Väntetiderna för prostatacancerpatienter måste minska!

Enligt Nationella Prostatacancerregistret ligger väntetiderna kvar på en hög nivå. För prostatacancer är målet att ingen ska behöva vänta mer än maximalt 68 dagar mellan remiss och den vanligaste behandlingen kirurgi. Ingen region nådde målet. Åren 2020–2021 har väntetiderna tillfälligtvis blivit kortare inom flera regioner, men sammantaget ligger väntetiderna i median kvar på 133 dagar både år 2020 och år 2021. Prostatacancer har i särklass längst väntetider av alla cancersjukdomar. För alla övriga cancerformer är väntetiderna under 60 dagar.

Prostatacancerförbundet har haft stora förhoppningar på regeringens stora projekt att minska väntetiderna, särskilt med tanke på att prostatacancer står för det största antalet cancerpatienter. Tyvärr kan det konstateras att satsningarna hittills misslyckats och endast lett till marginella förbättringar. Trots det uttalade syftet att resurstillskottet förutsatte förändringar av organisation och resurser i prostatacancervården, så har medlen bara på några få platser använts för att identifiera och åtgärda flaskhalsar eller andra flödeshinder.

Regeringen tillsatte sommaren 2020 en delegation för att utreda hur tillgängligheten kan förbättras inom vården och en av uppgifterna är att få kortare väntetider. Delegationen hade goda intentioner, men frågan är om regeringen vågar genomföra förslagen.

– Mustaschkampen anser att de orimligt långa väntetiderna för prostatacancerpatienter, leder till ett oerhört lidande för de drabbade och ökad risk för att sjukdomen förvärras. Dagens situation är närmast skandalös. Dessutom är prostatcancervården ojämlik då den varierar för mycket beroende i vilken del av landet man bor och vilken social grupp man tillhör. Målet är att alla ska vara opererade inom två månader. För att nå uppsatta mål krävs ett större engagemang av sjukvårdspolitiker och ansvariga inom vården. Väntetiderna bara måste ned, säger Per-Anders Nygård, kampanjledare för Mustaschkampen.

Regeringens miljardsatsningar på att minska väntetiderna i vården har inte lyckats. Att skicka pengar till regionerna som sedan används till annat än syftet är meningslöst. Det behövs statliga krav och instruktioner. Det finns flera åtgärder som skulle kunna göras, som till exempel att regioner med de längsta köerna skulle kunna skicka patienter till de med de kortaste. Staten behöver bara bestämma hur ersättningarna ska gå till. Bara inom några regioner kan operationer flyttas mellan sjukhus. Det är katastrof att staten skjuter till pengar till ett viktigt och gott syfte och sedan inte följer upp att pengarna hamnar rätt. I stället för att pengarna går till åtgärder som minskar väntetiderna användes de bland annat till uppbyggnad av administrativa system för att mäta uppnådda resultat.