En morgonblues

Det är mååndag morgon...mitt huvud känns inte tungt, snarare lite vemodigt. Vet inte varför, men höstvädret, med sitt idag riktigt gråa humör, smittar kanske. Å andra sidan kan man mot kvällen se fram emot lite kura skymning. Att bara vara i det tillstånd som är mellan ljus och mörker. Att se det för vad det är. Varken svart eller vitt, ljust eller mörkt, utan just grått med alla dess nyanser, med stänk av avsked och avstamp mot något annat. Tid för reflektion. Den tiden tar vi oss, alla, för lite. Vissa experter finns och vissa tränar mer på det än andra, men den stora massan tror jag reflekterar alldeles för lite. Mig själv inkluderad. 

För att kunna forma framtiden, hitta inspirationen, möta kreativiteten och skapa innovationskraft krävs reflektion. Och en stor dos kommunikation och friskt, krispigt ledarskap. För processarbete och projektutveckling är detta helt avgörande. Att vi reflekterar och ser vad vi inte ser, snarare än vad vi ser. Om detta kan vi samverka och tala. Då är lite kura skymning med reflektion en bra början. En början som började med en liten blues på morgonkvisten.

Godmorgon!