Debattartikel – ”Reformen förstör för tandvården”

Den svenska tandvården är ett välfungerade system som tagit decennier att bygga upp. Ingen tjänar på ett förstärkt högkostnadsskydd om det inte finns någon som kan ta hand om patienterna. Det skriver Praktikertjänsts ordförande Urban Englund och vd Carina Olson i Svenska Dagbladet.

Regeringen och Sverigedemokraterna har bekräftat att en omfattande tandvårdsreform – med prisreglering som en bärande del – ska införas den 1 januari 2026. Reformen är ett hårt slag mot framför allt privata vårdgivare och riskerar att leda till sämre tillgång till tandvård, huvudsakligen utanför de större städerna.

Den svenska tandvården har i nästan två decennier fungerat som ett väloljat maskineri där Folktandvården och privata vårdgivare arbetat sida vid sida, patient för patient.

Men de senaste åren har ett antal förändringar börjat skönjas, framför allt kring tillgången till tandvård utanför storstadsregionerna. Folktandvården, i framför allt landets norra delar, har exempelvis haft svårt att ta emot patienter inom rimlig tid. Ibland handlar det om väntetider på några månader, ibland handlar det om flera år.

Bakgrunden till problemen är mångbottnad och bygger huvudsakligen på en långvarig och långtgående urbaniseringstrend där allt färre väljer att bosätta sig och arbeta utanför de största städerna.

Problemen i tandvården handlar alltså i stort om möjligheten att erbjuda en jämlik tillgång till tandvård över hela landet. Tyvärr är det sällan detta som de politiska diskussionerna och prioriteringarna tar fasta på.

Den politiska debatten om tandvården handlar nästan uteslutande om patienternas kostnader där ett särskilt fokus ligger på högkostnadsskyddet. Nu har regeringen och Sverigedemokraterna gått vidare på det temat med ett förslag om en omfattande tandvårdsreform där patienter som är 67 år och äldre endast ska betala 10 procent av referenspriset – ett pris som bestäms av den statliga Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket – på en rad olika tandvårdsbehandlingar.

Förändringen väntas införas vid årsskiftet och innebär att statens tandvårds­kostnader ökar med cirka 3,8 miljarder kronor i ett första skede. Samtidigt prisregleras ungefär 30 procent av marknaden, en reglering som enligt regeringens analys huvudsakligen påverkar privata vårdgivare eftersom de i hög grad behandlar gruppen 67 år och äldre.

Den privat drivna tandvården är Sveriges kanske mest välfungerande sektor där patientnöjdheten är närmast skyhög. Enligt Svenskt kvalitetsindex ligger tandvården år efter år i toppen när de mäter nöjdhet och patienterna uppskattar allt från tillgänglig och service till upplevd kvalitet och kontinuitet.

Genom att begränsa näringsfriheten via prisregleringar och pristak avser nu regeringen att montera ner tandvården med ett lite extra fokus på oss som arbetar i den privat drivna tandvården och som dagligen möter nöjda patienter.

Enligt regeringens analys arbetar exempelvis tandläkare för lite och tar dessutom för mycket betalt. Övervinster kallas det ofta i politiska diskussioner. Men uppenbart finns det en vilja att betala för service, för kontinuitet och för tillgänglighet. Annars skulle vi knappast kunna hålla dörren öppen för alltifrån planerade besök till akuta vårdbehov.

Regeringens analys är full av hål och lagrådsremissen behöver återremitteras till ritbordet. Ett förstärkt högkostnadsskydd för en specifik åldersgrupp med tillhörande prisregleringar löser varken personalbristen eller bidrar till en mer tillgänglig tandvård.

Förslaget bygger knappast på vård efter behov och riskerar att leda till högre efterfrågan och därmed ännu längre vårdköer och ökad press på tandläkare, tandhygienister och tandsköterskor.

För att lösa tillgängligheten, värna munhälsan och att de med störst vårdbehov prioriteras krävs andra lösningar än ett dyrt och svepande högkostnadsskydd för alla över 67 år. Praktikertjänst föreslår därför följande:

1. Inför en ettårig obligatorisk bastjänstgöring för nyutexaminerade tandläkare med särskilt fokus på geografiska områden med tandläkarbrist. Ett tydligt handledaruppdrag och skälig ersättning möjliggör för olika vårdgivare att bidra.
2. Inför etableringsstöd i områden med stor tandläkarbrist, för att säkerställa en mer jämlik tandvård i hela landet.
3. Stärk landets tandläkarutbildning och de odontologiska institutionerna genom att höja den så kallande prislappen för odontologi för bättre kostnadstäckning för utbildningarna.
4. Revidera beräkningsmodellen för Tandvårds- och läkemedelsverkets referenspris så att modellen avspeglar faktiska kostnader för att bedriva tandvård i olika delar av landet.

Vi uppskattar regeringens förändringsvilja i tandvården, men den aviserade tandvårdsreformen reparerar knappast tandvården, utan snarare saboterar den. Den svenska tandvården är ett välfungerade system som tagit decennier att bygga upp. Ingen tjänar på ett förstärkt högkostnadsskydd om det inte finns någon som kan ta hand om patienterna.

Urban Englund, tandläkare och styrelseordförande, Praktikertjänst

Carina Olson, vd och koncernchef, Praktikertjänst

Debattartikeln publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet den 9 september 2025.