Varför designar vi bara för solsken i Sverige?

av Ib Mogensen, vd på out-sider

I Sverige och Skandinavien är det antingen regn, snö eller grått och kallt nästan halva tiden av året. Det är bara så det är, och det är ingenting vi kan ändra på, vare sig vi vill eller inte. Men inreder vi våra torg och offentliga platser därefter? Nej.

Jag kan inte förstå varför vi varken tar hänsyn till väder eller vind när vi designar möbler och inventarier som ska klara att stå ute hela året.

Under de senaste 10–20 åren har vi sett en utveckling där svenskarna vistas mycket mer utomhus. Vi har blivit mer globala och beresta, och vi hämtar inspiration från andra länder och kulturer. Det påverkar vår stadsplanering eftersom vi också vill kunna vara ute mer när vi kommer hem till Sverige igen. Det här är något positivt, och det bidrar till att vi rör på oss mer, ser varandra i ögonen (eller i alla fall tittar upp från skärmen) och får frisk luft för att syresätta våra stressade hjärnor. Men vi måste utveckla lösningar som passar vårt behov och klimat.

Jag förstår mycket väl att man blir inspirerad och vill få med sig lite av de varmare breddgraderna hem till Sverige. Men även om man naturligtvis kan – och ska – bli inspirerad av allt från flödet på Instagram till egna resor så går det inte att använda samma lösningar i Malmö som i Madrid eller Miami.

Om du frågar mig så är det just det här som god design handlar om: lösningar. Design ska lösa en utmaning för de människor som ska använda den. Och om vi i Sverige ska klara utmaningen att få fler människor att ge sig ut och mötas i sin närmiljö räcker det inte att vi designar något som bara går att använda under knappt hälften av året.

Ändå ser vi gång på gång fina arkitektskisser av ett torg med löv på träden och barn i shorts med en glass i ena handen och en ballong i den andra. Och visst, det säljer kanske, men det är överdrivet positivt, och det motsvarar inte verkligheten.

Betyder det att vi inte kan designa offentliga platser i Sverige? Nej. Men vi måste utveckla rätt lösningar för rätt förhållanden, och inte minst för rätt människor.

Under flera årtionden byggde vi mängder av torg som skulle passa skateboardåkare. I varenda litet hörn skulle det finnas skateramper, skateramper, skateramper. Allt för att ungdomarna skulle komma ut och röra på sig. Det här är inte det enda exemplet, men det visar tydligt hur det blir när man bara fokuserar på en enda målgrupp utan att fundera över vilka andra man väljer bort. Vi bygger också många nya lekplatser samtidigt som befolkningen växer och allt fler blir äldre. Varför inte skapa något som även de äldre kan ha glädje och nytta av? De har dessutom mer tid att utnyttja utrymmena på än barnfamiljerna som har fullt upp med jobb, skjutsningar och blöjinköp. Men vi glömmer lätt bort den äldre delen av befolkningen, i stället för att se till behoven hos alla som vistas utomhus.

Därför är det min förhoppning och mission att vi ska våga leda vägen och tänka annorlunda. Varför måste offentliga platser alltid vara stationära? Kan vi inte skapa något som ändrar karaktär under dagens lopp, eller från årstid till årstid?

En offentligt plats i staden ska kunna fylla många olika funktioner under dygnets timmar. På morgonen är den en transportsträcka på väg till arbetet. Mitt på dagen kan skolbarnen använda den när de är på utflykt, och de äldre kan promenera genom den. Senare på eftermiddagen blir den återigen ett transportstråk för yrkesarbetande innan den skiftar karaktär igen på kvällen, när vi ska gå ut med hunden eller träffas för att sitta och småprata.

Tänk vilka fantastiska platser vi kan skapa, inte bara för en enda grupp utan för en hel stad, om vi utmanar oss själva att utforma något som skiftar karaktär och anpassar sig efter våra olika behov. Ska det gå att flytta? Ska det gå att vända? Ska man kunna träna på torget på kvällen? Möjligheterna är närmast oändliga, och jag hoppas att du vill vara med och ta tillvara på dem så att vi kan skapa intressanta områden som kan bli till myllrande samlingsplatser fulla av iv och rörelse.