Eftersom de stora klädföretagen inte använder verkligt hållbara material driver man en marknadsföring, som i praktiken förhindrar faktisk konsumentupplysning.

Den fysiska hållbarheten är särskilt viktig när det gäller arbetskläder, vissa sportkläder och barnkläder. Här leder klädföretagens val av mindre hållbara material till enorma skillnader både i avfallsmängd och i kostnader för konsumenterna.

För barnfamiljer är den vanligaste typen av plagg som slängs på grund av slitage barnbyxor. Det är inte ovanligt att ett par jeans bara håller några veckor, och det gäller oavsett vilket av de stora klädföretagen som har tillverkat byxorna.

Vi har låtit det EU-certifierade testlaboratoriet Swerea IVF testa barnjeans tillverkade för oss med märket ”Ossoami”, där de delar som slits mest, knäna, är gjorda av ett patenterat och väsentligt hållbarare tyg än de som används av de stora klädföretagen. Skillnaderna är slående när man jämför resultatet med de värden för slitstyrka som samma laboratorium på uppdrag från Testfakta kom fram till när man testade jeans från klädkedjorna:

De hållbara jeansens vetenskapligt mätta slitstyrka jämfört med klädkedjornas jeans (mätt på samma sätt av samma laboratorium):

• Ossamis jeans klarade 670 000 varv i slitagetestet Martindale Abrasion 12kPa medan de bästa av klädkedjornas jeans uppvisade hål redan efter 40 000 varv.
• Jämfört med H&M:s jeans: 17 gånger bättre slitstyrka. Översatt i pengar: För att klara samma slitage som med ett par Ossoami kostar 399 kronor får man alltså köpa 17 par barnjeans från HM för sammanlagt 3 333 kronor.
• Jämfört med Polarn & Pyrets jeans: 17 gånger starkare, kostnad för samma slitstyrka med P&P, 5 008 kr.
• Jämfört med Lindex: 19 gånger starkare, kostnad för samma slitstyrka med Lindex, 3 809 kr.
• Jämfört med Åhléns: 22 gånger starkare, kostnad för samma slitstyrka med Åhléns, 4 444 kr.
• Jämfört med KappAhl: 27 gånger starkare, kostnad för samma slitstyrka med KappAhls barnjeans, 6 673 kr.

Här finns också en global miljöaspekt. Väsentligt slitstarkare kläder sparar miljön. Exempelvis säljs det idag ca fem miljoner barnjeans per år i Sverige (14 miljoner jeans totalt).
Total miljöbelastning baserat på 5 miljoner par jeans:

• Vatten: 25 miljoner kubikmeter vatten
• Växthusgas: 50 miljoner kg CO2
• Kemikalier: 5 miljoner kg
• Odlingsyta: 45 miljoner kvadratmeter

Man kan minska denna överkonsumtion drastiskt genom att gå från slit-och-släng till hållbara barnbyxor, vilket skulle få en enormt positiv miljöeffekt. Den teknologi som lett till de nya, extremt slitstarka jeanstygerna har gett väsentligt slitstarkare textilier också av andra slag. Kläder tillverkas sakligt sett i onödan för ”slit och släng”. Det gäller inte bara barnkläder.

Mot ovanstående bakgrund hemställer vi därför att Naturvårdsverket i arbetet för att ta fram förslag som ska syfta till att minska textilavfallsmängden ”vidgar” – eller kanske snarare fokuserar – sin tolkning av begreppet ”hållbarhet” och fäster uppmärksamheten på det mest centrala, nämligen den fysiska hållbarheten hos själva produkterna. En primär insats borde vara undersökningar av och information om fysisk slitstyrka. Detta för att kompensera för de negativa effekterna av klädkedjornas marknadsföring.