Teach us to outgrow our madness

Platina välkomnar från Konstfack, professor Karen Pontoppidan och lärare Miro Sazdic´ till utställning.

Karen Pontoppidan är smyckekonstnär född i Danmark och utbildad i Tyskland. Miro Sazdic´ är född i fd Jugoslavien men flyttade till Sverige i tidig ålder och utbildades själv på Konstfack under 90-talet.

De båda smyckekonstnärerna befinner sig mitt i livet och blickarna rör sig både framåt och bakåt i tiden. De ser tillbaka på den lekfulla barndomen med det icke lärda förhållningssätt som barn har.
Titeln på utställningen " Teach us to outgrow our madness” är lånat från den japanska författaren Kenzaburo Oe. Den refererar till övergång, ett önskemål om att växa in i visdom men också behovet av att andra hjälper oss att lära.

Utställningen är uppdelad i två rum som en illustration av barndomen och övergången in i vuxenvärlden.
I det första rummet hamnar vi i barndomen. Golvet är fyllt med fjädrar som flyktigt rör sig i takt med besökarnas rörelser. Vem har inte som barn följt en fjäders stilla resa genom luften och förundrats över dess bana? Har här varit ett kuddkrig? eller är det en drömlik barndomsönskan?

Miro Sazdic´ visar här arbeten som hon likt barnets lek försökt skapa intuitivt och opåverkad innan inträdet i tonårens rädsla att hamna utanför gruppen.  De smycken hon visar liknar heller inget vi tidigare sett. Serien ”1976” är stora smycken med oändliga antal stygn och sömmar. Serien ”Gate keepers” är en sorts amuletter och är tänkta att bäras innanför kläderna.

Karen Pontoppidan’s har i ”Familjy Portraits” tecknat i smyckena bilder av människor med olika personligheter som intill varandra får spegla den släkt vi känner eller inte känner.

När vi träder in i utställningens andra rum kliver vi också in i den vuxna världen. Rummet skiljer sig från det första och skapar en helt annan atmosfär.  På golvet kan vi läsa en text som under utställningens gång suddas ut på grund av besökarnas rörelser genom rummet. Likt en historia och ett minne som långsamt försvinner ju längre tiden går.

I serien ”Hem” ser Karen Pontoppidan framåt i tiden och på de hem vi människor skapar för att vi ska trivas och finna trygghet, Det material hon använder är tenn från nersmält arvegods. Att hon destruktivt smält ner de gamla tingen illustrerar den konstnärliga processen att föra något vidare, att skapa nytt hem för de föremål som ärvs generationer emellan.

Miro Sazdic´ visar här en serie hon kallar ”Phantom Limb”. Det är smycken som är uppbyggda av lindor virade flera varm kring tomrum. Det är som om hon omhändertagit de fantomkänslor som gör sig påminda av det vi skurit bort från våra liv. Det liknar spökens närvaro i den annars så perfekta värld vi som vuxna förgäves försöker skapa.

För mer information, mer text och bildmaterial hänvisas till www.platina.se 
Eller kontakta Sofia Björkman på 08-300 280, 0739-805 906 sofia@platina.se