Hon har arbetat fyra decennier i kvinnornas och barnens tjänst

Vasiliki Tsaknakis är Sveriges första kvinnliga robotkirurg och har drivit på den utveckling som länge parkerat Halland i topp inom gynekologisk kirurgi. Det är en tävlingsnerv med fullt fokus på kvinnor och barn.

– Det är klart att vi ska vara bäst för våra patienter, säger överläkare Vasiliki Tsaknakis, som till sommaren går i pension efter 35 år på Hallands sjukhus i Halmstad.

Hon gjorde sin första dag på sjukhuset i en tid när det fanns de som tyckte tyckte att kvinnor och kirurgi ”inte hörde ihop” – även om de gamla hierarkierna höll på att luckras upp och kvinnliga läkare snabbt blev fler i antal.

Då, under tidigt 1990-tal, räckte inte lovorden och rekommendationsbrev från AT-tjänstgöringen. Den fingerfärdiga nyblivna läkaren – som hade egen ”prickmottagning” och tog bort födelsemärken kirurgiskt redan under sin utbildning – fick inte komma på intervju på kirurgmottagningen. Men det fanns en öppning på kvinnokliniken. Och på den vägen är det.

– Det kunde inte ha blivit bättre. Inom gynekologin tar vi hand om patienter från födseln till livets slut. Vi får göra allt och det är dessutom mycket kirurgi, säger Vasiliki, som aldrig har slutat lära nytt.

– Du måste hänga med i utvecklingen som läkare, det är ett ansvar.

Från en liten by i Grekland till läkarutbildningen i Lund

Vasiliki Tsaknakis är född i en liten grekisk by under en tid när det gick busslaster till ett Sverige som skrek efter arbetskraft. I mitten av 1960-talet fick hennes mamma och pappa jobb i den blomstrande svenska industrin. Några år senare följde barnen efter med Borås som första anhalt och vidare till Halmstad och Andersberg, där mamman fortfarande bor kvar.

– Jag har alltid vetat att jag ville bli läkare. Det är konstigt egentligen för i byn fanns bara en doktor och honom tyckte jag inte om, säger Vasiliki, som med en klang av göteborgska i rösten beskriver den grekiska byn hon lämnade, doktorn och de kloka gummor som på den tiden hjälpte till vid barnafödande.

Sverige var något helt annat och skolan gick lätt. Första dagen på läkarutbildningen i Lund stack hon ut redan på uppropet.

– Rektorn frågade hur många som hade läkare i familjen och två tredjedelar av studenterna räckte upp handen. Nästa fråga var hur många som hade föräldrar som var akademiker och då räckte resten upp handen. Vi var två kvar som var arbetare och jag var dessutom invandrare.

Första tjänsten i Halmstad

Efter utbildning och AT-tjänst var hon tillbaka i Halmstad för en arbetsintervju på kvinnokliniken. Intervjun utfördes i gamla biblioteket och uppradade framför henne satt 13 doktorer och en chef av den gamla skolan.

– Det var nervöst. Man skulle inte tro att man var något, minns hon.

Det blev ett vikariat och 35 år senare är hon kvar på samma arbetsplats. Under de åren har gynekologin gått från att vara en mansdominerad till en kvinnodominerad specialitet.

– Jag tycker att det är lika olyckligt som när det bara var män. En blandning är det bästa, säger hon.

Vasiliki har varit drivande i utvecklingen på sin klinik de här 35 åren. Hon fick möjligheten att lära sig titthålskirurgi av danska föregångare och såg till att Halmstad var tidigt ute, åren före millennieskiftet.

– Det kom nya tekniker som gjorde det möjligt att ta bort det som var sjukt och bevara det friska. Vi kunde gå in via slidan istället för med öppen kirurgi. Vi kunde ta bort muskelknutor och polyper utan att ta bort livmodern. Det var en stor förändring för kvinnor som i motsvarande situation tidigare hade behövt få hela livmodern bortopererad.

Tio år senare blev Halland, efter Lund, först med att skaffa en operationsrobot inom kvinnosjukvården. Före de stora universitetssjukhusen.

– Det kändes bra. Målet är ju att vi ska göra ett så begränsat ingrepp som möjligt i varje situation, konstaterar Vasiliki som i dag är ganska unik i att hon gör ”alla” operationer inom gynekologin.

Utveckling mot allt mer specialiserad kirurgi

– Jag gör fortfarande alla typer av ingrepp. Men vi går mot ännu mer specialisering och skräddarsydda behandlingar och alltmer avancerad kirurgi.

Det är inte många decennier sedan, men samtidigt tidsåldrar från de kloka gummorna hemma i barndomens Grekland.

– Det är därför jag inte kan förstå personer i Sverige i dag som vill föda utan inblandning från vården. Det är ju inte den normala graviditeten och förlossningen vi finns till för, det är för de gånger det går fel. Och i våra låga siffror över dödlighet vid förlossning är det statistiken vi inte ser som är viktig. Alla de gånger när vården förhindrar allvarliga komplikationer och dödsfall.

Men trots 35 års utveckling och det som gör att vården kan rädda allt fler beskriver Vasiliki också känslan av det som inte låter sig förklaras. Instinkten och de beslut du tar i din yrkesroll utifrån små tecken, en känsla som dyker upp i stunden men som är grundad i erfarenhet. Att kalla tillbaka en blivande mamma till sjukhuset och göra den där extra kontrollen. Att i lugnt läge ta beslut som blir avgörande i nästa steg.

– Jag tror många känner igen det och jag vet inte vad det är, en instinkt. Den har följt mig genom yrkeslivet.

Vad har då hänt under de här 35 åren?

Det som kallades ”Vasiliki och hennes nymodigheter” är nu självklart och vedertaget i hela landet. Vården blir ännu mer specialiserad och skräddarsydd för att skona det friska när det sjuka ska botas.

Läkarna i Halland utför gynekologisk kirurgi dagligen med robot, genom titthål och genom slidan.

Kollegan Nina Billfeldt betonar Vasilikis betydelse för kollegorna i Halland.

– Hon har varit en jätteviktig mentor för många och den som stöttat mig i att lära mig robotkirurgi. Det blir en stor förändring och ett stort tapp när hon slutar.

Vasiliki har inte stängt av nyfikenheten, vetgirigheten och inte heller dörren för uppdrag efter pensioneringen. Men först en lång sommar med familjen i Grekland.

– Jag har aldrig fått mer än en månad som medarbetare i vården, men i år blir det två månader. Det finns inget som slår sommaren i Grekland. Inte för mig.