Krönika: 2021 -Året då jag blev en televerksgubbe

Jag är bekymrad över mig själv. Jag trodde att mitt radiointresse var supersolitt, små, rebelliska nät man driver själv. Men när jag lyssnar på mig själv så låter jag allt mer som en gammal Televerksgubbe.

Jag jobbar ju mycket med att koppla upp saker, förr i tiden så kallade man det uppkopplade maskiner, och till dem byggde man privata kommunikationsnät. Nu har maskinerna förpassats till att kallas saker;

- saker som behöver internet

- saker som behöver moln.

Och tack vare att sakerna är så pass smarta idag, är det faktiskt saker som förändrar världen på många olika sätt. I diskussioner på senare tid så möts jag ofta av en bestämd åsikt runt uppkoppling.

Många säger ”vi skall köra NB-IoT” eller ”vi skall köra LoRa” och ”vi kör SIGFOX”. Ser jag till varifrån jag från början kom in i branschen, via RF, privata radionät, borde jag ju möta LoRaförfrågningarna med öppna armar och krama alla på distans som säger SIGFOX.

Det omvända händer, jag börjar dra öronen åt mig och gör en noggrann research, är LoRa verkligen det du behöver?

Televerksgubben vaknar...
Från min horisont skall trådlös teknik vara framförallt tre saker. Tillgänglig, säker och skalbar. De allra flesta tekniker idag har en check i bocken säker.

Men när tillgänglighet och skalbarhet kommer på tal, börjar televerksgubben vakna till.

För mig är LoRa okej för sensordata i mindre omfattning, om det inte är tidskritiskt eller verksamhetskritiskt. Men jag känner mig fortfarande skeptisk till tekniken när skalbarhet och tillgänglighet kommer på tal.

Öppenheten är problemet
Här börjar jag alltså predika operatörernas NB-IoT och LTE CAT-M1-lösningar istället.

För mig är problemen med LoRa och SIGFOX ett par. De har inte alls samma infrastruktur på plats som operatörerna. Många nät drivs av en begränsad grupp individer som inte har samma protokoll på plats för att garantera drift av nätet som en operatör.

Tekniken använder fria frekvensband över stora ytor. Det här är inte en skalbar modell. Ju fler som tillkommer på frekvenserna, desto fullare blir det tills det är fullt. Då finns ingen plan B.

Tänk dig själv, alla LoRa gateways kommer att ta emot alla meddelanden som sänds på 868 MHz-banden och fundera om det är ett LoRA-protokoll, om det är en sån enhet kommer den att fundera på om data tillhör dem eller inte. Under tiden blockeras frekvensen. Eftersom alla LoRa-enheter kör samma frekvensband så kan ingen sensor etablera kontakt med en gateway medan detta pågår. Många enheter på samma yta gör att de måste sända om eller data tappas.

Har du en tillämpning med lagkrav på tillgänglighet, uppdateringsfrekvens eller liknande så kan du inte garantera att data når fram. För du har ingen kontroll över frekvensen. Banden delas också med en rad andra roliga saker man kan importera från Kina, inklusive jammers som blockerar frekvensen.

Här hittar jag försvaret till min egen televerksgubbighet, för jag kommer från en annan RF-bakgrund, där skalbarhet och tillgänglighet är viktiga ingredienser. Där leveransen av data är viktigare, än att en viss teknik används. Där man använder egna frekvensband för att garantera leveranssäkerheten.

Ett SIM idag från operatörerna kostar inte mycket mer än vad det kostar att använda publika LoRa-nät eller att bygga sin egen infrastruktur. Men skillnaden är att det finns någon som ser till att näten är igång, det är licensierade frekvensband som brukas och operatörerna garanterar och lovar en tillgång under minst hela 5G-decenniet.

Så om du liksom jag tror på att ta tillvara på grundvärderingarna i IoT, skalbarhet och tillgänglighet, då förstår du säkert varför jag sätter på mig televerksoverallen. För mig är detta viktigare aspekter än att bygga kompromisser. Och vill du bygga med RF-teknik, titta på tekniker som använder egna frekvensband istället, om säkerhet, skalbarhet och tillgänglighet är viktigt.