Nyhet - 9 Februari 2018 09:04

“Love me [bar]tender”

För lite mindre än en månad sedan skrev Ports Groups Jennifer Godorn en väldigt intressant artikel om komplexiteten när en persons namn även är ett varumärke.

Som en intressant spin på det temat skotska bryggeriet BrewDog förra veckan undan med ett – minst sagt – vågat juridiskt tilltag. Så extraordinärt att det till och med genererade rubriker i ”icke-juridisk” press (dvs. vanlig press).

Bakgrunden till detta är två varumärkesansökningar för ‘ELVIS JUICE‘ och ‘BREWDOG ELVIS JUICE‘. Denna grapefruktsmakande IPA är BrewDogs tredje mest populära öl. Jurister som representerade ägarna av Elvis Presleys varumärke invände mot varumärkesansökan med skälet att varumärket riskerade att förväxlas med de varumärken som redan fanns registrerade för Elvis varumärket.[1]

För att redogöra för det som sedan hände är det viktigt att beskriva vilken typ av företag BrewDog är. Grundat så sent som 2007 av två killar som, enligt dem själv, var ”trötta på den industriella lager och tillknäppta ale som dominerade den brittiska ölmarknaden”. [2]

BrewDog har från börjat haft en “punkig” image. En av deras första ölsorter, och den kanske mest kända, är deras Punk IPA som 2009 blev den mest sålda IPAn i Skandinavien.[3] Under 2009 gjorde BrewDog även rubriker för att de bestämde sig för att skapa världens starkaste öl, en 32 procentig öl kallad Tactical Nuclear Penguin. Det följande året släppte ett tyskt bryggeri den 41 procentiga ölen 40% Schorschbock. BrewDogs svar? Släppa en 41 procentig öl och kalla den Sink the Bismarck givetvis.[4]

BrewDog har under 10 års tid växt till att bli ett företag med 750 anställda (och en hund). Deras öl kan hittas i deras egna 46 barer, samt i andra barer och affärer över hela världen.

I egenskap av bryggeribranschens “gossen ruda” är det lätt att tro att BrewDog kanske inte skulle bry sig särskilt mycket om immaterialrätt överhuvudtaget. Men BrewDog är ett väldigt bra exempel på att företag av en viss storlek till syvende och sist har en verksamhet att skydda. Deras egen ambivalens gentemot den mossiga immaterialrättsvärlden kan bäst exemplifieras av detta blogginlägg från förra året som startar med påståendet att man på BrewDog har en ”ganska avslappnad inställning till immaterialrätt”. Blogginläggets rubrik är emellertid ”Snälla, stjäl inte våra varumärken”.

Vi återvänder till BrewDogs tidigare nämnda immaterialrättshinder med ‘ELVIS JUICE‘. Nu när du vet lite mer om BrewDog har du höga förväntningar på en kreativ respons på problemet, eller hur? Vad BrewDogs grundare James Watt och Martin Dickie gjorde är att juridiskt byta namn till ‘Elvis Watt’ och ‘Elvis Dickie’. Varför? För att demonstrera bristen på ensamrätt till namnet Elvis givetvis.

Alltihop kom till ett slut förra veckan när det blev officiellt att BrewDog fick varumärkesskydd för lydelsen ‘BREWDOG ELVIS JUICE’ men inte för ‘ELVIS JUICE’. Anledningen som angavs var att ‘BREWDOG‘ är minst lika – om inte mer – särskiljande som ‘ELVIS‘ och att ”det gemensamma elementet ‘ELVIS‘ är inte i sig självt tillräckligt för att konsumenterna ska tro att det finns ett samband mellan varumärkena ‘ELVIS‘ och ‘BREWDOG ELVIS JUICE‘”. [5]

Så vad som konstaterats är alltså att BrewDogs varumärke är potentiellt mer välkänt än självaste Elvis? Det är nya tider nu!