Vi saknar det sociala livet mest

Sedan i mitten av november till i slutet av året 2020 genomförde Papilly en online-undersökning där vi ville ta reda på hur människors upplevelse av stress och psykiskt mående eventuellt förändrats under pandemin. Nu har vi resultaten klara och i en serie av blogginlägg tänkte vi nu dela med oss av resultatet från undersökningen.

I detta inlägg går vi igenom hur deltagarna svarade på frågor om utmaningar de upplever som en följd av pandemin. Och där framkommer ganska klart att vi saknar det sociala livet mest.

Papillys undersökning - stress och pandemi

Att de flesta känner av olika utmaningar under pandemin är ganska lätt att förstå. Men vilka utmaningar tycker vi är jobbigast, och skiljer det sig mellan män och kvinnor, gamla och unga? I Papillys undersökning tyder det mesta på att det är den sociala delen som är mest utmanande, att vi inte får träffa vem vill, när vi vill och att vi inte kan resa som förut. Det är lätt att tro att våra sociala begränsningar också kunde leda till att vi tar det lite lugnare och upplever mindre stress, men undersökningen visar precis tvärtom att stressen istället ökat för många. Vi saknar det sociala livet mest. Men kanske är det allra mest nedslående att så många känner en stress och oro för framtiden.

Information om studien

Studiegrupp: Allmänheten

Ålder: 15-100

Studieperiod: 19/11 – 31/12 2020

Antal deltagare: 4 400

Rekryteringssätt: Självrekrytering via annonsering i diverse sociala media

Syfte med undersökningen: Ge en första indikation på frågan om upplevelsen av stress och psykisk hälsa förändrats under pandemin. Undersökningen försöker inte fastställa nivåer av stress och psykiskt dåligmående, bara om den förändrats under pandemin.

Resultat

Av studiedeltagarna var 88% kvinnor, 11.8% män och 0.2% uppgav annat som kön. Nedan redovisas åldersfördelningen hos respondenterna.

Utmaningar

Undersökningens sista fråga handlade om utmaningar som man kan uppleva som en konsekvens av att tvinga anpassa sitt liv utifrån pandemin. Totalt är det 13 frågor/påståenden som man kan svara ja eller nej på. Deltagarna kunde fylla i att de inte upplevde några utmaningar eller så många utmaningar de upplevde stämde in på dem.

Självklart täcker inte de valda utmaningarna in allt som människor kan tänkas kämpa med under en pandemi, men de är valda för att spegla saker som i förlängningen kan påverka deltagarnas psykiska välbefinnande.

I grafen ser vi hur fördelningen av antalet utmaningar deltagarna besvarade med ett ”ja”. Medelvärdet är 3.7 utmaningar men fördelningen är relativt jämn med knappt 5% som rapporterar ”inga utmaningar” till några deltagare som rapporterar upp till 10 dito.

I tabellen nedan ser vi hur många av deltagarna som svarade ”ja” på respektive utmaning.

Något som tydligt sticker ut är att deltagarna upplever restriktioner runt sociala aspekter av deras liv som utmanande. Det kan handla om vem man får träffa och när, att man får resa osv.

Utmaningen att man känner sig orolig över hur det ska gå med ”allt” i framtiden är ett försök att fånga den diffusa känsla av oro som kan infinna sig när vi drabbas av något som vi inte är vana med eller närmare känner till. Inte helt oväntat var det över hälften av deltagarna som rapporterade denna form av generella oro.

Kvinnor och män

I tabellen nedan har vi delat upp resultatet på kön för att närmare studera om några skillnader framkom.

Åldersskillnader

I den sista analysen har vi tittat på om svarsmönstret skiljer sig åt vad gäller utmaningar beroende på hur gammal man är. Vi slog ihop de två yngsta åldersgrupperna till en (15-30 år) och jämförde den med åldersgruppen 51-60 år som är den största i denna undersökning- Anledningen till att inte visa alla åldersgrupper är att det blir väldigt många siffror och rätt rörigt. Här får vi svar på om de yngre skiljer sig mot dem i övre medelåldern.

I denna jämförelse kan vi se rejäla skillnader för vissa utmaningar. Överlag tycks den yngre åldersgruppen uppleva fler utmaningar, vilket också bekräftas av att den yngre åldersgruppen rapporterar 4.9 utmaningar i snitt mot 3.6 för de äldre. Skillnaden är statistiskt säkerställd.

Störst skillnad mellan grupperna hittar vi i utmaningar som är kopplade till att många nu tvingas jobba hemifrån. De yngre tycks uppleva detta faktum klart mer utmanande än de äldre. Vi ser också att de unga i större utsträckning saknar sitt sociala liv än de som är äldre. I de flesta påståenden som handlar om sociala aspekter svarar två tredjedelar av de yngre att det är en utmaning för dem.

Slutsatser

• Undersökningen är ingen kontrollerad studie utan deltagarna är självrekryterade, vilket skapar olika former av osäkerhet i data. Därför skall data tolkas med försiktighet och ses som en slags termometer som ger indikationer på vad som kan tänkas pågå i befolkningen.
• Resultaten visar att studiedeltagarna rapporterar om en rad olika utmaningar som en följd av saker har ändrats i deras liv på grund av pandemin.
• Överlag upplever störst andel utmaningar som handlar om sociala aspekter av livet och att begränsningarna som nu finns utgör en utmaning för dem.
• Det framkommer tydliga könsskillnader i hur man svarar runt utmaningar. Den största skillnaden mellan könen är att män generellt rapporterar färre utmaningar och klart fler att de inte upplever utmaningar alls.
• När data delas upp i en yngre grupp som jämförs med deltagare i övre medelåldern framkommer tydligt att de yngre upplever klart fler utmaningar än de äldre. Framförallt sticker de sociala begränsningarna pga pandemin ut. De unga tycker det är än mer jobbigt än de äldre att inte få ha sitt sociala liv som vanligt.

Anders Tengström

Forskningschef, leg. psykolog

PhD, Associate Professor, KI