Vad är skillnaden mellan den Svenska Och Engelska hyresmarknaden?

Stockholm, 2014-07-02

Det är lite spännande att skriva ett gäst-blogg inlägg och tackar Residensportalen för inbjudan. Trots att jag inte längre är fullt sysselsatt med förmedling av uthyrningar så är det ämne som jag är väl insatt i och har även tittat på att eventuellt bli verksam inom branschen i England, där jag nu bor. Lustigt nog känner jag flera personer som är involverad inom relocation och bostadsuthyrning samt fastighetsförmedling i England, så jag har plockat upp en del kunskaper från denna andra sidan Nordsjön också. Jag var operativ delägare i Residensportalen mellan 2007 och 2011, men är numera styrelsemedlem och konsulterar med Residensportalen på mer specifika områden.

Residensportalen har bett mig skriva ett par rader om skillnaderna mellan de Svenska och Engelska hyresmarknaderna. Skillnaderna är så pass stora att de näst inpå är polariserade, men låt mig fokusera på huvudskillnaderna:

• Mäklarlicens: I England krävs inte någon licens, men man kan hållas ansvarig om man bryter mot mäklarlagen.
• Hyressättning: England har en helt fri hyressättning.
• Deposition: Hyresdepositionen hålls av staten i England genom det så kallade "Tenancy Deposit Scheme".

Punkterna ovan relaterar till skillnaderna i regelverken, men andra stora skillnader är naturligtvis befolkningsmängden, antal hushåll, attityden till hyrande, mm.

Strukturen på den engelska marknaden gör att man har en betydligt mer flexibel hyresmarknad, till skillnad från Sverige. När man går nerför en huvudgata (sk ’Highstreet’) i en Engelsk stad så passerar man oftast mer än 5 eller 10 hyresförmedlare men samtidigt i Sverige har vi inga (med vissa undantag) med skyltfönster som en fastighetsmäklare. Konkurrensen är större både bland hyresförmedlare, hyresvärdar och hyresgäster och man får då en mer rättvis marknad för alla parter. Visst, inte vem som helst kan hyra ett hus i Belgravia, men det är ju inte heller meningen. Marknaden är stor nog för att även de som inte har det väl ekonomiskt ställt skall kunna hyra en bostad. Man har också något som kallas ’Council Housing’. Denna bostadsformen infördes under Margaret Thatchers tid vid makten och innebär at kommunerna äger bostäder som hyrs ut till de som är ekonomiskt svagare och som de så småningom skall kunna köpa till en lägre köpeskilling. Dessa hyresbostäder förmedlas exklusivt av kommunerna och inte genom kommersiella aktörer. 

Sverige är på rätt väg med förändringarna som görs i lagstiftningen, men det är en bit kvar för att skapa en dynamisk fungerande marknad. Se tidigare inlägg om ändringarna: http://residensportalen.blogspot.co.uk/2013/03/ny-hyreslag-i-sverige.html. 

Det är ett måste att gå genom en hyresförmedlare, det är en säkerhet för att man inte skall åka på en nit. Risken finns förstås fortfarande, men den minskar betydligt. Med en så pass stor befolkning som man har i England (53 miljoner innevånare), ja, jag utesluter Skottland, Wales och Nordirland i och med att de har andra lagar och regler som jag inte är bekant med.

I England, liksom i USA, är man van vid att betala för tjänster (bäste dräng reder sig själv när drängen kan det, men oftast är det bättre om man betalar någon för att göra ett jobb bättre). Detta gör att mäklarna också agerar som fastighetsskötare för sina kunder. De har olika nivåer av tjänster, precis som Residensportalen, men tar i de flesta fall en avgift varje månad för sina tjänster. Man skulle tro att hyrorna blir högre på grund av detta, men konkurrensen korrigerar det. På den svenska marknaden är det mer av en skillnad med att man får vad man betalar för. Köper man en tjänst av en kunnig och erfaren mäklare, minskar riskerna för problem och fel.

Informationsflödet är också välutvecklat med aggregator webbsidor så som RightMove, Zoopla, m fl, där både objekt till salu och för uthyrning kan sökas. Dessa erbjuder också väldigt avancerade statistik verktyg för sammanställning av pris nivåer och utvecklingar. Zoopla är bäst med sådan statistik. Internet har skapat både för och nackdelar för båda marknaderna. I Sverige kan den som har en mäklarlicens utge sig för att vara en hyresförmedlare och slänga up en webbsida. På Residensportalen har vi sett många aktörer komma och gå de senast 11 åren. Vi har sett ett antal IT-kunniga slänga i hop en webbsida och börja förmedla bostäder.  Dock så har Sverige en lag om att alla som tar betalt för en förmedling och skriver ett avtal måste vara registrerade och licensierade hyresmäklare. Något som dessa pop-up IT aktörerna ej är. Det som de flesta faller på är bristen på erfarenhet av marknaden och hur man förutser och hanterar dem. Det krävs ganska lång tid att bygga upp en sådan kunskapsbank. Detta är en av likheterna mellan England och Sverige. 

Jag har hyrt ett flertal gånger i London sedan 1994. När jag först anlände med båten från Göteborg som färsk universitetsstuderanden så var det Loot och anslag i tidningsbudets fönster som gällde för att hitta hyresbostäder. Internet har ju naturligtvis avancerat marknaden och gjort information lättillgängligt. Jag vill påstå att den engelska marknaden fungerar väsentligt bättre än den svenska på grund av att alla segment ses efter och när man har en välinformerad konsument så har man också en välbalanserad marknad. Den svenska lagstiftningen hindrar och stympar marknaden vilket inte är bra för varken de som har det väl ställt och de som är ekonomiskt pressade. Samtidigt så är regleringen av mäklare i Sverige positiv då det kräver ett visst ansvar av en mäklare.  Min förhoppning är att Fastighetsmäklarinspektionen reglerar de pop-up aktörerna som förmedlar bostäder utan licens för att bevara det som faktiskt är bättre på Svenska marknaden--kvalitetsstämpel av mäklaren.