Polisen prickar dåligt in risker för upprepat partnervåld - visar avhandling

Cirka sju procent utsätts för våld av sin nära partner, enligt en självrapportstudie 2012. Men polisens redskap för att bedöma risken för att partner ska upprepa våld fungerar knappast. Återfallen var många bland de som bedömts ha låg risk, visar en färsk avhandling.

-Partnervåld är ett av våra stora folkhälsoproblem, säger doktoranden Klara Svalin. Det drabbar många och får allvarliga konsekvenser för individen och för samhället i stort. Dessutom är troligen mörkertalen stora d v s många som lever i relationer med våld anmäler det inte till polisen.

När polisen blir inkopplad görs först en initial bedömning av hur allvarligt våldet är. Vissa fall går då vidare för att polisen ska göra en mer strukturerad och djupare bedömning. Dessa bedömningar görs med hjälp av riskbedömningsverktyg. Utifrån resultaten rekommenderar och hjälper polisen till för att skydda brottsoffret. Det kan exempelvis handla om överfallslarm, hjälp med att ansöka om kontaktförbud och att förmedla kontakter till kvinnojourer.

Klara Svalins avhandling riktar in sig på polisens riskbedömningsverktyg för upprepat partnervåld. Hon har närmare undersökt hur två olika verktyg fungerar när polisen använder dem. Särskilt fokus är att ta reda på hur väl bedömningarna fungerar för att identifiera högriskfall. Hon undersöker även hur väl olika handläggares riskbedömningar av samma ärenden stämmer överens. Även betydelsen av skyddsåtgärder granskades. Det rör sig om flera olika studier, varav en i Skåne.

Vilken är då de huvudsakliga resultaten?
-Träffsäkerheten för att bedöma risker för upprepat våld är övergripande låg, säger Klara Svalin. Närmare hälften av brottsoffren utsattes för upprepat våld vid uppföljning i Skånestudien.
- De föreslagna skyddsåtgärderna hade inte heller någon preventiv effekt.

Generellt, menar Klara Svalin, var det också många faktorer som polisen hoppade över när de skulle bedöma risker för upprepat våld. De faktorer som polisen hade särskilt svårt att bedöma var faktorer kopplade till psykisk ohälsa. Det kan förklaras av att handläggarna saknade utbildning i hur psykisk ohälsa ska bedömas och att de inte heller hade information om gärningspersonernas psykiska tillstånd.

Har ni lagt fram resultaten för polisen?
-Vi har presenterat det för polisen i olika sammanhang, säger Klara Svalin. Men jag upplever inte att polisen tagit det på särskilt stort allvar. Inga genomgripande förändringar har mig veterligen skett.

Klara Svalin disputerar på avhandlingen Risk assessment of intimate partner violence in a police setting: reliability and predictive accuracy den 25 maj kl. 10, på Fakulteten Hälsa och samhälle, Malmö universitet.