Nyhet —
Läget för vilda bin i Sverige
Hur mår våra bin? Frågan ställs ofta, och i denna sammanställning med utgångspunkt från Artdatabankens rödlista 2026* ges en bild av läget.
Det avgörande för att vi ska kunna behålla de knappt 300 vilda bin som finns i landet är att vi lär oss vad de behöver för att överleva, särskilt den tredjedel som har hamnat på Rödlistan och de 40 som är direkt hotade.
Vi behöver lära oss vilka boendemiljöer bina behöver och vilka växter de är beroende av. Vissa är specialister och hämtar sin föda från en enda växt, vilket gör dem mer sårbara än generalisterna som kan hämta från flera växter.
Fem hot mot våra vilda bin:
- Igenväxning minskar tillgången på blommande växter
- Brist på gröna korridorer i odlingslandskapet
- Klimatförändringarna gör att arter flyttar norrut. Fjällarterna får konkurrens och sämre livsmiljö
- Vattenbrist kortar blomningstiden. Varmare vårar riskerar att rubba tajmningen mellan blommande växter och vårtidiga bin
- Hård exploatering av mark ger både mat- och bostadsbrist
I ett förändrat klimat med fler extrema väderhändelser ökar behovet av mångfald bland pollinatörerna. Det gäller både antalet arter och den genetiska variationen.
Negativ påverkan kommer från:
- klimatförändringar
- produktionsorienterad jord -och skogsbrukspolitik
- monokulturer i odlingslandskapet
- bekämpningsmedel i jord- och skogsbruk
- att 1/3 av de som brukar marken i Sverige är över 60 år, vilket leder till nedläggningar eller försäljning till storföretag
- tätare och mörkare skogar
- otillräcklig övervakning av vilda bin
Det som behövs är:
- trädesåkrar och blommande fältkanter, skogsbryn och lähäckar mellan åkrar som kan bryta monokultur
- betesmarker som blir mer ytstörda, stängselfria lösningar för betesdjur kan vara en möjlighet
- ökad ekologisk odling
- att skogssektorn tar ansvar genom att gynna blomrika, sammanhängande områden och gröna korridorer i landskapet
- att vägkanter, banvallar och kraftledningsgator får fungera som livsviktig grön infrastruktur
- sandhedar och öppna sandstränder
- trädgårdar med hög biologisk mångfald
- områden med blomning över hela säsongen
- områden där lokala vilda växter prioriteras
Det mesta som hotar bina och ger förlust av livsmiljöer är skapat av oss människor. Det betyder också att vi kan förändra till det bättre.
Var tredje tugga vi äter är beroende av pollinering!
Närmare 85 procent av alla vilda blommande växtarter är helt eller delvis beroende av pollinatörer för sin fortplantning. Forskning visar också att pollinering bidrar till ökade och mer högkvalitativa skördar, vilket är avgörande både för jordbruk och vild natur.
Frukost med och utan pollinering. Foto: Anna Lind Lewin.
Vi behöver ge tillbaka livsutrymme till bina och andra pollinatörer.
Förändrad markanvändning och intensiv skötsel av grönytor hotar många av våra vilda växter. Därför är det viktigt att ställa om skötsel med tanke på pollinatörer och andra arter som gynnas av att vilda blommor får blomma i större utsträckning på nya platser.
Minskad herbicidanvändning, besprutningsfria kantzoner och åkerrenar, samt mer utbredd ekologisk odling skulle öka den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.
Vi behöver fler blommande växter i landskapet.
Blåklockor, fibblor, väddar och ärtväxter är växter som ger viktig föda till många olika bin och därför behöver öka.
Samevolution – hur arter påverkar varandras utveckling.
Evolutionen har skapat starka kopplingar mellan pollinatörer och växter. Därför är det viktigt att vi har god kunskap om den lokala vilda floran.
30% av Sveriges vilda bin är specialiserade och därför mer utsatta än de som är generalister och hämtar föda från en mångfald växter.
Exempel på bin som är knutna till en speciell växt:
1. Småfibblebi och fibblor
2. Väddsandbi och åkervädd
3. Ljungsidenbi och ljung
4. Blåklocksbi och blåklocka
5. Lysingbi och strandlysing
6. Guldsandbi och vädd
7. Sälgsandbi och sälg
8. Blåbärssandbi och blåbär
Humlepälsbi gräver bon i lersand. Foto: Ola Jennersten.
Arter som enligt rödlistan har status som sårbara,
nära hotade eller starkt hotade:
Sårbar: Humlepälsbi – behöver lerbranter eller hus med lersten för sina bon. Räddningsprojekt pågår inom ”Operation humlepälsbi” på Österlen. Finns i Skåne, lite i Värmland och på Öland.
Sårbar: Slåttersandbi. Liksom många andra minskande vildbin knutet till fibblor.
Sårbar: Klocksolbi. Helt knutet till mindre blåklocka. Dess bo parasiteras av det rödlistade pärlbiet.
Nära hotad: Klöverhumla. Beroende av ärtväxter. Minskar i relation till minskning av blommande vall. Visar på nedgång i blomrikedom i åkerlandskap.
Nära hotad: Fröjdsandbi. Finns ofta på småskaliga ängsmarker i skogsbygd vilka minskar kraftigt.Troligen också missgynnad av klimatförändringarna. Fröjdsandbiet är nytt på rödlistan 2025.
Starkt hotad: Väpplingsandbi. Värdväxten väpplingar är beroende av markstörning på sandiga eller grusiga marker.Biet söker föda på till exempel sötväppling och getväppling.
Starkt hotad: Havsmurarbi. Håller till på stränder och hämtar föda från ärtväxter som strandvial och käringtand.
Naturrestaureringslagen ålägger Sverige att agera:
Pollinerande insekter: vända minskningen av populationer av pollinatörer senast 2030 och uppnå en ökande trend för populationer. En EU-gemensam metod för regelbunden övervakning ska användas.
(Regeringens val av referensåret 1993, då många arter hade icke gynnsam status bromsar dock arbetet med restaurering.)
Några projekt som arbetar för ökad biologisk mångfald och tillgång på blommande växter:
Världens längsta blomsteräng, Naturskyddsföreningen
Hela Sverige blommar, Hushållningssällskapet
Flora & Fauna medborgarforskning, SLU
Positiva exempel finns också bland golfbanor och motocrossbanor runt om i landet, arbetet som församlingar inom Svenska kyrkan gör på sina kyrkogårdar och många kommuner.
