Fungerar dagens lagstiftning för alla nya bedrägerier?

Investeringsbedrägerier går som en tsunami över hela världen. Bara i ett av dessa bedrägerier som nu avslöjats - Omega Pro - är det upp emot 3 miljoner brottsoffer, och när jag Lars Olofsson och mina medarbetare tittar på alla de tusentals klienter vi har från detta bedrägeri är det ofta fråga om att man har förlorat över 100,000 US Dollar, och i många fall långt mer än så.

Den stora utmaningen för polis och åklagare är att kunna bevisa, som lagstiftningen säger; “ställt utom rimligt tvivel”, att det fanns ett brottsligt uppsåt från början.

De flesta nystartade företag överlever inte

Statistiken visar att av alla startup så är det mindre än 10% som överlever mer än två år. Ett nytt investeringskoncept kan liknas vid ett startupföretag där man har en affärsidé och sedan en affärsplan. Om konceptet inte lyckas och investerarna förlorar sina pengar kan alltid de som ligger bakom konceptet hävda att “vi försökte, men det gick inte, och se hur det går för de flesta nya företag”. Det är i detta läge som en åklagare till slut skall kunna bevisa i en domstol att grundarna av företaget, konceptet, inte hade ett legitimt syfte, och att man planerade från början att bedra investerarna. Det är mot denna bakgrund som få åklagare väcker åtal därför att man nästan aldrig har tillräckliga bevis för ett kriminellt uppsåt.

Är det fel på lagstiftningen?

Lagstiftningen världen över är likartad när det gäller att kriminalisera bedrägeri. Lagstiftningen säger att det skall finnas ett uppsåt att bedra och inte göra rätt för sig. Detta uppsåt kräver i princip att polisen skall finna någon form av entydigt bevis att grundaren, eller grundarna, av affärsverksamheten medvetet och med klart uppsåt startat verksamheten för att bedra en finansiär eller investerare – man behöver det som kallas en Smoking Gun.

Naturligtvis är det mycket sällan att den som planerar ett bedrägeri inte efterlämnar något sådant bevismaterial som skulle kunna bevisa bedrägeriet. Innebär detta att lagstiftningen är fel eller beviskraven för stränga? Nej, det måste ställas höga krav på bevisningen, och om alla misslyckade affärskoncept skulle kunna bedömas som misstänkta bedrägerier hade detta slagit hårt mot entreprenörsanda, samt ställt för låga krav på en investerare att göra en ordentlig analys och undersökning innan man satsade sitt kapital.

Vad i rättssystemet behöver ändras?

Om lagstiftningen till största delen är bra och korrekt, men affärskoncept misstänks vara bedrägerier, och investerare faktiskt har förlorat pengar och det finns många saker som talar för att det inte har funnits ett legitimt syfte – hur stänger man då detta gap mellan verkligheten och lagstiftningen. Enligt min mening gör man det genom att anta ny praxis, och krav, på dels hur ett affärskoncept bedöms i en domstol respektive vilka krav man ställer på den som lanserar ett affärskoncept som förutsätter att det finns externa investerare och att konceptet innebär att man antingen ger finansiella råd eller tar emot pengar för att förvalta dessa.

Redan från start måste en verksamhet som ger finansiella råd, eller förvaltar kapital, ha ett tillstånd - en licens som utges från landets finansiella myndighet. Till detta krav bör det finnas ett krav att grundaren, grundarna, av verksamheten kan från början uppvisa en affärsplan som innehåller de mest basala delarna som typ en beskrivning av vilka kunder man har eller vänder sig till, hur ansvarsfördelningen ser ut i verksamheten, hur man redovisar för finansiärerna hur verksamheten fungerar samt dess ekonomiska status, att man har en riskanalys och att man har identifierat de myndighetskrav som finns på verksamheten.

Om man inte har dessa grundläggande saker gjorda och kan uppvisa att dessa är gjorda från början innan man startar verksamheten och tar emot finansiärers kapital, eller kunders investeringar som man skall förvalta, då är man inte seriös i sitt uppsåt och ett bedrägeri har uppstått. Att en domstol ställer dessa krav skulle inte medföra problem med att människor inte vågade satsa på att starta en ny affärsverksamhet, eller dämpa entreprenörsandan.

Behöver man ställa mer krav på finansiärer och kunder som lämnar över sin kapitalförvaltning?

Det är min erfarenhet att investerare generellt är ganska noga med att undersöka vem man ger sina pengar till. Oftast har man gjort en stor ansträngning för att bygga upp sitt kapital, och det ligger i naturens art att då vara försiktig med att låta någon förvalta detta.

De investeringsbedrägerier som nu sköljer över världen är så välorganiserade och sofistikerat utförda att det är mycket svårt för en investerare att göra en granskning och bedömning av att allt material och uppgifter man får är korrekta. Bedragarna presenterar förfalskningar och med ny AI-teknik har man också tillgång till ännu mer avancerad teknik för att till exempel presentera en känd person som marknadsför affärskonceptet, men det visar sig att denna presentation är helt artificiellt gjord med både bild och ljud. För att en person skall kunna hävda att denne blivit bedragen ställs redan ganska höga krav, och det är min erfarenhet att den stora majoriteten av brottsoffren har gjort en kontroll, och undersökning som är tillräcklig.

Det viktiga nu är att åklagare faktiskt åtalar misstänkta bedragare, och argumenterar för att domstolarna fastställer ny praxis och bedömning av rekvisitet för uppsåt. Dessa åtal bör även omfatta de som på ett direkt eller indirekt sätt hjälpt bedragarna då dessa bedragare ofta är beroende av att det finns individer och företag som inte tillräckligt kontrollerar vem man gör affärer med.

Lars Olofsson, jurist