Blogg: 160% förnybar energi

Just nu arbetar jag med ett projekt som syftar till att utreda potentialen för att ansluta mer förnybar elproduktion i lokalnäten i södra Sverige. I projektet ska det även analyseras hur smart teknik kan bidra till att öka potentialen för anslutning av mer förnybart.

Av den hittills gjorda researchen finns det ett case jag vill lyfta fram – Kårehamnsprojektet. E.ON Vind ansökte om anslutning av en offshore vindkraftspark till 50kV-regionnätet på östra Öland. Efter utredningar kring nätets stabilitet och efter gällande lagar konstaterade E.ON Elnät att nätet endast tillåter 30 MW. Men vad är det egentligen som är begränsande? Det som sätter stopp för hur mycket ström som får gå genom luftledningarna är hur mycket linan hänger ner, dvs avståndet till marken. Linan töjer sig då den är utsatt för hög belastning och blir varm.

Utredningen hos E.ON Elnät fortsatte och tre lastfall testades; sommar, vinter och höst/vår, där olika antaganden om temperatur och vind gjordes. På vintern blåser det mycket, dvs. hög produktion av vind-el och mycket ström genom linan. Dock hjälper den kalla luften till att kyla ner linan och nedhäng blir inget problem. Samma sak gäller fallet vår/höst. Det visade sig till slut att även under de flesta varma sommardagar när det är hög produktion så blir nedhänget mindre än maximalt tillåtna. Med detta resultat insåg man att det skulle gå att ansluta 48 MW istället för 30 MW (160 procent!) vindkraft. När vidare simuleringar gjorts visade det sig att enbart åtta (!) timmar per år blir linan för varm och nedhänget så stort att Kårehamnparkens kapacitet behöva sänkas. Under varma sommardagar är elkonsumtionen låg och så även elpriset, vilket förstås är tur i oturen för E.ON Vind.

Ett system infördes som kallas DLR, Dynamic Line Rating, som innebär att man mäter temperaturen i linan på ett par punkter längs den svaga delen av elnätet. Ett system räknar ut nedhänget som den temperaturen leder till och kommunicerar till vindkraftsparken hur mycket ström ledningen kan ta emot. Själva DLR-systemet är ett relativt vanligt system, Tyskland är till exempel flitiga användare av DLR, men där används det enbart som övervakningssystem. Det som är unikt i Kårehamnsprojektet är att det används skarpt som ett skyddssystem för elnätet.

Rolig kuriosa är att man redan på 90-talet testade tekniker för att mäta temperaturen och töjningen på linan. Problemet var att utrustningen var så tung att linan töjdes bara på grund av den. Med den bakgrunden kan man verkligen kalla DLR-systemet för SMART teknik!

Power Circles projekt om anslutningar i lokalnäten har precis passerat första fasen, där en enkätundersökning gjorts om lokalnätägares aktuella förnybara projekt, potentiellt ledig nätkapacitet och kännedom om smart teknik. Nästa fas består av djupintervjuer med särskilt utvalda nätägare. Flera av Power Circles partnerföretag är kopplade till projektet, i form av deltagare i en expertgrupp; Mälarenergi, Systecon, Svensk Vindenergi och Vattenfall. Andra deltagare i expertgruppen är Energimarknadsinspektionen och Arise Elnät. Projektet är delfinansierat av Energimyndigheten.