​Värdering av onoterade innehav i finansiella rapporter

Det finns ett intresse av många aktörer att kontinuerligt ta del av information av finansiell karaktär. För att läsaren på effektivt sätt skall kunna ta del av och förstå rapporter skrivna av olika författare finns det även ett intresse av att rapporterna upprättas på ett standardiserat sätt.

När det gäller värdering av finansiella tillgångar finns tre principiella möjligheter. Dessa är anskaffningsvärde, omvärdering och verkligt värde. Dessa värderingsmöjligheter begränsas dock beroende på vilken "K-klassificering" ett företag har eller väljer att följa. T.ex. mindre privata aktiebolag, som väljer att upprätta ÅR enligt K2, måste värdera sina finansiella tillgångar enligt anskaffningsvärde.

Både IFRS och US GAAP förespråkar värdering av finansiella tillgångar till verkligt värde och de strävar mot att införa det på de områden där det kan tillämpas och beräknas på ett tillförlitligt sätt. Även IPEVC och EVCA poängterar användandet av verkligt värde i sina så kallade Reporting Guidelines. Härvidlag finner Nordiska Värdepappersregistret ingen anledning att framföra en avvikande åsikt, utan tvärt om ser vi en nytta med praxis som också omfattar fler onoterade moderbolags värdering av finansiella innehav i sina rapporter.

Det är en sanning att värdet av en tillgång beror på de fördelar som härrör från ägande. Det är lika axiomatiskt att konstatera att tillgångens natur och omfattning varierar beroende på vem som äger den.

”Om alla investerare får ta del av finansiella rapporter baserat på verkligt värde, så kommer informationen vara bättre även om den sannolikt blir mer volatil”, avslutar Henrik Kristensen.

Här kan du läsa den fullständiga rapporten: https://www.nvr.se/se/bdh_filearea/PDF/Vardering_av_onoterade_innehav_i_finansiella_rapporter.pdf