USA:s militära maktposition hotad ”Ser en ökad stormaktsrivalitet”

– Under det senaste årtiondet har vi sett en förändrad ekonomisk och militär maktbalans i världen. Denna trend kommer sannolikt fortsätta under det kommande decenniet. Vi måste på allvar fundera över vad den förändrade globala maktbalansen innebär för Sverige, säger Per Olsson, en av forskarna bakom studien.

Den globala maktbalansen befinner sig i förändring. Omkring 2030 kommer Kina sannolikt att bli världens största ekonomi och dess flotta ha ett numerärt övertag gentemot den amerikanska, enligt rapporten.

– Det är tydligt vilken huvudmotståndare USA nu ser framför sig. Pendeln har svängt från internationell terroristbekämpning till stormaktsrivalitet. Framförallt ses Kina som den stora utmanaren. Ännu är det inte frågan om ett kallt krig eller kapprustning av det slag som mot Sovjetunionen, men vi ser definitivt ökad stormaktsrivalitet och militär upprustning på bägge sidor, säger Per Olsson.

Rapporten är den tredje i ordningen på temat, och FOI släpper en ny vartannat år.
Syftet med rapporten är ge en mångfacetterad bild av de militära styrkeförhållandena mellan världens stormakter, och ge en bedömning av ekonomiska och militära trender under det kommande årtiondet.

USA:s ställning som ensam supermakt hotad

I dagsläget har USA och dess allierade alltjämt ett militärt övertag. Dock har Kina och Ryssland flyttat fram positionerna och stadigt minskat förmågegapet. Mellan år 2000 och 2019 har Kina investerat omfattande resurser i att modernisera sina väpnade styrkor samtidigt som man, genom konstruktionen av artificiella öar, bokstavligen befäst sina anspråk på större delen av Sydkinesiska havet.

– I takt med att Kinas ekonomiska makt ökar, söker man modernisera sin militär, och då framförallt sin flotta. Kina ser Sydkinesiska havet som sitt territorium och Taiwan som en provins. Ska man kunna hävda dessa anspråk krävs omfattande marina resurser för att möta eventuella ingripanden från USA och dess allierade, säger Per Olsson.

Samtidigt har Ryssland flertalet gånger visat sig vara berett att använda militära medel för att uppnå sina politiska mål, bland annat under kriget i Ukraina och landets intervention i Syrien. Efter att länge investerat i militären har Ryssland på senare år dragit ned på takten. Bland annat på grund av en hårdare ekonomisk verklighet, men också på grund av att tidigare investeringar gett önskad effekt. Rysslands militära förmåga kommer sannolikt att fortsätta öka under det kommande årtiondet.

För att anpassa sig till denna nya verklighet har USA de senaste åren utökat sin försvarsbudget. Samtidigt har flera europeiska länder antingen ökat, eller aviserat ökningar, av sina militära utgifter. Delvis på grund av Rysslands ökade aktivitet, men också på grund av press från USA att uppnå Natos målsättning om att spendera två procent av BNP på försvar.
På senare år har också ett intresse för ett fördjupat försvarssamarbete inom EU intensifierats.

Ryssland och Kinas framflyttade positioner ställer nya krav på våra beslutsfattare.

– Vi måste på allvar fundera över vad en förändrad global maktbalans innebär för Sverige, säger Olsson.

Studien unik – tittar på fler variabler

Det som utmärker rapporten ”Defence Economic Outlook” är att den tittar på flertalet faktorer för att belysa olika aspekter av den militära och ekonomiska maktbalansen globalt.

För att komma så nära sanningen som möjligt undersöker studien hur mycket pengar länderna lägger på militären varje år, hur mycket utrustning de olika länderna har tillgång till, samt även kvaliteten på respektive stormakts utrustning.

– Vad vi gör är att fokusera på hur mycket man får ut för pengarna. I Ryssland spenderar man ungefär lika mycket på militären som i Frankrike, men de har lika stor flotta och mer arméutrustning än de fyra europeiska stormakterna (Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Italien) tillsammans. Å andra sidan är den europeiska utrustningen generellt mer modern. Allt detta påverkar maktbalansen och tittar man bara på ett perspektiv så missar man väldigt mycket, säger Per Olsson.

USA fortsatt dominerande i luften och under ytan

Analysen av de globala stormakternas militära utrustning innefattar hur många stridsfartyg, ubåtar, stridsvagnar och artilleripjäser som länderna har tillgång till. Utrustningen klassificeras utifrån hur modern den är och även vilken kapacitet den har. Ett par exempel på klassificering är antalet missiler, dess räckvidd och maxfart. USA har fortfarande ett kvalitativt övertag, särskilt i luften och under vattenytan. Men inom de flesta andra områden har rivaliserande stormakter, som Kina och Ryssland, knappat in.

– Vår slutsats är att USA fortsatt kommer vara världens dominerande militärmakt även om tio år. Men denna dominans kommer att minska avsevärt då andra stormakter, främst Kina, fortsätter att knappa in. Vi går mot en mer multipolär världsordning. Därmed inte sagt att USA kommer att förlora sitt globala ledarskap, vilket förlitar sig på allianser lika mycket som egen styrka, säger Per Olsson.

Läs rapporten