Risk för ännu längre väntetider för prostatacancerpatienter!

Tusentals män går omkring med en oupptäckt prostatacancer. Runt 2 000 får sin diagnos för sent för att kunna botas och väntetiderna till behandling har de senaste åren varit mer än dubbelt så långa som för andra cancersjukdomar. Coronapandemin har lett till minskad diagnostisk verksamhet vid klinikerna och att färre sökt vård. En vårdskuld byggs upp genom att antalet som går med en oupptäckt cancer ökar och fler kommer att upptäckas för sent. Det minskade inflödet har tillfälligt lett till kortare väntetider till behandling. De uppdämda behoven av såväl diagnostik som behandling måste mötas med en mobilisering såväl inom diagnostik som behandling.

Regeringen har lovvärda ambitioner, men kommer de leda till minskade väntetider?
Sjukvårdsminister Lena Hallengren säger att man ska ta itu med vårdens problem med tillgänglighet och väntetider. Regeringen har tillsatt en delegation som ska utreda hur köerna inom vården kan kortas. Lena Hallengren förde i augusti fram att det är rätt att samordna, att gå in med nationellt stöd, samt att öka den statliga kontrollen. Detta låter mycket vällovligt. Men delegationen ska vara klar i slutet av maj 2022.

– Det är alldeles för lång tid. Det finns flera åtgärder som skulle kunna göras betydligt snabbare. Till exempel skulle regioner med de längsta köerna kunna skicka patienter till dem med de kortaste. Staten behöver bara bestämma hur ersättningarna ska gå till. De stora skillnader som finns mellan regionerna måste täppas till liksom ojämlikheterna mellan olika cancerformer. En förbättring av prostatacancervården kräver omfattande förändring av såväl organisation som resurser, säger Calle Waller, vårdpolitisk talesman, Prostatacancerförbundet.

Regeringen satsade två miljarder kronor på att minska väntetiderna - men bara fyra procent av prostatacancerpatienterna fick vård inom maxtiden
Såväl regeringen som oppositionen har ambitionen att minska väntetiderna i prostatacancervården. År 2015 avsattes två miljarder kronor för att stimulera regionerna till en fyraårig satsning på minskade väntetider. Trots endast marginella resultat har projektet förlängts. Efter 5 år konstateras att resultaten genomgående är mycket begränsade. En viss minskning har skett inom prostatacancer men väntetiderna är fortfarande långt högre än för någon annan cancerform. År 2019 låg prostatacancervården på en medianväntetid på 133 dagar från remissbeslut till kirurgisk behandling. Medianvärde 133 dagar betyder ju att hälften av alla män får vänta längre trots att målet är att ingen ska få vänta mer än 61 dagar. Bara fyra procent av de med svår prostatacancer fick 2019 vård inom den rekommenderade maximala kötiden.

De statliga pengarna gick till administration istället för att minska väntetiderna
Istället för att reducera onödigt tidsspill, åtgärda flaskhalsar i vården och förbättra en ineffektiv organisation byggdes ett administrativt system ut för att organiserad köerna och mäta ledtiderna vilket som dessutom ökade det administrativa trycket på klinikerna. Exempel på effektivisering av vården saknas i det närmaste helt.

– Syftet med SVF, standardiserade vårdförlopp var gott; att minska väntetider. Men SVF är dåligt organiserat. Istället för att samarbeta till exempel med Nationella prostatacancerregistret (NPCR) byggdes ineffektiva organisationer för att samla in data, i var och en av de 21 regionerna. Trots att miljarder spenderats har inte mycket hänt, säger Pär Stattin, överläkare, professor urologi, Akademiska sjukhuset Uppsala, registerhållare NPCR.

Ojämlikt i olika delar av landet och mellan sociala grupper
Var du bor i landet och vem du är, spelar stor roll för hur länge du får vänta på operation. Skillnaden i väntetid är mycket stor mellan olika regioner. I Dalarna låg under 2019 mediantiden på 183 dagar och i Kronoberg på 88 dagar. 

– I Västerbotten var mediantiden sex månader vilket betyder att hälften fick vänta ännu längre. Prostatacancerförbundet kräver krafttag mot de orimligt långa väntetiderna för prostatacancerpatienter, som leder till ett oerhört lidande för de drabbade och medför risk för att sjukdomen förvärras. Dagens situation är närmast skandalös, väntetiderna måste helt enkelt bli kortare. För att nå uppsatta mål krävs ett större engagemang av sjukvårdspolitiker och ansvariga inom vården, avslutar Calle Waller, vårdpolitisk talesman, Prostatacancerförbundet.