Gå direkt till innehåll

Senaste nyheterna

Kommande event

Sociala medier

Här presenteras ett urval ur Prins Eugens Waldemarsuddes omfattande samlingar som på olika sätt fångar Sommaren, den flyktiga hemma i Sverige eller den varma och tropiska på resor långt bort. Ivan Aguéli, Afrikanskt landskap, 1914-15. Sigrid Hjertén, Flaggparaden, 1914. Isaac Grünewald, Utan titel, 1920. Anders Zorn, Frileuse, 1894. Gunnar G:son Wennerberg, Syrener, 1891 Dessa motiv finns alla tillgängliga som reproduktioner i museibutik och webshop: https://webshop.waldemarsudde.se/sv/artiklar/reproduktioner/samlingen/index.html. Några av motiven visas dessutom för närvarande i sommarens samlingsutställning.  #zorn #sommar #prinseugen

I utställningen Det blommande – Konst & botanik, som bland annat lyfter fram blommor och dess symbolik i konsten, visas detta porträtt av Beata Brahe inlånat från Nationalmuseum i Stockholm. Efter en tids sjukdom lämnade Beata Brahe jordelivet hösten 1617, endast 18 år gammal. I porträttet framställs hon med attribut som ansågs vara föredömliga för en ung jungfru och ogift kvinna, både i jordelivet och i himmelriket. Lammet som leds i en kedja symboliserar Beata Brahes fromhet och oskuldsfullhet, andaktsboken som hon håller i vänster hand är ett uttryck för gudfruktighet och den rätta tron. Beata Brahes huvud är krönt av en jungfrukrans vars blommor, enligt tidens synsätt, symboliserar olika dygder lämpade för en ung kvinna. Sådana dygder gav upphov till en särskild litteratur i ämnet – sk jungfruspeglar. Ett exempel på sådan uppbyggelselitteratur är Lucas Martinis bok Christelighe jungfrwrs Ährekrantz som blev mycket populär och trycktes i flera nyutgåvor. Till utställningen har vi lånat in två böcker från 1600-talet från Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva – den ovan nämnda samt Jacob Zaders Brudhens ährekrona. I Zaders uppbyggelsebok som riktar sig till den gifta kvinnan återges sex olika dygder. På bilden syns i form av en ros uppslaget för den femte dygden som representerar tuktighet, som är indelad i fem underkategorier: blygaktighet, ödmjukhet, ärlighet, uppriktighet och lydnad. Den här typen av litteratur riktad till flickor och kvinnor vittnar om en önskan att befästa och vidmakthålla en patriarkal hierarki såväl i samhället som i familjen. Introduktion av utställningen Det blommande - Konst & botanik ges tisdag, fredag och söndag kl. 14.00 (ingår i entréavgiften). Bildtext: Johan Johansson Werner d.ä. (1600-1656), tillskriven Beata Brahe (1599–1617), grevinna, 1617. Olja på duk, 201 x 123,5 cm. Nationalmuseum, Stockholm. Foto: Hans Thorwid. Bild beskuren. Jacob Zader (1555-1613), Femte rosen (tuktighet) ur Brudhens ährekrona, 1620. Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva. Bild beskuren.

I utställningen Det blommande – Konst & botanik, som bland annat lyfter fram blommor och dess symbolik i konsten, visas detta porträtt av Beata Brahe inlånat från Nationalmuseum i Stockholm. Efter en tids sjukdom lämnade Beata Brahe jordelivet hösten 1617, endast 18 år gammal. I porträttet framställs hon med attribut som ansågs vara föredömliga för en ung jungfru och ogift kvinna, både i jordelivet och i himmelriket. Lammet som leds i en kedja symboliserar Beata Brahes fromhet och oskuldsfullhet, andaktsboken som hon håller i vänster hand är ett uttryck för gudfruktighet och den rätta tron. Beata Brahes huvud är krönt av en jungfrukrans vars blommor, enligt tidens synsätt, symboliserar olika dygder lämpade för en ung kvinna. Sådana dygder gav upphov till en särskild litteratur i ämnet – sk jungfruspeglar. Ett exempel på sådan uppbyggelselitteratur är Lucas Martinis bok Christelighe jungfrwrs Ährekrantz som blev mycket populär och trycktes i flera nyutgåvor. Till utställningen har vi lånat in två böcker från 1600-talet från Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva – den ovan nämnda samt Jacob Zaders Brudhens ährekrona. I Zaders uppbyggelsebok som riktar sig till den gifta kvinnan återges sex olika dygder. På bilden syns i form av en ros uppslaget för den femte dygden som representerar tuktighet, som är indelad i fem underkategorier: blygaktighet, ödmjukhet, ärlighet, uppriktighet och lydnad. Den här typen av litteratur riktad till flickor och kvinnor vittnar om en önskan att befästa och vidmakthålla en patriarkal hierarki såväl i samhället som i familjen. Introduktion av utställningen Det blommande - Konst & botanik ges tisdag, fredag och söndag kl. 14.00 (ingår i entréavgiften). Bildtext: Johan Johansson Werner d.ä. (1600-1656), tillskriven Beata Brahe (1599–1617), grevinna, 1617. Olja på duk, 201 x 123,5 cm. Nationalmuseum, Stockholm. Foto: Hans Thorwid. Bild beskuren. Jacob Zader (1555-1613), Femte rosen (tuktighet) ur Brudhens ährekrona, 1620. Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva. Bild beskuren.

Sommaren innebär för många efterlängtad tid att fördjupa sig i böcker. Kanske har du redan en hög med planerad läsning - om inte kommer här ett urval med inspiration från museibutiken. Mycket är kopplat till utställningen Det Blommande. Konst & Botanik, som pågår till den 13 september. Tingens poesi, av Görel-Cavalli-Björkman, professor i Konstvetenskap. För dig som vill ägna sommaren åt att lära dig om döden och livets symbolik inom europeiskt stillebenmåleri mellan åren 1600-1900. Havet, av Sara Villius och Henning Trollbäck. En liten pekbok för de allra minsta, som kanske upplever sommaren för allra första gången och ännu inte hittar orden för att beskriva känslan av solen, havet, regnet och sanden. De levande, av Iida Turpeinen är en roman om livet som har gått förlorat på jorden med utgångspunkt i den spännande berättelsen om Stellers sjöko. Romanen spänner över tre århundranden och knyter samman vår världs öde med de människoöden som passerar förbi. I Linnés herbarium. Växtarkens dolda historia har fotograf Lena Granefelt blixtbelyst och fotograferat torkade växter ur två av Carl von Linnés mest betydelsefulla samlingar, förvaltade av Linnean Society of London och Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Metoden får annars osynliga detaljer som vattenstämplar och anteckningar att träda fram och sammanför tankar och observationer från olika tiders botaniker. Fotografierna ackompanjeras av idéhistorikern Sverker Sörlins texter. Sist men inte minst, utställningskatalogen Det Blommande – Konst & Botanik, ger en fördjupning av de konstnärskap och teman som är aktuella i den nu pågående utställningen med samma namn. Varmt välkommen in att botanisera.

Rosor har alltid varit ett viktigt inslag i Waldemarsuddes park. Vissa sorter fanns redan på platsen när prins Eugen kom dit andra beställde han när han anlade nya delar i trädgården. Många av de vackra och väldoftande rosorna står just nu i blom bl.a. Maiden's Blush, Flammentanz, Paul's Himalayan Musk och New Dawn. På Galleriterassen samsas ett flertal olika typer av rosor: doftande gammeldags buskrosor, klängrosor och rabattrosor. Kom ut och njut av blomsterprakt ute parken och inne i vår pågående utställning Det blommande. Varmt välkomna!

Rosor har alltid varit ett viktigt inslag i Waldemarsuddes park. Vissa sorter fanns redan på platsen när prins Eugen kom dit andra beställde han när han anlade nya delar i trädgården. Många av de vackra och väldoftande rosorna står just nu i blom bl.a. Maiden's Blush, Flammentanz, Paul's Himalayan Musk och New Dawn. På Galleriterassen samsas ett flertal olika typer av rosor: doftande gammeldags buskrosor, klängrosor och rabattrosor. Kom ut och njut av blomsterprakt ute parken och inne i vår pågående utställning Det blommande. Varmt välkomna!

Konstnären Herman Norrman (1864–1906), som finns representerad i museets samlingar, föddes 1864 i Tranås i Småland där han också kom att verka större delen av sitt liv. Norrman var den äldste av sex syskon och började tidigt att arbeta som snickarlärling men övergick senare till målarlärling. Under andra halvan av 1880-talet studerade Norrman vid Kungliga konstakademin i Stockholm och vid Valands i Göteborg. Han tillbringade även tid i New York och Paris innan han 1891 flyttade tillbaka till Tranås. Norrman kom sedan, parallellt med sitt måleri, att arbeta som möbelformgivare fram till sin död 1906. Herman Norrman ägnade i första hand sin konst åt det landskap han kände bäst: det småländska. Omkring år 1890 gick Norrman från ett ljust friluftsmåleri mot en kraftigare, mer pastos teknik. Målningarna kännetecknas av en varm, närmast glödande kolorit, där också konstnärens intresse för ljusets variationer framträder. Norrman är rikt representerad i prins Eugens samling. Hela 25 verk av honom finns i museets samlingar, främst med landskap, porträtt och interiörmotiv. I landskapsmålningen Skogstjärn (ofullbordad, 1906) syns Norrmans karaktäristiska, varma toner i den branta berghällen som speglas i tjärnens mörka vatten och de rosalätta molnen som vilar över landskapet. Prins Eugen förvärvade målningen efter konstnärens död 1906 och placerade den på en framträdande plats ovanför den öppna spisen i biblioteket, där den hänger än idag. Som en pendang till Galleriets pågående utställning Det blommande – Konst & botanik visar vi på slottets mellanvåning landskapsmåleri och blomsterstilleben från våra egna samlingar, däribland Herman Norrmans blomsterstilleben Vildblommor (1899). Stora blommor i varmt rött och vaniljvitt omgärdas av fjäderlätta små blommor som likt bevingade blomflugor surrar runt buketten. Målningen är ett fint exempel på den varma, nästan glödande koloriten med kopparröda toner som tillhör perioden efter omkring 1890. Bildtext: Herman Norrman, Vildblommor. Stilleben. 1899. Herman Norrman, Skogstjärn, 1906.

Konstnären Herman Norrman (1864–1906), som finns representerad i museets samlingar, föddes 1864 i Tranås i Småland där han också kom att verka större delen av sitt liv. Norrman var den äldste av sex syskon och började tidigt att arbeta som snickarlärling men övergick senare till målarlärling. Under andra halvan av 1880-talet studerade Norrman vid Kungliga konstakademin i Stockholm och vid Valands i Göteborg. Han tillbringade även tid i New York och Paris innan han 1891 flyttade tillbaka till Tranås. Norrman kom sedan, parallellt med sitt måleri, att arbeta som möbelformgivare fram till sin död 1906. Herman Norrman ägnade i första hand sin konst åt det landskap han kände bäst: det småländska. Omkring år 1890 gick Norrman från ett ljust friluftsmåleri mot en kraftigare, mer pastos teknik. Målningarna kännetecknas av en varm, närmast glödande kolorit, där också konstnärens intresse för ljusets variationer framträder. Norrman är rikt representerad i prins Eugens samling. Hela 25 verk av honom finns i museets samlingar, främst med landskap, porträtt och interiörmotiv. I landskapsmålningen Skogstjärn (ofullbordad, 1906) syns Norrmans karaktäristiska, varma toner i den branta berghällen som speglas i tjärnens mörka vatten och de rosalätta molnen som vilar över landskapet. Prins Eugen förvärvade målningen efter konstnärens död 1906 och placerade den på en framträdande plats ovanför den öppna spisen i biblioteket, där den hänger än idag. Som en pendang till Galleriets pågående utställning Det blommande – Konst & botanik visar vi på slottets mellanvåning landskapsmåleri och blomsterstilleben från våra egna samlingar, däribland Herman Norrmans blomsterstilleben Vildblommor (1899). Stora blommor i varmt rött och vaniljvitt omgärdas av fjäderlätta små blommor som likt bevingade blomflugor surrar runt buketten. Målningen är ett fint exempel på den varma, nästan glödande koloriten med kopparröda toner som tillhör perioden efter omkring 1890. Bildtext: Herman Norrman, Vildblommor. Stilleben. 1899. Herman Norrman, Skogstjärn, 1906.

Kontakter