Uddén Sonnegård studerar löneglidning i rapport

Löneglidningen har varit oväntat låg i Sverige och i det närmaste obefintlig under senare år. Vad beror detta på? Det har Eva Uddén Sonnegård, ekon dr och forskare Ratio, studerat i rapporten ”Lönebildning och den låga löneglidningen”.

Löneglidning (som kallas restpost i den officiella lönestatistiken) mäts som löneökningar utöver avtalade löneökningar. Att löneglidningen helt skulle ha försvunnit ifrågasätts i denna rapport. Resultaten visar att löneglidning finns men inte är synlig i aggregatet eftersom den trycks tillbaka av strukturella förändringar i arbetskraftens sammansättning beroende på bransch, utbildning och ålder. För att visa detta introducerar Uddén Sonnegård begreppet ”genuin” löneglidning inspirerad av Edmund Phelps grundläggande artikel ”Wage Drift” från 1962. Genuin löneglidning betecknar skillnaden mellan löneökningar rensade för strukturella förändringar och avtalade löneökningar.

När löneökningarna 2015–2018 rensas med avseende på ålder visar beräkningarna för näringslivet att arbetarna fått negativ och tjänstemännen positiv genuin löneglidning om ålderssammansättningen i personalstyrkan är densamma som året innan (minus 0,3 respektive plus 1 procent 2018).

Rapportens slutsatser är följande:

1. Löneglidningen har inte längre samma innebörd i dag som under 1960– till 1990–talen. I den meningen har Industriavtalet och märkessättning påverkat såväl storlek som innehåll av löneglidningen. Det är möjligt att något annat begrepp än löneglidning borde användas som bättre beskriver att det i huvudsak handlar om lokal lönebildning som inte är inflationsdrivande.
2. Makroekonomiska förhållanden påverkar löneutvecklingen i högre grad än de lönesättande institutionerna. Trots Industriavtalets stora betydelse som en gemensam tankeram för lönesättningen, är det i huvudsak efterfrågan på arbetskraft och inflationsförväntningar som påverkar löneökningarna. Den viktigaste strukturella förändringen har varit att lönebildningen fått ett ankare i form av ett inflationsmål i penningpolitiken (Jansson 2017). De senaste årens låga löneutveckling kan möjligen förklaras med att industrins märke binder hårdare än tidigare, men det är mer sannolikt att det är de låga inflationsförväntningarna som har hållit tillbaka löneökningstakten.
3. Märkets roll i lönebildningen måste utvärderas utifrån strukturrensade löneökningar. När debattörer diskuterar löneglidning och märkets begränsande roll för relativlöneanpassningar bortses ofta från hur de strukturella förhållandena ser ut på arbetsmarknaden. Den genuina löneglidningen för tjänstemännen med avseende på ålder var en procent under 2018 vilket inte var en marginell effekt när löneökningstakten var tre procent (strukturrensat). Den sammanlagda sammansättningseffekten var dock sannolikt mindre och därmed även den genuina löneglidningen. De närmaste åren kan dock sammansättningseffekterna bli betydligt större om arbetslösheten, som en effekt av coronakrisen, fortsätter att stiga och bli mycket hög.