”Många fördomar om oss bygger på okunskap” – 36-årige Jack om livet och uppväxten i Plymouthbröderna

Som försäljningsansvarig och delägare i ett familjeägt företag är Jack Wilhelmsson, 36 år, van vid att träffa och prata med många människor varje dag. Men hans kontaktnät sträcker sig också långt utanför jobbet, som medlem i Plymouthbröderna har han under hela livet haft en gemenskap som går över både generationer och landsgränser.

– Många tror att vi lever isolerat och bara håller oss för oss själva. För mig har det varit precis tvärtom. Tack vare kyrkan har jag vänner runt om i hela världen.

Tron och församlingen har alltid varit en självklar del av Jacks liv. Men som vuxen ser han det ändå som att han gjorde ett aktivt val att stanna kvar i kyrkan.

– Som ung tar man mycket för givet, men med åren har jag insett vilket stöd jag fått. Äldre medlemmar har uppmuntrat mig när jag tvekat, gett råd om både arbete och livet i stort och alltid funnits där när jag behövt hjälp. Nu känns det naturligt att själv vilja bidra och hjälpa de yngre.

När han ser tillbaka på sin resa i arbetslivet är Jack säker på att kyrkan spelat en avgörande roll.

– Utan stöd och motivation från äldre medlemmar hade jag antagligen blivit kvar på fabriksgolvet. Det hade inte varit något fel i det, men jag hade nog inte vågat ta steget till att bli delägare och säljansvarig. Gemenskapen från kyrkan har alltid gett mig en känsla av att det går att ta nästa steg.

Förutom missuppfattningen att medlemmarna lever isolerat är en vanlig fördom om Plymouthbröderna att kvinnor i kyrkan inte skulle ha samma friheter som män.

– Det stämmer inte alls med mina erfarenheter. Min fru sedan elva år tillbaka är precis som jag mitt i sin yrkeskarriär, hon är fri att göra sina egna val och har sina åsikter om allt möjligt. Hemma bestämmer vi tillsammans, precis som i vilket hälsosamt äktenskap som helst. Jag tror att majoriteten av de fördomar som finns om kyrkan bottnar i missförstånd eller okunskap.

Idyllisk barndom på landet

Jack växte upp i en liten småländsk by med ett hundratal invånare, som yngst i en syskonskara på sex barn.

– Dessutom bodde mina kusiner i närheten, så det fanns alltid någon att umgås med och alltid något att göra. Min pappa är väldigt naturintresserad och vi tillbringade mycket tid med att fiska, campa och vara ute i skogen. Det har hängt med sedan dess och jag är fortfarande allra helst ute i naturen.

Han gick sina första skolår i en liten kommunal skola och upplevde aldrig att det var något problem att tillhöra en kyrka.

– Det hade gått medlemmar från Plymouthbröderna i den skolan i flera generationer, så det var inget konstigt. Jag trivdes bra i skolan och hade många kompisar.

Födelsedagen har han alltid firat på ett lite speciellt sätt, han fyller nämligen år på juldagen.

– Eftersom vi inte firar jul på samma sätt som många andra fick jag ibland frågor om det. Men för mig var det aldrig något konstigt. På min födelsedag fick jag tårta och presenter.

Nutid och framtid

Framtiden ser han som en fortsättning på den väg han redan slagit in på – med familjeliv, yrkeskarriär och engagemang i kyrkan.

– Jag vill ge samma stöd till unga människor i min närhet som jag själv fick när jag växte upp, oavsett om det handlar om karriärsråd eller bara vara någon som lyssnar. Den trygghet och drivkraft kyrkan har gett mig vill jag föra vidare.